Dagens inköp är Ann Heberleins Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En bok jag viljat läsa sedan den kom ut första gången, och som jag tror och hoppas är riktigt riktigt bra. Den handlar ju om ett ämne som ligger väldigt nära mig, så jag tror det kommer vara en bok som berör mig. Recension kommer.
Inlägg taggade ‘Böcker & Skrivande’
En bok för mig
08
Mar
Gilla!En bokhylla i min smak
28
Feb
Jag har ägnat söndagen åt att städa så dammet yrde, det var vår övervåning som behövde en rejäl ansiktslyftning för att vara presentabel. I den allmänna städyran passade jag på att sortera om min boksamling, i en lite mer estetiskt tilltalande variant. Det är inte helt klart ännu, men några fina bokhyllor kan jag iallafall visa upp:
Kors i taket
11
Feb
Henning Mankell: Den orolige mannen
10
Jan
En vinterdag 2008 försvinner en pensionerad hög marinofficer, Håkan von Enke, under sin dagliga promenad i Lilljansskogen. För Kurt Wallander blir det en personlig fråga av högsta rang, von Enke är nämligen Linda Wallanders svärfar och hennes lilla dotters farfar. Trots att utredningen handläggs av polisen i Stockholm kan Kurt Wallander inte låta bli att engagera sig, han söker bakåt i von Enkes militära karriär för att hitta lösningen.
När sedan också von Enkes hustru Louise försvinner, lika spårlöst, lika gåtfullt, blir hans engagemang om möjligt ännu större. Varför har det gamla paret försvunnit? Har ett brott begåtts, eller har de gett sig av självmant?
Henning Mankells sista bok om kriminalkommissarien Kurt Wallander släpptes tio år efter att den senaste Wallanderboken kom ut. Och det är en förändrad Wallander vi möter på bokens 555 sidor. Wallander har åldrats, fyllt 60 år och bävar inför framtiden. Framförallt skräms han av de plötsliga minnesförluster han drabbas av, som kommer från ingenstans och får honom att glömma både var han är och vad han ska göra. Samtidigt leder hans utredning om Lindas svärföräldrar honom till områden han tidigare aldrig satt sig in i; svensk utrikespolitik, militärens roll och spionaffärerna under det kalla kriget.
Den orolige mannen har fått svidande kritik. Bland annat tycker Svenska Dagbladets Magnus Persson att boken är taffligt skriven, och Bokhoras Johanna Ö önskar att hon sluppit läsa den. Samtidigt finns det dem som gillat boken också, som Kulturbloggen. Själv sällar jag mig till den skara som ändå tycker om Den orolige mannen. Den har ett sällsamt, lugnt tempo men lyckas ändå hålla mitt intresse uppe. Jag tycker mycket om det faktum att en stor del av boken handlar om Wallanders åldrande, hans tankar och funderingar kring hur den egna kroppen långsamt ger upp ger berättelsen ännu en dimension. Att vi dessutom får återse flera gamla Wallanderkaraktärer i boken gör den till en värdig avslutning av en serie som för många är själva essensen av de svenska kriminalromanerna.
Visst har De orolige mannen även sina brister – dialogen känns onaturlig och tillrättalagd, den hade kanske tjänat på att redigeras lite hårdare, men jag kan inte låta bli att tycka om den. I mitt tycke är den kanske inte en rafflande kriminalroman, utan istället en bok om ett mystiskt försvinnande, om den svenska militärens roll under det kalla kriget, och om en man som kämpar med med sin självbild på ålderns höst.
Betyg: 4/5
På min läslista
03
Jan
Nästa bok jag kommer ge mig i kast med är Ann Heberleins ”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”. En självbiografisk bok om att leva med depression och manodepressivitet, och jag känner mig väldigt förväntansfull inför läsandet av den här. Jag har läst några böcker om att leva med psykisk sjukdom, och sällan hittat någon som varit sådär klockren. Därför ska det bli mycket roligt att läsa Heberleins bok. Återkommer med recension.
Andrea Maria Schenkel: Bunker
29
Dec
En ung kvinna blir brutalt överfallen av en man, som för bort henne till ett gammalt, förfallet kvarnhus i skogen. I huset finns även en hemlig luftskyddsbunker. Varför har hon kidnappats? Är han någon ur hennes förflutna? Är hon så oskyldig som hon först verkar?
Jag hade höga förväntningar på Schenkels författarskap då jag hört mycket gott om hennes Mordbyn. Dock levde inte Bunker riktigt upp till förväntningarna. Boken är skriven i jag-form, och allt eftersom berättelsen fortskrider byts berättarperspektivet mellan offer och gärningsman. Jag gillar att berättelsen tillåts ta tid, i Bunker får relationen mellan offer och gärningsman ta plats och utvecklas i lugnt tempo.
