Ungefär samtidigt som jag insåg att musik var underbart fastnade jag för läsandet. Det hela började med att min mamma läste sagor för mig varje kväll vid sovdags, och när jag blev äldre och hade lärt mig läsa själv började jag läsa på egen hand.
Nuförtiden är det mest pocketböcker som blir lästa, eftersom jag älskar formatet som sådant. De är billiga, små, lätta att ta med sig och helt enkelt anpassad för att läsas överallt, vilket jag uppskattar. Faktum är att jag gillar det så mycket att jag skapat en Pocketblogg, där jag och några internetvänner recenserar pocketböcker till allmänhetens beskådande. Adressen? Pocketblogg.se!
Som barn läste jag allt ifrån Wahlströms röda hästböcker till Jules Vernes “En världsomsegling under havet”, älskade Narniaböckerna och kom till en vändpunkt i mitt läsande när jag för första gången läste Jostein Gaarders “Sofies Värld”. Då förstod jag för första gången att böcker inte bara behöver vara för lättsamt nöje, utan kan ställa svåra frågor och vända ut och in på läsarens huvud också. “Sofies Värld” läste jag om flera gånger efter det, och den har fortfarande en framträdande plats i min bokhylla.
Allra helst läser jag kriminalromaner. Jag fullkomligt älskar Arne Dahls böcker om A-gruppen, Arnaldur Indridasons isländska mordgåtor, Simon Becketts CSI-inspirerade berättelser, Mons Kallentofts säsongsbetonade Linköpingsdeckare och Dennis LeHanes böcker om privatdetektiverna Kenzie & Gennaro. Det finns inget, eller åtminstone väldigt få saker som får mig så upprymd som en riktigt bra mordgåta.
Förutom krimromaner är jag lite för förtjust i Harry Potter-böckerna, skrattar helhjärtat åt Adams ”Liftarens guide till galaxen” och läser Peter Mayles ”Hôtel Pastis” av nostalgiska skäl.