Jag ringde min terapeut idag – det är lättare att få tag i henne än i min läkare. Förklarade att det går åt helvete, att jag mått dåligt i en vecka nu och att det inte verkar lätta. Att det uppenbarligen inte funkar särskilt bra med mirtazapinet, men att jag inte vill gå tillbaka heller eftersom den gjorde mig så otroligt trött. Ett jäkla dilemma, helt enkelt.
Vi bestämde att jag ska höja mitt citalopram några dagar för att försöka häva den här låga episoden. Min terapeut kommer prata med läkarna, och höra av sig till mig om antingen en alternativ medicin eller permanent ökad dos citalopram. Vi får se hur det blir.
Tills vidare kämpar jag med det tunga, mörka, apatiska som intagit mig. Varje minimala motgång, om det så bara är att min smörgås går sönder när jag brer smöret eller att vattnet är slut i glaset när jag ska ta en klunk, gör mig ledsen. Nere. Orken och energin saknas, och även om det har börjat lätta lite ikväll efter att ha tagit en extra citalopramtablett vågar jag nog inte gå tillbaka till jobbet imorgon. Det krävs åtminstone en dag till av återhämtning innan jag kan vara mig själv och klara av att jobba. Som tur är har jag en förstående chef, jag pratade med henne idag och det var ok att jag uteblev några dagar. Förhoppningsvis kan jag gå tillbaka till jobbet på torsdag.