Jag kunde inte rå för att jag log brett för mig själv när jag gick in på Åhlens på lunchen idag. Direkt innanför dörrarna visades nämligen… baddräkter. Bikinis med knyt-bh. Små flipfloptofflor, som passar perfekt på en sandstrand. Badkläder i glada färger. Direkt innanför dörrarna. Det var som om de hånskrattade åt en.
För, är man ute på stan och strosar runt i affärer mitt på dagen, är man oftast på lunch. Troligtvis har man redan ätit. Känner sig en smula däst. Kanske var restaurangkocken liite för glad i smöret när h*n lagade maten. Så man tänker; bara en liten promenad, titta i några affärer innan jag går tillbaka på jobbet.
Så ser man de där. Bikinisarna. Baddräkterna. Korta shorts. Rutit, blommigt, randigt. Färgglatt och avklätt. Reklamskyltar som ropar ”Våår!” hänger i taket. Själv känner man sig som en blek flodhäst, som vältrar sig i närmaste gyttjepöl. Med en god lunch i närheten. Man vill hellre grotta in sig i ett duntäcke än exponera sin kropp iklädd oförskämt små tygdelar på en badstrand.
Och, förresten. Direkt utanför dörrarna snöade det. Det blåste motvind, snöade och var kallt. När jag gick över torget fick jag snö i ögonen, innanför kragen, i håret… you get the picture. Snöoväder. I mars.
Fint, det där.
Hur reklamen och verkligheten krockar ibland.