Tyvärr håller det inte rakt igenom. Jag har svårt att hålla fokus, och när boken är utläst känns det inte som jag fått alla svar. Jag undrar fortfarande över gärningsmannens motiv, undrar fortfarande vad som hänt offrets bror som spelar en viktig roll i boken. På plussidan ska Schenkel dock få en eloge för att hon väljer att skriva en ovanlig deckargåta på ett ovanligt sätt – det är uppfriskande att läsa en bok som inte är som alla andra.
Betyg: 3
Jeffery Deaver: Blunddockan
30
Okt
Daniel Pell är en mästare på att manipulera, en förmåga som en gång gjorde honom till ledare för en sektliknande grupp. Nu sitter han i fängelse, dömd för flerfaldigt mord. När nya uppgifter tillkommer misstänks han för ännu ett mord, och förs till häkte för förhör. Förhöret leds av Kathryn Dance, expert på att avläsa människors kroppsspråk och beteenden. Strax efter förhöret iscensätter Pell en spektakulär rymning och snart är människojakten igång. Även om polisen, med Kathryn Dance i spetsen, är Daniel Pell på spåren lyckas han gång på gång undkomma polisen. Vart är han på väg och vem är hans medhjälpare?
Jag har älskat Jeffrey Deavers böcker ända sedan jag såg ”The Bone Collector”, första boken i serien om Lincoln Rhyme, på film. Att läsa Blunddockan, som är den första boken i Deavers nya serie om beteende- och förhörsexperten Kathryn Dance, var för mig en självklarhet.
Det jag tilltalas av i böckerna är framförallt de myckna detaljerna om polisarbetet – Deaver låter de fysiska ledtrådarna spela huvudrollen i LincolnRhyme-böckerna, och i böckerna om Kathryn Dance står människans beteende i centrum. Dance är nämligen expert på att förhöra människor och tolka deras medvetna och omedvetna beteenden och kroppsspråk. Då jag själv är beteendevetare i grunden blir böckerna om Dance högintressanta för mig. Blunddockan handlar dessutom om en sektledare och manipulatör, vilket åtminstone jag är fascinerad av och jag läste därför boken med stort nöje.
Deaver har även en annan styrka – nämligen förmågan att överraska sin läsare. Han låter ofta berättelsen få en oväntad vinkling, som mer än en gång fått mig att bläddra tillbaka och läsa om vissa stycken för att se om han planterat ut ledtrådar jag missat. Även Blunddockan innehåller sin beskärda del av vändningar, vilket gör att läsaren sitter på helspänn och undrar när nästa oväntade twist kommer. Personligen gillade jag Blunddockan skarpt, och kommer definitivt fortsätta Deavers böcker med glädje!
Betyg: 
Denna recension finns även publicerad på pocketblogg.se
Det är ju det jag säger!
15
Okt
Giles Blunt: Schamanen
22
Sep
En ung, rödhårig kvinna blir skjuten i huvudet, men överlever. Hon hittas på en bar, men har inga minnen av själva händelsen. Kort därpå hittas en knarkhandlare och en mc-knutte brutalt mördade. John Cardinal och Lise Delorme vid Algonquinpolisen anar ett samband mellan dåden, trots att det till en början verkar otroligt. Spåren pekar mot en indiansk schaman, som verkar ha övertagit makten i knarkhandeln med hjälp av åkallade andar. Men andarna kräver gentjänster – i form av mänskliga offer…
Jag var sugen på att läsa Blunts Schamanen efter att ha läst hans När du läser detta, som jag tyckte mycket om. Blunts huvudperson John Cardinal är en sympatisk karaktär, vars problem i livet för en gångs skull inte är att han dricker för mycket (som det brukar vara i deckare) – utan hans hustru, Catherines, bipolära sjukdom som kastar henne mellan mani och djup depression.
I Schamanen hamnar Cardinal i centrum av ett märkligt brott. Kvinnan som hittas skjuten i huvudet lider av minnesförlust från händelsen, och Cardinal och hans kollega Delorme försöker få rätsida på de få minnen kvinnan ändå har. Samtidigt som ledtrådarna är få ser Cardinal och Delorme samband med andra brutala brott, och man tvingas granska Algonquin Bays undre värld för att komma framåt.
Och även om jag tycker mycket om Blunts karaktärsskildringar och hans sätt att ge läsaren en god bild av den kanadensiska landsbygden, så känns Schamanen lite tröttare, lite segare än När du läser detta. Läsaren får från berättelsens början följa gärningsmannens sida av vad som händer, vilket både är intressant och samtidigt gör att lite av spänningen förtas. Sammantaget får Schamanen en trea – den är läsvärd, men inte så mycket mer.
