Sjumilakliv.se

Idag fyller Internet 40 år. Det är helt enkelt 40 år sedan två datorer skickade ett meddelande mellan varandra. Själv har jag tagit en tripp längs Internet memory lane och minns min allra första egna dator.

Den var av det urgamla slaget; en gammal relik från mina föräldrars jobb som ansågs vara förlegad. Den hade en liten, men tjock skärm som flimrade konstant och gav mig huvudvärk, och surrade troligtvis värre än ett kärnkraftsverk. De enda färgerna som fanns var blått och vitt; bakgrunden var blå och texten vit. Jag använde den för att skriva sagor och berättelser, som sparades på en diskett.

Min första dator följdes av fler, samtliga av det uttjänta slaget. Jag minns dock när jag fick min första Pentium 75:a, som jag använde för att surfa på BBS-baser och chatta med dess ägare och besökare. Senare använde jag även min dator för att surfa på nätet. Jag minns till och med första gången jag använde mig av internet – det var på en dator i skolbiblioteket, och jag tror att jag gick in på Aftonbladets hemsida eller något liknande första gången. Oavsett vilket var jag hänförd redan då, och fastnade direkt för nätets kommunikationsmöjligheter.

Jag vet inte hur många kvällar som tillbringats vid datorn, sent sittandes uppe vid någon webbchat. Rätt snart upptäckte jag IRC och dess många kanaler, och jag var länge en ständig gäst på de lokala chattkanalerna där. Så gick jag även på min första chattfest, som efter det har följts av många träffar med folk jag lärt känna via nätet.

Jag har internet att tacka för mitt förhållande, stora delar av mitt kontaktnät, min vänskapskrets och mitt yrkesval. Självklart firar jag ikväll.