Vi hade en riktigt riktigt trevlig #onsdagsfika idag. Det var jag, @anna_klara, @niklasdahlqvist, @pelletsmaskinen, @smallcakes, @jessicawsandber, @ficklampa och @nywens som strålade samman på Wayne’s Coffee på Vasagatan i Stockholm och fikade tillsammans. Vi avhandlade allt ifrån höns till gowalla, webb, kolonilotter, barn, twitterapplikationer och tv-serier. En härlig kväll med härliga människor! Tack!
Archive for the ‘Internet’ Category
#Onsdagsfika
24
Mar
Universum och jag
28
Jan
DN skriver om en helt fantastisk YouTube-video om universum som vi känner det. Filmen är gjord av American Museum of Natural History i New York, och skapad med en svensk grafikmotor. Jag såg filmen för första gången igår, och den gjorde åtminstone mig otroligt ödmjuk inför hur galet stort universum är, och hur liten och obetydlig jag är i jämförelse. Se den!
They don’t really care about us
26
Jan
Alltså… jag vet att det är dömda brottslingar. Jag vet att de sitter i ett filippinskt fängelse som troligtvis får våra fängelser att likna lyxhotell. Jag vet att det är mycket möjligt att de tvingas till att göra det här. Men det är så galet, sanslöst bra att det ger mig rysningar.
The Dancing Inmates – This is it:
Internet, kom tillbaka!
19
Jan
Jag har ett problem. Internet är trasigt. Nej, inte hela stora världsvidanätet, utan internet i vårt hus.
Det började för ungefär en vecka sen. Plötsligt svajade uppkopplingen, dök för en sekund eller tio, för att sen dyka upp igen. Irriterande, men inget mot hur det var när jag kom hem i fredags: heldött.
Ja, vi har felsökt. Ja, vi har ringt supporten, som frågade om vi testat att starta om modemet… doh! Det var det första jag testade. Efter ungefär fem samtal med supporten konstaterades det att det är fel på kabeln som går från stationen till huset. Fukt i kabeln, tydligen. Vilket kommer ta 1-3 dagar att laga.
Jag har förvisso ett mobilt internet, men vi är ju två här hemma, så vi får ju turas om. Just nu bloggar jag t ex från telefonen… och det går inte fort, direkt. Så internet, please, kom tillbaka! Allt är förlåtet!
Viktigt facebooktrams
06
Jan
Oj. Jag kollade precis min statistik över antal besökare idag, och det visade sig att jag har haft över 1000 besökare idag, som läst mitt inlägg om facebooktramset. Uppenbarligen var det inte bara jag som funderade några varv kring det här, och även om absoluta merparten inte har lämnat en kommentar har ändå de flesta som kommenterat haft liknande ståndpunkter som jag.
Färgtramset verkar vara på utdöende nu, även om jag hört att några kompisar fått ett TILL kedjebrev om att köra hela färggrejen en gång till, samt mail om att skriva vilken storlek på sängen man har eller hur långt håret är i cm. Men som alla andra flugor, så dör de troligtvis ut efter ”alla” testat dem.
Och kanske är det lika bra, det.
Facebooktrams
05
Jan
Är det något som jag har haft svårt för, är allt trams på facebook. Det är grupper om minsta lokalpatriotiska grej som alla börjar med ”Alla vi som..”, det skickas hjärtan och kramar och blommor, det bjuds in till helt meningslösa grupper. Det mesta av det här går ju att undvika genom att blockera applikationen eller gruppen, och det har jag gjort rätt framgångsrikt på senaste tiden. Idag spreds dock nästa meningslösa aktivitet.
Helt plötsligt började hälften av mina kvinnliga vänner på facebook uppdatera sin status med med en färg – det var vitt, svart, turkost och rosa. Det hela handlade om ett kedjebrev som skickats runt till många svenska tjejer på facebook, där det stod att man skulle uppdatera sin facebookstatus med färgen på sin bh, men inte berätta något för manliga vänner – för att se om de blev förvirrade. Enligt mig ett otroligt fånigt och löjligt påhitt, själv växte jag ifrån lekar där man skulle lura killarna saker reda på mellanstadiet.
Jag röt ifrån på twitter och på facebook, och fick väl både några som höll med om att det var fånigt, och andra som tyckte att jag bara kunde ignorera det hela (vilket givetvis är en klok synpunkt). Emanuel har skrivit om det hela, och ställer en mycket bra fråga – vilka står egentligen bakom det hela?
Nåja. Jag har inget behov av att berätta vad jag har för färg på mina underkläder, och inte heller något behov av att leka ”tjejerna mot killarna”-lekar. Jag fyller trots allt 31 i år, och även om jag ibland känner mig som fjorton, så har jag nog blivit lite äldre ändå.
