Smulgubbe frågar sina läsare vilken som är favoritstunden på dagen. Den som är allra mest helig. Hon nämner själv att morgonen är hennes heliga stund, men för mig blir svaret ett annat: kvällen.
Det är samma sak varje kväll. Efter att ha kommit hem från jobbet, stökat undan det värsta i köket, lagat mat, motionerat snabeldraken (aka dammsugar’n) eller dragit igång en tvätt eller vad jag nu fått för mig, så tar jag plats i min älskade favvofåtölj, lägger upp fötterna på fotpuffen och har laptopen i knät. Jag går igenom vad som hänt på twitter, läser min GReader, kollar in mina favoritbloggar och om något nytt hänt i Gleeland, eller om nyhetssajterna har något särskilt att komma med. Slår på tv’n och låter den brusa i bakgrunden.
När det är gjort, tar jag fram Windows Live Writer eller loggar in på sjumilakliv.se. Vilar händerna på tangenterna ett tag, och låter sen orden flöda. Skriver ett kort inläggg, ett långt, en recension eller en betraktelse. Något som min hjärna gått och tänkt på, eller något som bara tar plats i mitt medvetande där och då.
Kvällsstunderna med laptopen är för mig heliga. Det är då jag skalar bort alla lager och bara är mig själv. Det är då jag oftast kommunicerar med mina vänner, uppdaterar mig på det som är viktigt i Mitt liv. Utan dem, ingen Sjumilakliv.