Världens trevligaste Martin på Kärleksförklaringar till förbannelse har skapat en liten bloggtävling – Lilla Bloggpriset. Och tänk, han har nominerat mig! Det tackar jag givetvis för, och om någon läsare skulle tycka att jag skulle förtjäna någon liten award, kan ni hoppa över till Martin och rösta.
Inlägg taggade ‘bloggar’
TweetUp Östersund
03
Feb
Ikväll var jag iväg på en liten spontan TweetUp här i Östersund tillsammans med @johannka och @veronicasvard. Två supertrevliga tjejer som jag tog en fika med på Café Pause. Vi pratade om allt från twitter, bloggande (såklart), tvprogram och politik. Jag rekommenderar starkt att du följer dem, du hittar Johannas blogg här och Veronicas blogg här.
Bloggfunderingar
02
Feb
Jag har funderat mycket på min blogg sedan igår. Funderat på om jag verkligen ska fortsätta skriva såhär öppet och ärligt som jag gör. Jag har fått mig en törn, och grubblar just nu på hur jag ska göra. Ska jag fortsätta skriva under alias om min depression, eller ska jag välja bort de delarna och blogga mer allmänt?
Det finns ju några olika alternativ. Jag kan tex lösenordsskydda de mest privata inläggen. Eller välja att ta ett steg tillbaka på andra sociala sajter och nätverk. Eller fortsätta som jag gör, fortsätta blogga om det som far genom mitt huvud.
Jag har inte bestämt mig, men jag antar att det kommer märkas hur jag gör.
Stora Bloggpriset
07
Jan
Så var det då dags för Stora bloggpriset. De nominerade har avslöjats, och bloggkändisar som Farmor Gun, Henrik Alexandersson och Lilla Gumman är nominerade. Det är fritt fram att rösta på de nominerade, och jag kan inte låta bli att undra om nomineringsförfarandet hade varit fritt. Om samtliga sveriges bloggare hade fått nominera bloggar, och en (betald) jury hade fått gå igenom de nominerade, och göra ett urval. Som Emanuel Karlsten skriver – när man ser att vissa bloggar är nominerade för andra året i rad, så undrar man om man inte kunde letat fram andra bra bloggar som kanske också är värda uppskattning.
Själv kommer jag lägga mina röster enligt följande:
Nöje & Kultur: Kulturbloggen
Vardagsliv & Fritid: Heja Abbe
Politik & Samhälle: Isobels text & verkstad
Prylar & Teknik: Moderskeppet. Eller Lilla gumman.
(Som ni ser väljer jag att inte rösta i kategorierna sport, mode och design eftersom jag helt enkelt inte har någon koll på de bloggar som är nominerade där.)
Vi får väl se vilka som går segrande ur striden.
Favoriter i Bloggvärlden
04
Nov
Mymlan söker favoritbloggar, nu när det pratas Stora Bloggpriser och annat. Och jag kan ju inte låta bli att ge henne några tips.
Först och främst vill jag säga att mina favoritbloggar framförallt finns listade i bloggrullen här till höger. Sen finns det en massa bloggar som har många läsare som jag också gillar skarpt, men som jag inte valt att länka till. Jag framhäver hellre de lite mindre bloggarna. Dessutom ändras det här med favoriter över tid, men mina tre stora favoriter just nu är:
Onekligen – Lisa bloggar med humor om livet som författare, förlagsanställd och förstagångsmamma. Hon skriver ofta kort, men alltid väldigt roligt och stundtals ganska utelämnande.
I väntan på livet – min kära vän Newyn har en lite mer stillsam och eftertänksam blogg, men lyckas alltid sätta fingret på livets väsentligheter och frågor.
Mats Strandberg – författaren som skriver öppet och ärligt om sitt liv som singelbög i Stockholm och om författarlivets ups and downs. Bästa författarbloggen enligt mig.
(nej, jag måste tipsa om en till – Fröken Tjernström skriver alldeles förtjusande, bland annat om strumpor. Besök henne också.)
Det offentliga gullesnuttandet
13
Okt
Kärlek. Något av det vackraste som finns på vår jord. Att få vara kär, att få känna sig älskad är något man ska vara väldigt rädd om.
Samtidigt måste man som vuxen människa förstå att alla kanske inte är intresserade av ens kärlek. Jag pratar inte om att hålla handen på bussen eller ge sin älskade en kyss på torget – utan om det otyg som sprider sig likt en löpeld: det offentliga gullesnuttandet i textbaserad kommunikation.
Jag bryr mig inte om hur många sms du skickar till din käraste med gulliga smeknamn, det gör du som du vill med. Likaså att skicka långa email där ni beskriver er kärlek till varandra. Men att tro att omvärlden är intresserad av vilka smeknamn du har på din bättre hälft och exakt hur mycket ni älskar varann är kanske att gå lite väl långt. På samma sätt som de ömmaste kärleksförklaringarna och fysiska ömhetsbevisen gör sig bäst inom hemmets fyra väggar, finns det fog att ha samma tumregel även inom digital kommunikation.
