Karin Friberg skriver i sin blogg idag att hon är så less på att bli kallad gullig och bara presenteras vid förnamn i jobbsammanhang. Det är ju en rätt vanlig härskarteknik det där, att förminska personer (kanske framförallt kvinnor) och reducera dem till ett utseende eller bara förnamn och därigenom förminska både den kompetens och proffessionalitet personen ifråga besitter. Just därför är det så tråkigt att det är så vanligt.
För, vem har inte fått repliken ”Jaså här sitter ni alldeles själva?” av en manlig kollega när du och din kvinnliga kollega sitter i fikarummet. Själv får jag ofta höra att jag är gullig när jag hjälper någon (manlig) kollega med något i jobbet. Och just det där hjälpandet har jag fastnat lite i.
När jag började på mitt jobb erbjöd jag mig ofta att hjälpa mina kollegor under mitt första halvår, innan jag kommit in i jobbet ordentligt och innan jag var färdigutbildad. Det har jag fått äta upp rejält under de snart fyra år som gått sedan dess. Jag har på något märkligt blivit hela kontorets lilla hjälpreda som ska hjälpa till med krånglande kopiatorer, datorer som får krupp och snåriga regelfrågor. Visst, jag har inget emot att hjälpa till – men konsekvensen blir ju att mitt eget arbete blir lidande av att jag ska springa runt och hjälpa andra stup i kvarten. Dessutom lär sig inte mina kollegor något nytt, eftersom det är så himla bekvämt att fråga mig.
Några gånger har jag sagt ifrån att jag inte har tid eller möjlighet, och då har jag (givetvis) fått sura kommentarer till svar. Damn if you do, damn if you don’t – och det är en väldigt jobbig sits att fastna i. Mina chefer har inte riktigt insett den dubbelheten heller, utan tycker att jag ska ”bjuda in” mina kollegor till samarbete mer – men de inser inte att det alltid är jag som får dra hela lasset (men får halva berömmet) när det ”bjuds in”.
Så det är väl dags att säga ifrån, att bli mer medveten både om nedvärderande ”gulligheter” och det falska berömmet man får när någon vill ha hjälp. Jag ska försöka fokusera mer på mig själv och mina arbetsuppgifter – även om jag vet att det är svårt när någon frågar snällt. För vem vill bli stämplad som kontorets surkart?
Damn if you do, Damn if you dont.