Det märks tydligare och tydligare nu. Mina jobbarkompisar och kollegor börjar bli trötta, utslitna. Stubinerna är kortare, tålamodet tryter och stämningen blir sämre.
Under det gångna året har vi bytt chef, flyttat till nya lokaler och omorganiserat oss två gånger. Och jag tror det är där någonstans som problemet ligger. Det har hänt för mycket, utan att personalen har känt sig lyssnad till eller med på banan. Man har gjort omorganisation på omorganisation för att dölja det faktum som är lika uppenbart som en rosa elefant i ett middagssällskap: nämligen att vi är för få.
Vår yrkesroll blir mer och mer komplex, fler och fler arbetsuppgifter läggs på oss utan att vi får någon avlastning. Samtidigt drivs alla av viljan att göra ett bra jobb, viljan att möta varje kund utifrån dess förutsättningar. Nu har vi förvisso anställt fler, men alldeles för sent. Jag och mina kollegor upplever redan att vi går på knäna; när våra chefer ber oss hålla ut bara liite till, medan våra nyanställda kollegor utbildas, så går det inte.
Jag hoppas innerligt att det blir bättre snart, annars misstänker jag att vi kommer hamna i en situation där flera kollegor är sjukskrivna pga utmattningsdepression. Och det skulle ju definitivt inte göra saken bättre, varken för mig eller för mina kollegor.
Gilla!
