Så har man tillbringat en kväll i Cheerleadingens tecken. Först Bring it On, originalet, på kanal 5 – och sen hittade jag Bring it On: All or Nothing på hårddisken. Och även om jag verkligen inte tillhörde någon av de populära brudarna i högstadiet så kan jag inte låta bli att le lite när jag ser de här klassiska teenfilmerna. För om jag hade passat in någonstans, så hade det väl varit i ett cheerleadingteam – dansare som jag var. Fast hela cheerleadingkulturen för ju nåt helt annat med sig också – utseende- och vikthets, popularitetshets och annat otrevligt – som man i och för sig fick sig sin beskärda del av sleven av ändå.
Kanske skulle svenska skolor bli bättre av lite cheerleading, om man i och med det får till en rejäl dos samhörighet inom skolan, och en naturlig samlingspunkt för dem som gillar både gymnastik och dans. Å andra sidan så kan väl cheerleading väl vara ännu ett sätt att skapa en elit och därmed skillnader mellan eleverna.
Det kanske är tur att man kan avnjuta det hela via tv’n, och slipper komma så mycket närmare än så.