Black Jack

Blackjack föregångare var det ursprungsokända spelet "tjugoett". Den första skriftliga referensen till black jack finns i en bok av den berömda spanska författaren Miguel de Cervantes, som är mest känd för sina böcker om Don Quijote. Författaren Cervantes var en spelare, och huvudpersonerna i hans berättelse "Rinconete y Cortadillo" så återfinns ett par fuskare arbetar i Sevilla. De är skickliga på att fuska på i spelet "ventiuna" vilket är spanska för tjugoett. Och i boken uppger fuskarna att målet med spelet är att nå 21 poäng utan att bli "tjock" och att ess ett värt mellan 1 eller 11. Spelet spelas med ett spanskt Baraja bord, som saknar åttor, nior och tior. Eftersom att denna novell skrevs mellan 1601 och 1602, så innebär det att ventiuna spelades i Kastilien redan i början av 17-talet eller tidigare. Senare hänvisningar till detta spel finns i Frankrike och Spanien. När tjugoett introducerades i USA, erbjöd spelhus bonusutbetalningar till de nya spelarna för att öka deras intresse. En sådan bonus var 10 till ett 1 om spelarens hand bestod av spader ess och ett "Black Jack" (antingen klöver knekt eller spader knekt). Denna hand kallades som sagt för "blackjack" och namnet fastnade sedan som namn till spelet, även om tio till ett-bonusen snart drogs tillbaka.