På facebook, twitter och andra textbaserade kommunikativa fora blir det lätt löjligt när vuxna människor kallar varann för snuttegumman och gulleplutt. Det är helt enkelt ett fönster in i privatlivet som många helst vill ska förbli stängt. Och detta beror inte på att vi är bittra och kärlekslösa – utan bara på att vi anser att det finns olika tillfällen för olika saker. På samma sätt som de flesta vuxna människor inte grovhånglar eller har sex offentligt, så borde det finnas tillfällen för intima verbala kärleksbetygelser som passar bättre än i den offentliga kommunikationen.
För nej, jag är inte intresserad av att veta vad du kallar din äkta hälft när ni kryper ner i sängen tillsammans. Det kan gärna få stanna där.
It’s your thing
05
Okt
För en herrans massa år sedan – åtta, tio sisådär – hade jag en stockholmsbaserad vän vid namn Robin. Han bodde i närheten av Globen, jobbade inom media/webbindustrin och skickade mig fantastiska blandskivor med fantastiska, egenhändigt fotade omslag. Jag lärde känna Robin via min dåvarande blogg, och även han bloggade och skrev på ett sätt som många andra bara kan drömma om.
Jag har googlat hans namn flera gånger de senaste åren, men Robin verkar vara spårlöst försvunnen från internets yta. Kanske har han dragit sig tillbaka för att ägna sig åt annat, jag vet faktiskt inte. Han lämnade mig dock med en underbar låt, som alltid får mig att tänka på honom.
Robin, wherever you are, tack för allt.
Stockholm avklarat
25
Sep
Så har jag då klarat av Stockholm för den här gången, och jag överlevde faktiskt. Stockholm får mig alltid att le, både åt den stress och det tempo som alla kör konstant – men även åt alla människor, bilar, tunnelbanetåg och andra fordon som kör än hit och än dit. Som lantis känner man sig som en främmande fågel, även om åtminstone jag anpassar mig rätt fort till tempot. Det var också rätt skönt att se att jag fortfarande hittade hyfsat och inte gick vilse 
Torsdagen ägnades åt jobb, och efter det träffade jag Newyns och Anders på St Eriksplan och gick och fikade med dem. Efter en timme bytte vi plats och café till hötorget, där vi träffade Karin, Christina och Ullis – mycket trevligt. Tanken var att vi skulle på Meet the future efter det – men där var jag bara en liten stund eftersom det snarare kändes som en hipp studentpub för tonåringar än något annat. Jag och Suzanne drog hem till henne istället, och jag fick sova på hennes underbart sköna soffa.
Idag har jag lyckats shoppa (byxor, tröja och några böcker), träffa världens bästa Chr och sitter just nu i Suzannes bil på väg mot Göteborg. Eller Go:teborg som det numera heter. Imorgon kommer jag attackera Bokmässan med liv och lust, ikväll vet jag inte riktigt vad som händer.
En riktigt busy helg – och jag gillar’t!
Nya stjärnor på blogghimlen
11
Sep
Jag ville bara passa på att uppmärksamma två nya stjärnor som jag hittat på blogghimlen. Inte för att de är nya, någon av dem – tvärtom har de bloggat rätt länge utan att jag läst dem. Men för mig är de (hyfsat) nya, och därmed värda att berätta om:
Newyn – I väntan på livet: En trevlig blogg från Newyn som även finns på twitter och sprider bra tankar och klokskap kring sig. Newyn bloggar om sånt som faller henne in, vilket gör att hon ingår i min favoritkategori av bloggare.
Jumbled Writings: Kaia skriver insiktsfullt på engelska om hur det är att leva med kronisk depression, men också om att återvända till sverige efter flera år utomlands. Har snabbt blivit en klar favorit.
Seså, hopp iväg och läs nu! Och glöm inte att lägga till dem i din reader.
Nätnärvarons fördelar och risker
27
Aug
Fina fina Pelletsmaskinen skriver om nätnärvaro och nätgemenskap idag. Om att det finns mycket bra saker med nätet, att personer som kanske tidigare inte hade särskilt stor gemenskap med de som bodde i närheten (dvs såna som jag) idag kan hitta vänner och en social samvaro via nätet. Men också om riskerna. Baksidan.
Att man kan hamna i en social samvaro som blir alltför likriktad och inte utmanar ens tänkande. Att risken finns att man blir beroende av den uppmärksamhet och bekräftelse man får genom bloggar och tweets. Eller att den som faktiskt är ensam, blir mångdubbelt ensam när man inte har lika många vänner som alla andra på facebook.
