Kärlek. Något av det vackraste som finns på vår jord. Att få vara kär, att få känna sig älskad är något man ska vara väldigt rädd om.
Samtidigt måste man som vuxen människa förstå att alla kanske inte är intresserade av ens kärlek. Jag pratar inte om att hålla handen på bussen eller ge sin älskade en kyss på torget – utan om det otyg som sprider sig likt en löpeld: det offentliga gullesnuttandet i textbaserad kommunikation.
Jag bryr mig inte om hur många sms du skickar till din käraste med gulliga smeknamn, det gör du som du vill med. Likaså att skicka långa email där ni beskriver er kärlek till varandra. Men att tro att omvärlden är intresserad av vilka smeknamn du har på din bättre hälft och exakt hur mycket ni älskar varann är kanske att gå lite väl långt. På samma sätt som de ömmaste kärleksförklaringarna och fysiska ömhetsbevisen gör sig bäst inom hemmets fyra väggar, finns det fog att ha samma tumregel även inom digital kommunikation.
På facebook, twitter och andra textbaserade kommunikativa fora blir det lätt löjligt när vuxna människor kallar varann för snuttegumman och gulleplutt. Det är helt enkelt ett fönster in i privatlivet som många helst vill ska förbli stängt. Och detta beror inte på att vi är bittra och kärlekslösa – utan bara på att vi anser att det finns olika tillfällen för olika saker. På samma sätt som de flesta vuxna människor inte grovhånglar eller har sex offentligt, så borde det finnas tillfällen för intima verbala kärleksbetygelser som passar bättre än i den offentliga kommunikationen.
För nej, jag är inte intresserad av att veta vad du kallar din äkta hälft när ni kryper ner i sängen tillsammans. Det kan gärna få stanna där.