Sjumilakliv.se

Mymlan lanserar boken som veckans bloggtema – och inget tema kan väl passa mig bättre. Att jag identifierar mig som en bokmal har jag redan berättat. Men när jag ska fundera över vilken bok som betytt mest för mig, blir det svårt.

För även om jag älskar deckare så har inte de betytt så mycket för mig. De är bara guilty pleasure, böcker jag älskar att förlora mig i – men som inte varit världsomvälvande. Istället tror jag att den bok som betytt mest för mig är en ungdomsbok om filosofi – nämligen Jostein Gaarders Sofies Värld.

Jag tror jag var tretton år, och hade precis börjat sjuan. Den legendariske bildläraren Claesson inledde varje lektion med ett tal på en kvart eller så om livet, världen eller vad som helst. Såg man inte tillräckligt intresserad ut brukade han smälla till bänken man satt i, och beordra att vi åtminstone skulle se intresserade ut även om vi inte var det.

Några av Claessons tal handlade om böcker, och en av de böcker han nämnde var just Gaarders Sofies Värld. Och även om jag inte var jätteimponerad av den excentriske konstnären till lärare, så lyckades han fånga mitt intresse. Jag köpte boken, och förlorade mig in i den.

Boken handlar om Sofie, som en dag hittar ett brev i brevlådan. I brevet ställs frågan “Vem är du?”, och brevet följs av många fler – en korrespondanskurs i filosofi som egentligen är adresserade till någon annan, men ändå hamnar hos Sofie. Sofie inser att världen inte är den plats hon alltid trott, utan inser att hon genom filosofin kan få lära känna en helt annan, rikare värld.

Sofies Värld kom in i mitt liv i precis rätt tillfälle. Jag var en grubblare, som funderade mycket över livets mening, etik och moral – och det här med filosofi var ett väldigt angeläget ämne för mig även om jag inte var helt medveten om det. Jag tror jag har läst Sofies Värld över tio gånger, och varje gång har jag hittat något nytt i boken som talat till mig. Den är definitivt den bok som betydde mest för mig under min uppväxt.