Jag tänkte att det var dags att göra ett nedslag i civilisationen idag, och begav mig hem några timmar. Självklart står då läsning av mail samt blogguppdatering på schemat. Man är väl inte datornörd för intet?
Jag har mest ägnat mig åt att slappa de här dagarna. Det är något med kombinationen trettio grader i skuggan + svag bris + egen strandtomt + obegränsat med böcker som tilltalar mig. Om det vore sant alltså, tyvärr hade jag inte obegränsat med böcker med mig – åtminstone inte böcker jag ville läsa. Alltså åkte jag hem, för att bunkra upp några fler. Men övriga punkter stämmer.
Jag har dessutom basunerat ut över twitter ohemult många gånger att det är 26 grader i vattnet i stugan. Jajjemän, 26. Inte alls dumt, kan jag meddela. Man kan plaska runt i vattnet en rätt lång stund, utan att få akut kylkramp.
En annan sak jag noterat är att det obändliga behov jag normalt sett har av att känna till alla nyheter också tenderar att sjunka (haha) undan när man vistas ute bland spenaten. Jag lyssnar förvisso på P3 konstant hela dagen, men nöjer mig märkligt nog med de korta uppdateringar P3 Nyheter ger en. Almedalsveckan? Jaha, orka bry sig. Folk påkörda? Njä, inte intressant. Det enda som jag spetsar öronen över är – givetvis – väderrapporten. Blir det fortsatt varmt imorgon eller ej?
Något jag också lyckats med är att bränna mig rejält på axlarna och på vitiligofläckarna. Och det genom att endast ligga i skuggan i fyra dagar i sträck. Jag har inte vistats i solen alls, förutom när jag rört mig mellan huset (vätskedepå) och altanen nere vid sjön (skugghimlen med lätt sjö bris). Det känns som om det krävs någon som mig för att klara av det.
Nu beger jag mig ut till spenaten (aka stugan) igen, beräknas återkomma till helgen eller så. Toodles!