Sjumilakliv.se

Den här dagen började riktigt, riktigt bra. Eller snarare riktigt, riktigt dåligt. Jag tog som vanligt bussen till jobbet. Klev på bussen, tog fram busskortet, satte i det i maskinen… som svalde kortet. Det kom aldrig upp igen. Och när busschauffören försökte trycka på en knapp för att kortet skulle åka upp igen, så hände precis ingenting.

Där stod jag, med mitt fina årskort i guld kidnappat av en ondskefull busskortsmaskin. Bara det hade ju räckt, men nejdå. Det kom mer.

Jag frågade busschauffören hur jag nu skulle bete mig, med tanke på att hans fina apparat hade svalt mitt kort. Jag tänkte ju exempelvis åka hem. Och till jobbet igen, nästa dag. Och hem igen.
Men nej. Busschauffören tyckte att jag kunde lösa enkelbiljetter, som jag skulle få igen pengarna från i efterhand. ”Vi måste ju ha kortet innan det kan makuleras och du kan få ett nytt”. Det faktum att kortet är rätt makulerat när det sitter fast i deras maskin, verkade inte spela någon roll. Nähä.

Tillslut lyckades jag övertyga busschauffören att han skulle ringa mig när kortet hade monterats ur maskinen, så jag och den person som svarat för urmonteringen kunde komma överens om hur jag kunde få kortet igen.

Vi får se om jag tar mig hem i eftermiddag.