Betyg:
Den här recensionen finns också publicerad på PocketBlogg.se
Johan Theorin: Skumtimmen
26
Aug
En dimmig sensommardag i början av sjuttiotalet försvinner en liten pojke på norra Öland utan några som helst spår. I dagar och veckor letar familjen, polisen och frivilliga efter honom. Mer än tjugo år senare får pojkens mor Julia ett oväntat samtal från sin far, sjökaptenen Gerlof Davidsson. Han har fått ett brev utan avsändare med posten, innehållandes en liten pojkes sandal.
Julia återvänder motvilligt till barndomens ö och sin åldrige far. Först nu får hon höra talas om en mytomspunnen ölänning, Nils Kant, som en gång satte skräck i en hel bygd. Han är död och begraven sedan länge, långt innan Julias pojke försvann. Men kan han ändå ha något att göra med Julias sons försvinnande? Är det han man sett vandra på det öländska alvaret i skymningen, i skumtimmen?
Jag läste Theorins Nattfåk innan jag gav mig i kast med Skumtimmen, och fastnade rejält för båda böckerna. Faktum är att de är svåra att klassificera – de handlar om brott, men är inga klassiska deckare, även om de kallas det på omslaget. Här ligger istället berättandet i fokus, relationer mellan människor och det Öländska landskapet.
Huvudpersonen Julia är sjukskriven sedan 20 år tillbaka på grund av depression och sorg efter sin sons försvinnande. Hennes Jens har aldrig återfunnits, trots noggrant sökande. Hennes relation till Öland, till själva livet är problematisk – men allteftersom hon återser sin far och kommer närmare upplösningen av gåtan om Jens försvinnande förändras även Julia. Hon är en mänsklig huvudperson, full av brister och tillkortakommanden. Skildringen av hennes far är även den fint skriven, och jag undrar om Theorin själv har arbetat med äldre människor eller har någon annan direktlänk till hur det är att bli gammal.
Theorin är en mycket duktig berättare som får sina läsare att fastna, och trots att jag normalt sett älskar blodiga, detaljrika deckare med en tät polisintrig så finner jag mig i Theorins lugnare tempo. Skumtimmen är en spännande och rent av vacker och vemodig bok, om det lilla livet i en sömnig by på norra Öland.
Betyg:
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 396 st
Utgiven: Februari 2008
ISBN: 9170015805
Veronica von Schenck: Ängalik
14
Aug
Althea Molin är psykolog och gärningsmannaprofilerare. Efter att ha utbildat sig och arbetat i New York återvänder hon till Sverige och Stockholm efter ett brutalt mordförsök som närapå kostade henne livet. Hon plågas av mardrömmar om överfallet och försöker komma på vad hon ska göra med sitt liv.
Så får hon ett oväntat telefonsamtal från vännen Peter, som arbetar som polis på länskriminalen. En seriemördare sätter skräck i Stockholms nattliv efter att tre kvinnor hittats mördade i väskor runt om i Stockholm. Althea bestämmer sig för att hjälpa till, och hon dras snabbt in i en komplicerad mordgåta där lyxlivet på Stureplan varvas med brutala brott. Hennes arbetsmetoder ifrågasätts av polisen, och hon inser att mördaren inte är långt borta…
Jag fick Ängalik som recensionsexemplar från Ordfront förlag, och läste den med glädje eftersom jag hört mycket gott om den. Likt Simon Becketts alster präglas Änglalik av en polisverksamhet vi framförallt sett på tv på senare år i program som CSI. Och det är riktigt tacksamt att få läsa om en kvinnlig hjälte med glorian rejält på sned, som brottas med sina egna problem samtidigt som hon utför sitt arbete. Althea känns som en mänsklig hjältinna, och det känns uppfriskande att man i boken får följa berättelsen i första person.
Men ändå märks det att Änglalik är von Schencks debut. Språket känns ibland lite abrupt och klumpigt, och berättelsen följer en etablerad mall för hur en deckare skall skrivas. Ändå tycker jag Änglalik är läsvärd, mycket på grund av fokuseringen på gärningsmannaprofiler som känns som ett fräscht grepp i jämförelse med alla de manliga, alkoholiserade kriminalkommissarier vi mött. Althea är en karaktär jag vill följa i fler böcker, förhoppningsvis utvecklas von Schencks författarskap till nästa bok.
Betyg: 3.5 out of 5 stars
Se även: Altheasprofil.se
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 246 st
Utgiven: 2009
ISBN: 9170374570
Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?
