Jag har rätt nyligen avslutat John Ajvide Lindqvists ”Låt den rätte komma in”, en bok som blivit mycket omskriven och även filmatiserats med höga betyg. Jag läste boken rätt sent, och har inte heller sett filmen, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig – däremot visste jag att boken på något sätt handlade om vampyrer.
Boken handlar om 12-årige Oskar, som bor i Blackeberg i Stockholm. Han är ett ensamt barn, som är mobbad. När han träffar flickan Eli på lekplatsen utanför sitt hus, förändras hans värld. Det är dock något konstigt med Eli; hon är bara ute på natten, hon måste bli inbjuden för att kliva in i ett rum och går ofta smutsig, lättklädd och hungrig. Samtidigt hittas en ung pojke brutalt mördad inte långt från Oskars hem. Polisen har svårt att hitta mördaren, och Oskar blir mer och mer förbryllad över gåtan Eli.
Innan jag läste ”Låt den rätte..” så hade jag läst en annan bok om vampyrer – nämligen Stephenie Meyers ”Om jag kunde drömma”. Den boken skiljer sig dock markant från ”Låt den rätte..”, och det gjorde att jag jämförde böckerna trots att det egentligen är omöjligt då det är helt olika böcker. Ajvide Lindqvist beskriver sina vampyrer på ett helt annat sätt än vad Meyer gör, och det blev lite förvirrande ibland – och gjorde att jag jämförde.
Jag upplevde ”Låt den rätte komma in” som ganska trög i storyn. Det var inte en bok jag slukade, utan fick läsa mig igenom sidorna en efter en. Jag gillade delarna som handlade om Oskar, hans kamp gentemot sina klasskamrater och hans relation med Eli – medan andra parallella storys var betydligt trögare.
”Låt den rätte komma in” får 3 Sjumilastövlar av 5. 
Fler om ”Låt den rätte komma in”