Uppdrag Granskning var riktigt sevärt ikväll. I programmet uppmärksammade man ett fall i den lilla orten Bjästa utanför Örnsköldsvik, där en 14-årig tjej blivit våldtagen. Killen (‘Oskar’) ifråga dömdes i både tingsrätten och hovrätten, men samhället har ändå gått på Oskars linje och stöttat honom och ansett att han var oskyldig. Det verkliga offret, flickan, har hånats, förtalats och bespottats både på nätet och i verkligheten. Skolan påstod att man höll sig “neutrala”, kyrkan likaså – när de i själva verket genom sina handlingar stöttade gärningsmannen.
Det här är givetvis tragiskt, upprörande och hemskt. Att en ung tjej inte blir trodd av sin hemort, att etablerade och tongivande organisationer som skolan och kyrkan ställer sig på förövarens sida är fel på så många sätt att jag inte kan finna ord för det. Flickan förtjänar ett stort skadestånd, inte för att det lindrar hennes smärta – men för att det visar hur fel skolan och kyrkan haft.
Men jag tror det är viktigt att vi inte lägger all kraft på att fördöma Bjästa. För jag är övertygad om att det här hade kunnat hända i vilken stad som helst i vårt land. Inskränkthet, trångsynthet och fördömande finns inte bara i norrländska små orter, det finns överallt. I storstäder också. Det tar sig bara olika uttryck. I det här fallet gällde det en populär, trevlig svensk kille som ingen trodde kunde vara våldtäktsman – men där Du bor kanske det skulle se annorlunda ut.
Det handlar inte om geografi. Det handlar inte bara om Bjästa. Det handlar om att vi, vuxna, barn och ungdomar, måste våga lyssna på unga tjejer som upplevt kränkningar. Det handlar om att var och en måste ta ansvar för sina medmänniskor, bli medveten om de maktstrukturer som finns i samhället och sluta skuldbelägga offren. Det handlar om att vi måste säga ifrån och vara vuxna när vi upptäcker oegentligheter.
Gör vi inte det, kommer händelser som de i Bjästa hända igen.
Läs fler blogginlägg om Den andra våldtäkten, tex hos Mymlan.
