RSS
 

Antidepressiv medicin gör det möjligt

03 Jul

Isabelle Ståhl skriver idag ett fantastiskt inlägg om antidepressiv medicin, så kallade SSRI-preparat. Och jag känner att jag  bara måste kommentera lite.
Jag har ätit antidepressiv medicin i snart 8 år. Jag kan lugnt säga, att utan mina cipramil hade jag troligtvis inte varit vid liv idag. Jag skriver inte det för att vara dramatisk eller effektfull, utan för att det är den rena, skära sanningen. Depression finns i min släkt sedan tidigare, jag har en farmor som är djupt alkoholiserad och har depression, jag har en faster som är sjukpensionär på grund av depression.

Då, 2001-2002 när jag fick antidepressiva för första gången, var jag på botten. Absoluta botten. Jag hade kämpat med mina universitetsstudier i tre år och på något märkligt sätt lyckats ta 125 poäng, men då gick det bara inte. Jag låg i min säng hela dagarna, apatisk, stirrade in i väggen och bara grät. Jag orkade inte gå och handla. Jag orkade inte plugga. Jag orkade inte svara i telefon. Det som höll mig kvar då, var min hund. Jag gömde mig bakom stora kläder, mössa långt nerdragen i pannan och huva på det, när jag gick ut med henne. Korta promenader, sen gick vi in igen. Jag orkade inget.

Så när jag kom in på psykiatriakuten efter att ha hittat mig själv på balkongen en natt full av ångest, utan att ha vetat hur jag kommit dit, är jag glad att den psykiater jag träffade tog mig på allvar. Såg min ångest, min oförmåga att fungera normalt, och faktiskt gav mig hjälp. SSRI-preparat var en väsentlig del i min behandling, för utan dem hade jag nog inte orkat med terapi. Vilket jag givetvis också fick. Och efter ungefär ett års sjukskrivning och behandling, så kom jag långsamt tillbaka igen. Upp till ytan.

Antidepressiv medicin är inga lyckopiller. De gör inte livet fantastiskt att leva, de löser inte alla ens problem – men de gör det möjligt för en att faktiskt börja hantera problemen. Hitta lösningar. De skapar ett andningshål, så man kan komma åtminstone i närheten av ytan och börja den långa vägen att bli frisk.

Antidepressiv medicin, för mig, är vad insulin är för en diabetiker. Ett ämne man har brist på i kroppen och som man inte kan fungera utan. Det gör en inte frisk, inte lycklig, men de gör så att man kan tackla sin sjukdom med bättre förutsättningar. Och det behövs för oss som lever med depression och andra psykiska sjukdomar.

Ogilla
 
Kommentarer

Skrivet i Depression

 

Taggar: , , ,

  • Karinen
    Jag vet att jag ligger några dagar efter men måste verkligen kommentera då du träffar helt rätt. Jag vet att jag aldrig hade varit mottaglig för terapi om jag inte hade fått något som fick mig upp över ytan. När det enda man gör är att stirra in i den där väggen, gråta och trassla in sig i sängkläderna finns det ingen möjlighet att bli nådd.
  • Jag tog cipramil under ca 3 1/2 månad våren 1994. Det hjälpte mig upp ur sängen och ut bland folk och det var det jag behövde. För mig gick det relativt snabbt att komma ut ur det apatiska stadiet - men "normal" kände jag mig först drygt ett år efter att min kris hade kulminerat. Jag minns det som igår.. hur jag stod och vattnade krukväxterna i fönstret och slogs av att jag var "tillbaka", jag brydde mig verkligen om att de skulle få vatten - min likgiltighet hade försvunnit.
  • Emm
    Kan bara instämma i hyllningskören. *APPLÅDERAR*
  • Yes. Precis så. Jag är likadan.
  • tack för beröm, din betraktelse var också intressant. precis som du säger skapar kemiska preparat ett andningshål som ger en hopp om att det finns ljus i tunneln, och bara den vetskapen gör det så mycket lättare att bli frisk.
  • Jättebra skrivet!
    Jag länkar.
  • Tack!
  • Applåderar inlägg. Speciellt det här känner jag igen: "De gör inte livet fantastiskt att leva, de löser inte alla ens problem – men de gör det möjligt för en att faktiskt börja hantera problemen. Hitta lösningar." Precis så var det för mig.
  • Tack... jag kände att det behövde sägas. Fortfarande finns det folk som tror att antidepressiva är någon sorts lyckopiller, när det inte alls är så.
Jag använder mig av Disqus