Kvällens Houseavsnitt handlade om lögner. Om vita lögner, om automatiska lögner. Vilket fick mig att tänka. Som vanligt…
Alla ljuger. Ofta, eller mer sällan. Vissa är notoriska lögnare, andra talar mestadels sanning men låter det slippa ut någon enstaka vit lögn när det kniper. Det behöver inte vara stora lögner, utan små, vardagslögner.
Ibland tycker jag rent av att det är fel att inte ljuga. För, vissa människor använder sanningen som alibi för att förolämpa sina medmänniskor. Det kan handla om att klanka ner på sådant som någon annan håller kärt, eller att säga sanningar som andra inte önskar höra. De använder ”jag är bara ärlig” som någon form av ursäkt för att bete sig illa.
Nej, då tar jag hellre en lögn. En vit lögn, som inte betyder något i det stora hela men som kanske får mig att må bra. För även om tala är silver, kan tiga ibland mycket väl vara guld.