Jag kliver på bussen. Hejar på busschauffören, tar fumligt fram mitt guldfärgade busskort (årskortsinnehavare får guld!), ploppar ner det i busskortsmaskinen. Ett litet gnirk och gnissel senare så kommer det tillbaka, registrerat. Jag lyfter blicken, scannar vant av bussen för att hitta en bra sittplats. På rätt sida (skuggsidan) av bussen, ett säte för två så min väska får plats. Nära utgången. Bussen startar igen i samma sekund som jag sätter mig ner. Tar fram min tummade pocketbok, börjar läsa.
Tjugo minuter förflyter. Ömsom läsande, ömsom blickandes ut genom bussfönstret på det norrländska landskapet som sveper förbi. Skog, höga berg och ändlösa fält. Röda stugor med vita knutar.
Varje dag börjar på samma sätt.
Varje dag slutar på samma sätt.