Och det fick mig, som vanligt, att tänka. Att fundera kring min egen nätnärvaro. Jag är ju en av dem som har stora delar av min sociala gemenskap via nätet. De goda vänner jag har, bor långt ifrån mig. På just de orter där jag bor har jag faktiskt inte några vänner. Jobbarkompisar, ja… men inte vänner.
Jag började blogga 1997, som 18åring. Då hette det dagbok på nätet, sen reload, för att efter det bli en blogg. Och visst spelar uppmärksamheten, bekräftelsen roll. Dum vore jag om jag sade något annat. Men framförallt skriver jag för min egen skull. För att jag vill, för att jag måste. För att ha en plats där jag kan ösa ur mig de tankar och funderingar som kvalpar runt i mitt huvud dygnet runt. Jag har dessutom inte så pass många läsare att jag kan betrakta mig som någon nätkändis.
Jag tror alla har olika anledningar att blogga eller finnas på nätet. Vissa är förälskade i det skrivna ordet, andra skriver för att nära och kära ska veta vad de har för sig. En tredje blir hög på uppmärksamheten, medan en fjärde ser det som ett sätt att lämna ett avtryck efter sig till världen.
Och även om uppmärksamheten och relationerna på nätet kan vara beroendeframkallande och berusande, så har de för mig inneburit ett stort mervärde i mitt liv. Det är helt enkelt något jag inte vill vara utan. Jag använder inte nätet, jag lever på nätet. Det trivs jag med.
Ännu mer Storhetsvansinne!
25
Aug
Manotanten frågar: ”Hur ser din bästa fika ut? och, vilket är ditt favoritljud? Vem skulle du vara i Scrubs?”
Bästa fika – eh, jag dricker inte kaffe så det får bli The eller Juice och en kärleksmums eller morotskaka.
Favoritljud – det finns inget som slår en spinnande katt.
Scrubs – Jag är nog JD. Eller en korsning mellan JD och Elliott Reid.
Nattens bibliotek undrar vilka mina tio favoritbloggare är. Så det är väl bara att lista dem, utan inbördes ordning, med en kort motivering. Det var ruskigt svårt att ta fram, men här är tio jag gillar skarpt:
Mats Strandberg – författare som skriver öppet och ärligt om sitt Stockholmsliv
Pour Le Moment – Agnes är bäst just nu, hela tiden
Hela Hustrun – anonymt men ändå rakt ur hjärtat om svårigheten med sex och kärlek
Hur hamnade jag här? – Om att leva med, och lämna, en alkoholist
Julia Skott – Ung journalist som kan formulera sig som få.
Ett liv i Exil – Jonas blogg om livet som Australisk fotograf och regissör
Linna Johansson – Författarinna och mamma
Hönsflocken – Mama B och dottern F bloggar om livet med höns på Åland
Mitt eget jävla Narnia – Tobias i Amsterdam
Kaosteori – Karins tankar i ordning och kaos.
…och som bonus: Onekligen – en blog med författarinnan Lisa, tyvärr satt på paus just nu.
Blondinbella och AFA-vänstern
14
Aug
Jag såg på Twitter idag att Blondinbella.se verkade vara hackat. Gick såklart dit och kollade, och minsann! En stor logga över AFA, Antifascistisk Aktion, fanns i de två översta inläggen tillsammans med texten ”Stäng Stureplan”.
Min första impuls var att hånskratta lite – men sen satte jag skrattet i halsen rätt fort. Isabella Löwengrip är en ung, driftig tjej som lyckats med det många bara drömmer om – nämligen att skapa sig ett starkt varumärke genom sin blogg. Hon omnämns i dags- och kvällspress, bjuds in till tv-program och har helt enkelt blivit känd på sitt bloggande. Hon har horder av fans och läsare och kan nog anses vara den största svenska privatbloggen, vilket hon definitivt ska ha credd för.
Samtidigt förstår jag AFA. Att vilja stoppa Stureplan – och därigenom vara emot en kommersialiserad, ytlig värld där bara pengar och utseende betyder något – ser jag inte som särskilt märkligt. Jag har själv väldigt svårt för den värld media målar upp av stureplan och känner mig definitivt inte som någon potentiell kund där. Jag önskar att vi kunde fokusera mer på mjukare värden som insida och kultur, att det inte skulle spela någon roll vem som har dyrast kläder eller coolast skor.
…men frågan är om man uppnår det genom att hacka Isabella Löwengrips blogg? Jag tvivlar starkt på det. Istället cementerar man bara det som verkar vara ett motsatsförhållande mellan den rosaskimrande tjejblogg- och stureplanvärlden och det politiska AFA. Istället för att börja närma sig varandra och föra en dialog, hamnar man bara längre ifrån varandra.
Det är synd. För jag är övertygad om att de skulle ha mycket att lära av varann, om de bara gav sig tid till att lyssna.