Bombay visade vägen
26
Nov
Det är ett år sedan terroristattackerna i Bombay, Indien. Ett år sedan jag satt klistrad dag och natt vid datorn, frenetiskt följande alla ögonvittnesskildringar som flödade ut på twitter under hashtaggen #mumbai. Det rapporterades om skott från hotell, bomber gömda i byggnader, terrorister som stängt in sig på Oberoi hotel och Taj Mahal, och dödat mängder med människor. Om hur en hotellchefs fru och barn skjutits, eftersom de inte hann ut i tid. 166 personer miste livet, däribland 9 av de 10 terroristerna.
Det var nog där och då jag insåg twitters storhet. Hur det kan fungera som en nyhetskanal direkt ut i etern, som de som faktiskt drabbas kan använda. En nyhetskanal som inte styrs av mediebolagen utan av den lilla människan. Händelserna i Bombay, hur horribla och vedervärdiga de än var, visade vägen mot ett lite annorlunda, lite mer demokratiskt medielandskap.
Jag är tacksam för det.
That’s one small step for man
19
Nov
Jag gjorde det. Jag gjorde det!
Vadå, undrar ni nu. Jo, såhär är det: jag använder mig av gmail som e-postklient. Där samlar jag mail från min vanliga e-postadress, från några desto mer ovanliga e-post-adresser och annat. Det är prenumerationer, bloggkommentarer och riktiga mail om vartannat. Och alla samlas i inkorgen.
Jodå, jag använder mig av etiketter… men jag har visst missat det där med att arkivera mina mail. Istället har de samlats i inkorgen ett efter ett, tills jag idag insåg att jag hade upp emot 1000 mail där. Inte så jättelätt att hitta det som är viktigt, direkt.
Så jag satte mig ner och tänkte sortera. Gjorde om min etikettstruktur, skapade sorteringsregler och arkiverade för fulla muggar. Men när jag hade gått igenom 50 mail, så insåg jag att det tog alldeles för lång tid. Så jag gjorde det. Jag tryckte på ”arkivera alla”.
Snacka om att jag känner mig befriad. Helt plötsligt är det inte ett enda mail som kräver min uppmärksamhet.
That’s one small step for man, one giant leap for Sjumilakliv.
Grattis Internet!
29
Okt
Idag fyller Internet 40 år. Det är helt enkelt 40 år sedan två datorer skickade ett meddelande mellan varandra. Själv har jag tagit en tripp längs Internet memory lane och minns min allra första egna dator.
Den var av det urgamla slaget; en gammal relik från mina föräldrars jobb som ansågs vara förlegad. Den hade en liten, men tjock skärm som flimrade konstant och gav mig huvudvärk, och surrade troligtvis värre än ett kärnkraftsverk. De enda färgerna som fanns var blått och vitt; bakgrunden var blå och texten vit. Jag använde den för att skriva sagor och berättelser, som sparades på en diskett.
Min första dator följdes av fler, samtliga av det uttjänta slaget. Jag minns dock när jag fick min första Pentium 75:a, som jag använde för att surfa på BBS-baser och chatta med dess ägare och besökare. Senare använde jag även min dator för att surfa på nätet. Jag minns till och med första gången jag använde mig av internet – det var på en dator i skolbiblioteket, och jag tror att jag gick in på Aftonbladets hemsida eller något liknande första gången. Oavsett vilket var jag hänförd redan då, och fastnade direkt för nätets kommunikationsmöjligheter.
Jag vet inte hur många kvällar som tillbringats vid datorn, sent sittandes uppe vid någon webbchat. Rätt snart upptäckte jag IRC och dess många kanaler, och jag var länge en ständig gäst på de lokala chattkanalerna där. Så gick jag även på min första chattfest, som efter det har följts av många träffar med folk jag lärt känna via nätet.
Jag har internet att tacka för mitt förhållande, stora delar av mitt kontaktnät, min vänskapskrets och mitt yrkesval. Självklart firar jag ikväll.
Nätnärvarons fördelar och risker
27
Aug
Fina fina Pelletsmaskinen skriver om nätnärvaro och nätgemenskap idag. Om att det finns mycket bra saker med nätet, att personer som kanske tidigare inte hade särskilt stor gemenskap med de som bodde i närheten (dvs såna som jag) idag kan hitta vänner och en social samvaro via nätet. Men också om riskerna. Baksidan.
