Det är någonting med kollektivtrafik som tilltalar mig. Inte bara det rent ekonomiska och miljömässiga (sparade pengar + minskade utsläpp = bra), utan det är något med resandet som jag gillar. Visst är det stundtals både tråkigt, kallt och enerverande att vänta på en buss, men samtidigt ger det ett utrymme i vardagen som jag gillar. Som en tidpunkt då allt står stilla. Man är i limbo, mitt emellan två platser utan krav att göra – eller vara – något speciellt.

Har man dessutom möjligheten att ha musik med sig, och hörlurar att stoppa in i öronen, blir det kollektiva åkandet än mer njutbart. Ungefär som på tåg, att se den grå och trista världen passera förbi en smutsig ruta. Totalt utelämnad till mina tankar, mina funderingar om vad jag ser. Dessutom gör det att vissa låtar blir som ett soundtrack för vissa sträckor. Det finns låtar jag tänker på när jag tänker på tiden jag pendlade med tåg, andra låtar symboliserar den sträcka jag numera åker om dagarna.

Det är få saker som slår den avkoppling det innebär att sitta bekvämt tillbakalutad i ett tåg- eller bussäte med en bra låt i öronen, medan man slötittar ut genom fönstret på det som passerar utanför. Kanske är det en av de där små sakerna och stunderna, som man har så lätt att glömma bort hur bra de är.

Jag trivs då med mitt bussåkande. Även om jag klagar ibland.

Gilla!

Ogilla