Det är jag som är Sjumilakliv. En helt vanlig kvinna, nyss passerat 30 årsstrecket, som bor i en småstad någonstans i Sverige. Jag skriver för att jag vill och behöver, och innehållet i bloggen kan röra sig från allt från samhällsfunderingar till reflektion över nyheter, vanligt trams eller texter rakt ur hjärtat. Jag använder mig av ett alias, inte för att jag inte står för vad jag tycker (för det gör jag!), utan för att jag har goda skäl att inte gå ut med mitt namn på världsvidanätet.

När jag var yngre fascinerades jag av människors tankar. Av mina egna och mina vänners. Otaliga är de gånger när jag frågat någon vad de tänkte på, och fick oftast något halvdant svar. Hos mig snurrade tankarna konstant, från att jag slog upp ögonen på morgonen till att jag slöt dem igen på kvällen. Oftast strukturerade jag mina tankar genom att skriva dagbok, och mitt behov av skrivande har följt mig upp genom åren. Numera resulterar mina tankar och funderingar oftast i bloggposter.

Jag är inne på mitt 12:e år som bloggare. Jag skapade min första blogg (fast då hette det dagbok på nätet) på hösten 1997, och sedan dess har jag i en eller annan form skrivit på nätet. I bloggen hittar man också bokrecensioner, recensioner av hotell och en hel del om Melodifestivalen. Jag har tagit mig friheten att inte ha en blogg om ett specifikt ämne, varför i stort sett vad som helst kan hamna här.

En stor del av bloggen handlar om den depression jag lidit av de senaste 15 åren. Den är av det återkommande, pendlande slaget, och jag skriver ofta om hur jag mår. Om ensamhet, vänskap och hur en depression påverkar en människas liv. Jag har även skrivit om mina mediciner – eller livräddare, som jag kallar dem.

När jag inte bloggar går jag omkring på gatorna som en Riktig Människa, har ett spännande 9-till-5-jobb som jag trivs med och ägnar mig åt så vitt skilda saker som kollektivtrafikåkande, skogspromenerande, läsande och allmänt pysslande i huset. Jag bor på landet med min sambo, katter och hundar i ett litet hus precis vid åkerkanten – men saknar ibland stadslivet jag en gång levde...

Läs även: Om musiken & om böckerna