Att man kan hamna i en social samvaro som blir alltför likriktad och inte utmanar ens tänkande. Att risken finns att man blir beroende av den uppmärksamhet och bekräftelse man får genom bloggar och tweets. Eller att den som faktiskt är ensam, blir mångdubbelt ensam när man inte har lika många vänner som alla andra på facebook.
Och det fick mig, som vanligt, att tänka. Att fundera kring min egen nätnärvaro. Jag är ju en av dem som har stora delar av min sociala gemenskap via nätet. De goda vänner jag har, bor långt ifrån mig. På just de orter där jag bor har jag faktiskt inte några vänner. Jobbarkompisar, ja… men inte vänner.
Jag började blogga 1997, som 18åring. Då hette det dagbok på nätet, sen reload, för att efter det bli en blogg. Och visst spelar uppmärksamheten, bekräftelsen roll. Dum vore jag om jag sade något annat. Men framförallt skriver jag för min egen skull. För att jag vill, för att jag måste. För att ha en plats där jag kan ösa ur mig de tankar och funderingar som kvalpar runt i mitt huvud dygnet runt. Jag har dessutom inte så pass många läsare att jag kan betrakta mig som någon nätkändis.
Jag tror alla har olika anledningar att blogga eller finnas på nätet. Vissa är förälskade i det skrivna ordet, andra skriver för att nära och kära ska veta vad de har för sig. En tredje blir hög på uppmärksamheten, medan en fjärde ser det som ett sätt att lämna ett avtryck efter sig till världen.
Och även om uppmärksamheten och relationerna på nätet kan vara beroendeframkallande och berusande, så har de för mig inneburit ett stort mervärde i mitt liv. Det är helt enkelt något jag inte vill vara utan. Jag använder inte nätet, jag lever på nätet. Det trivs jag med.
Vi är internet
31
Jul
Dagens läsvärda kommer från DN, som i sin serie om nätet skriver om framtidens internet. Bland annat citeras webbgurun Kevin Kelly, som på sina föreläsningar brukar säga ”We are the web”.
Och man kan inte bli annat än inspirerad när man läser följande:
I ett försökt att göra det begripligt jämförde han under en föreläsning 2007 internet med den mänskliga hjärnan. I dag görs omkring 100 miljarder klick per dag på ett nät bestående av webbsidor som fogas samman tack vare 55 triljoner länkar.
- Det är nästan lika många som synapserna i din hjärna. Den fungerar ungefär likadant som internet, men din hjärna fördubblar inte sin kapacitet vartannat år, säger han.Slutsatsen lyder att internet år 2040 kommer att ha överträffat hela mänsklighetens hjärnkapacitet i processorkraft. Konsekvensen blir att maskinen han talar om förkroppsligas; den kommer alltid att finnas i eller omkring oss. Människans uppgift blir att ge nätet en fysisk kropp. Och i stället för att maskinen är vår förlängda arm blir våra sinnen en förlängning av maskinen, menar Kelly.
…DN Kultur alltså. Läs.
Ipred och Internettrafik
16
Jul
Jag läste artikeln i Aftonbladet där Roger Wallis ifrågasätter Grammofonleverantörernas förening, som hävdar att legal nedladdning (läs: köp av digital musik) har ökat med 57% sedan förra året. Wallis menar att eftersom Grammofonleverantörernas förening inte redovisar varifrån deras siffror kommer, så kan man inte lita på dem. De kan lika gärna vara tagna ur luften som baserade på verkliga fakta.
Nurani Nimpuno på Netnodstiftelsen (som mäter internettrafik) håller med Wallis, och menar att man inte kan dra slutsatser om ökad eller minskad nedladdning baserat på Netnodstiftelsens siffror, eftersom man inte vet vilken typ av trafik man mäter. Ipred-ivrarna har ju hävdat att Netnodstiftelsens nedgång i trafik beror på minskad nedladdning (och därmed en seger för Ipred), medan stiftelsen själv menar att det lika gärna kan vara någon annan typ av internettrafik som ändrats.
Och då slog det mig. I och med lanseringen av Spotify, som många svenskar använder, övergick många från att lyssna på musik som fanns fysiskt på de egna hårddiskarna till att streama musik. Samtidigt växer det mobila användandet av internet, åtminstoneär det så sett till min egen bekantskapskrets. Borde inte det ha gett utslag om man tittar på den totala nättrafiken? Borde vi inte idag ha större siffror i använda bytes/dygn jämfört med för ett år sedan?
Det skulle ju såklart inte vara en indikation på att Ipred varit en succé, utan snarare tvärtom.
Bara en fundering, sådär.
Anders Borg och Excel är nu vänner
19
Jun
Dagens asgarv står Aftonbladet för, i och med sin lansering av politikernas facebook. Helt enkelt klockrent!!
