Det finns dagar. Då inget går som det ska, då hela världen känns upp och ner, då det bara blir pannkaka av alltihop.
Då man försover sig den dagen på veckan som man absolut inte får försova sig på, för att ens mobiltelefon bytt tidszon(?!?!?!!!) utan att man visste om eller märkt det.
Då man blir trött, kallsvettig, illamående och matt när man går ut för att äta lunch på egen hand med sin bokdejt. En stund senare inser man att det är lika bra att packa ihop och åka hem, eftersom man inte kommer lyckas göra något konstruktivt den här dagen.
Då man faller ihop i en våt fläck på sängen så fort man kommit innanför dörren, och blir kvar där i flera timmar med feberdrömmar i hasorna.
Då man vaknar med ett ryck och tror att man missat ett viktigt skypemöte, och inser att mötet får skötas från sängen.
En sån dag har jag haft idag. Imorgon är det jag som stannar hemma. Förhoppningsvis blir jag av med det här, vad-det-nu-är-jag–har.