Follow Friday är ett uttryck som är rätt populärt på twitter. I korthet går det ut på att man på fredagar ska tipsa om sina favorittwittrare. Så långt är allt bra och happygolucky, men som vanligt har myntet en baksida.
För det första är det stundtals näst intill omöjligt att använda twitter på fredagar – eftersom många av dem man följer ägnar sig åt att spotta ur sig listor med twitter-nicknames. Ett sånt inlägg då och då är väl okej, men när hela skärmen fylls av dem blir det inte lika roligt.
För det andra - hur värdefullt är det att bli uppräknad i en lista med fem-tio andra personer? En lista rätt upp och ner, utan beskrivning eller motivering vad det är man gör som är bra? Visst, det är smickrande att andra rekommenderar att följa en, men… ändå? Dessutom, är det någon, överhuvudtaget som lyssnar på de rekommendationer som flödar på fredagarna och faktiskt ser till att börja följa någon ny?
Personligen misstänker jag att FollowFriday helt enkelt bara är ännu ett uttryck för grupptillhörighet. Precis som det var status att väljas först på gymnastiken i skolan, är det status att bli FF-ad av många personer på twitter. Helst ska man dessutom nämnas i kombination med ”rätt” personer, och av ”rätt” personer. Och hur det känns för den som aldrig blir FF-ad vill jag inte ens tänka på.
Därför har jag bestämt mig för att jag inte tänker ägna mig åt FollowFriday något mer. Jag ställer inte upp på att vara en del av en subtil vuxenmobbing via nätet. Jag vill inte vara en av dem som gör så andra mår dåligt över att inte bli nämnda. Och framförallt ser jag inte funktionen med FollowFriday längre – personligen börjar jag följa nya twittrare genom att någon RT:ar ett inlägg eller svarar på något fyndigt. Inte genom att någon räknas upp som ett namn bland massa andra.
Tweets that mention Follow Friday – Nej tack! | Sjumilakliv.se -- Topsy.com
24 oktober 2009 at 00:28
[...] This post was mentioned on Twitter by Ylva Staberg, Hansson. Hansson said: RT @sjumilakliv: Har skrivit ett inlägg om baksidan med #FF. Förväntar mig att aldrig någonsin FF'as igen. http://bit.ly/3WBHXH #FF Hållerme [...]
klara
24 oktober 2009 at 01:00
Jag skulle nog nästan säga att #ff bara är toppen på ett isberg. Hela twitter handlar om affirmation och status mer än faktiska tweets. Det blir mer som nån slags fördröjd publik chat. Upplever iaf jag det som. Tycker det är svårt att skilja det ena från det andra nog
Macfeast
24 oktober 2009 at 01:04
Du har väldigt rätt, faktiskt.
Farsanmittilivet
24 oktober 2009 at 02:28
Jag håller med om att det blir lite för många ffs som döljer alla andra meddelanden. En variant är att använda twitterklienten och filtrera de man vill lyssna på. Vissa twitterklienter kanske kan filtrera bort saker?
Håller med om att en #ff borde åtföljas av en beskriving. Många gör det men inte alla.
Göran
24 oktober 2009 at 02:52
Väl skrivet.
Julia
24 oktober 2009 at 11:59
Jag gillade när Kazarnowicz började tipsa om en i taget, med motivering. Det är kanske fortfarande lite popularitetstävling, men det blir i alla fall någon poäng med att tipsa. Folk som skriver typ tjugo tweets med hundratalet följtips i bokstavsordning känns inte HELT meningsfullt.
lord Fredruk
24 oktober 2009 at 13:12
Helt av banan om du frågar mig. Men det kan bero på att jag tillhör de värsta #FF-terroristerna. Varför jag #FF:ar folk kräver ingen närmare förklaring. Jag tycker att de skriver bra.
Men. Jag är otroligt glad att andra vidarebefordrar sina kontakter. Minst en tredjedel av folket jag följer har jag hittat på fredagar. Du är en av dem.
Sjumilakliv
24 oktober 2009 at 13:19
Det är såklart bra att man vidarebefodrar sina kontakter – men frågan är om det är konstruktivt att göra det genom en lista med namn? Som jag skrev i inlägget, personligen börjar jag följa folk genom RTs och genom att kolla deras followinglistor – eller genom att gå in på en persons twitterprofil och där se alla svar som skrivs. På så vis får man en mycket bättre bild av vilka som twittrar aktivt och vad de diskuterar kring, än att läsa ett namn i en lista. Tycker jag, då.
Sjumilakliv
24 oktober 2009 at 13:20
Ja, jag håller med. Är det motivering med blir det genast mer meningsfullt. Fast det roligaste någonsin som hänt var när @morpac FF’ade hela sin followinglista i bokstavsordning – jag tror aldrig jag skrattat så mycket. Mycket fint gjort av honom.
John Ankarström
24 oktober 2009 at 13:28
Helt rätt. Jag har alltid varit lite skeptisk mot #followfriday. Jag gör det nästan aldrig själv.
David Hall
24 oktober 2009 at 23:29
Jag är skeptisk mot såväl bloggrullor som follow friday och har tänkt en hel del kring det. Men istället för att bojkotta det helt har jag försökt att tänka lite annorlunda och välja listorna så att det inte blir lika mycket av popularitetstävling. I bloggfallet blev det med hjälp av externa tjänster http://www.moonhouse.se/posts/835.dpg, i Twitter-fallet så använder jag Twitters API och väljer automatiskt ut de av mina vänner som har få followers, skrivit relativt nyligen och som jag inte tidigare tipsat om.