Det har varit mycket tåg den här hösten. Tåg hit, tåg dit – och nu sitter jag där igen. I ett brett säte på ett X2000 som susar fram genom det sörmländska landskapet. Åtminstone tror jag att det är där jag är – det är rätt mörkt utanför rutan. Vi har en knapp timme kvar tills vi är i Stockholm, där jag ska tillbringa tre timmar innan jag får kliva på nästa tåg. Att jag är framme mitt i natten (ca 03.00) kan ni nog räkna ut.
Och även om jag börjar få rejält med stoppade-SJ-säten-smak i baken så är jag tacksam över att vi ändå har ett sånt praktiskt färdsätt i det här landet. Även om vart och vartannat tåg är försenat av de löjligaste orsaker (löv på spåret, någon?) så funkar det ju åtminstone hyfsat. Så jag åker vidare, och vet med mig redan nu att det åtminstone blir två tågresor till den här hösten.
Det är ju tur att SJ har mig, så de klarar lågkonjunkturen.
Gilla!
