Så var det då dags för den andra deltävlingen. Jag hade tagit tåget ner till Sandviken i god tid, och var tidigt på plats i arenan. Utanför själva scenområdet kunde man sjunga schlagerkaraoke, ta ett glas vin i baren, bjudas på godis och annat från sponsorerna och köpa Mellotshirtar. Vid sju gick vi in till våra platser på parkett, sen drog husbandet och kören igång med gamla mellohits. Måns och Christine kom upp på scen och presenterade sig, Christer Björkman intervjuades, Timo Räisänen underhöll och publiken fick lite information om själva sändningen från studiomannen Henric von Zweigbergk. Vi fick ballonger och plastflaggor att vifta med, och ljusstavar som vi skulle ha under Andreas Johnsons nummer.
Och sen drog det igång! Först ut var Eric Saade, som gjorde ett grymt nummer med sin Manboy. Dansen satt som en smäck, det var otroligt häftigt med vattnet som föll från taket, och publiken stod upp och klappade med och älskade numret. Jag slängde även iväg en röst på Eric, som enligt mig verkligen var värd att gå vidare till globen.
Nästa nummer var också en stor favorit hos mig – nämligen Andra Generationen och Dogge, med sin grymma Hippare Hoppare. Jag älskar Andra Generationens grymma balkansväng, och Dogge är ju alltid Dogge. En grym låt som jag definitivt kommer lyssna mycket på framöver! Tyvärr fotade jag inget under deras nummer.
Highlights & MiSt gjorde ett standardframförande 1 A enligt Stora Schlagerboken, en dansbandsschlager av traditionellt mått som inte gjorde mig särskilt imponerad. Anna Maria Espinosa gjorde däremot ett grymt framträdande med Innan alla ljusen brunnit ut, det var riktigt effektfullt med henne i svart på scenen med alla strålkastarna som spelade.
Effektfullt var det också under Andreas Johnsons nummer, med mycket strålkastare och framförallt alla ljusstavar som vi i publiken hade. Andreas gjorde ett fläckfritt framträdande med den härliga powerballaden We can work it out till publikens jubel.
Min nästa stora behållning var Kalle Moraeus och Orsa Spelmän med den otroligt vackra och stämningsfulla polskan Underbart. Det var verkligen ett bidrag som publiken älskade, och jag och min syster konstaterade att den lär dominera svensktoppen de närmaste två åren eller så.
Vad gäller Paulines Sucker for love så togs helhetsintrycket ned av att det kändes som att man tryckt ihop texten för mycket i refrängen, även om framträdandet var bra och fartfyllt. Bra låt, men jag trodde faktiskt inte den skulle gå vidare till andra chansen. Hanna Lindblads Manipulated tyckte jag var ren öken, en tråkig klubblåt som förvisso hade ett coolt nummer, men med hemska kläder på Hanna och dansarna. I min värld förtjänade Andra Generationen mycket mer att få gå till andra chansen.
Men mest jubel av alla fick ändå Glada Hudik-teatern som gjorde Kents Sverige tillsammans med Måns Zelmerlöw. De fick stående ovationer, hela arenan vibrerade, applåderade och stampade med fötterna i backen. Helt otroligt tryck!
Sammantaget var det en upplevelse att se Melodifestivalen live. Visst tappade man lite av tvkänslan, men att se artisterna stå på scen, se hur nervösa och peppade de är och höra allting live var så otroligt mycket roligare än att se det på tv. Jag kommer garanterat gå på Melodifestivalen igen om jag får tillfälle!!