Jag mår bättre. Allt fungerar bättre. Men det är väldigt lätt att glömma det.
Idag har jag varit sådär vanvettigt trött, sådär som jag var för ett år sen när tillvaron rasade kring mig. Men det är inte det det handlar om idag, det är inget som rasar. Det är bara trötthet. Dock är det så svårt att bortse från min ryggmärgsreaktion, som innebär att jag tror att jag är på väg neråt. Tankarna vandrar iväg, jag kommer på mig själv att analysera min dag och vad som möjligen skulle kunna ha orsakat en neråtperiod.
Jag är helt enkelt inte van vid det här, även om jag mått bra hyfsat stabilt i runt ett halvår. Det krävs fortfarande träning.