Eberwall & Samuelsson: Ers Majestäts Olycklige Kurt
12
Aug
Året är 1938. Genom ett grönskande landskap susar en amerikansk lyxbil fram i hög fart. Bakom ratten sitter restaurangdirektör Kurt Haijby, på väg mot sin senaste investering, slottet Trystorp i Närke. Han gläder sig åt att äntligen kunna förverkliga sina drömmar; allt har blivit möjligt tack vare de generösa utbetalningarna från hovet.
Vad ingen vet är att Kurt har ett förbjudet förhållande med kungen, Gustaf V, och att det är denna relation som tillåter honom att leva i lyx. Och inte ens Kurt själv förstår vilket ont blod hela historien väcker i maktens korridorer. Rädslan för att den fruktansvärda hemligheten skall läcka ut är stor. Sin värsta fiende har Kurt Haijby i den mäktige överståthållaren, som har mycket svårt att glömma de oförrätter Kurt gjort i hans ögon.
Ers Majestäts Olycklige Kurt är en roman byggd på verkligheten. Kurt Haijby var en mycket verklig person, en enkel söderkis som kom upp sig och levde ett dramatiskt och äventyrligt liv. Verklighetens Kurt var mycket riktigt Gustav V’s älskare, vilket han utnyttjade till max, och en person med högtflygande mål och en förunderlig förmåga att dupera alla, inte minst sig själv. Han lyckades charma sig in i de allra förnämaste kretsarna och fick för en tid leva ett förtrollat liv. Allt skulle bli honom givet. Och allt skulle tagas från honom igen.
Dock ska inte Ers Majestäts Olycklige Kurt anses vara en biografi helt och hållet. Författarparet Eberwall & Samuelsson har gjort grundlig research, men har även tagit sig friheten att brodera ut berättelsen till en skönlitterär roman. Och just detta håller mitt intresse vaket boken igenom – man är aldrig säker på vad som är sant och vad som är påhittat.
Onekligen hade Kurt Haijby ett ovanligt och intressant liv, som dessutom blev vida känt i och med de skandaler som omgärdade honom på 1900-talets första hälft. Boken om honom är definitivt läsvärd, sagan om Kurt Haijby upphör inte att fascinera.
Betyg: 4 out of 5 stars
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 464 st
Utgiven: 2009-06
ISBN: 9186067028
Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?
Mark Billingham: Livlös
06
Aug
Det ser ut som om karriären är över för kriminalkommissarie Tom Thorne. Han är deprimerad sedan faderns död, kritiserad för att ha överträtt sina befogenheter i sin senaste mordutredning.
Men på Londons gator är situationen långt värre. Tre män hittas mördade med en tjugopundsedel fastnitad vid bröstet. Är dessa män endast några alkoholister, drogmissbrukare och utstött? Eller ligger det något annat bakom morden? Thorne är som klippt och skuren för uppdraget och han skickas ut på Londons gator. Men inte som polisman, utan som uteliggare. Ska han lyckas lösa gåtan innan nästa uteliggare mördas?
Livlös är Mark Billinghams femte, fristående kriminalroman om kommissarie Tom Thorne – men den tredje jag läst. Thorne uppfyller de vanliga, klichéartade idéerna av hur en kriminalkommissarie är – en äldre man som är alkoholist och sköter sitt jobb med tvivelaktiga metoder.
I Livlös tar Billingham med läsaren ut i en värld som sällan skildras, nämligen Londons gator som de ter sig för dem som inget hem har. Intrigen är intressant och befriande fri från plötsliga vändningar som förvånar läsaren, istället är det metodiskt polisarbete och en gnutta tur som leder fram till upplösningen. Men det är miljöerna och berättelsen brevid intrigen som är bokens behållning.
För även om Billingham skrivit en deckare nästintill enligt standardformulär 1 A, så tappar jag aldrig intresset. Styrkan i boken ligger just i skildringen av de hemlösas liv, samt de inblickar berättelsen ger i hur krigsveteraner upplever sitt liv efter att de kommit hem från kriget igen. En bra bok ska enligt mig ta med läsaren till en annan värld, och det lyckas Billingham bra med. Språket är direkt och realistiskt och hjälper till att göra berättelsen verklig, och mer än en gång kommer jag på mig själv med att undra hur jag själv skulle reagera om jag själv någon gång skulle hamna på gatan.
Även om Livlös inte är en bladvändare jag inte kan lägga ifrån mig, är den en intressant och välskriven kriminalroman som definitivt är läsvärd.
Betyg: 3.5 out of 5 stars
Förlag: Minotaur
Antal sidor: 395
Utgiven: 2008-03
ISBN: 9185283959
Utmärkelser: Nominerad till Årets Kriminalroman i Storbrittannien 2006
Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?
