Dagens bästa inlägg i telekompaketsdebatten kommer, i mitt tycke, från Aftonbladets Lisa Magnusson. Hon beskriver en verklighet som faktiskt kan vara nära förestående för oss Européer, där man får köpa abbonnemang för att få tillgång till vissa sajter, där multinationella bolag kan stänga dig ute från nätet pga att du länkat till en sajt med upphovsrättsskyddat material, där internet är allt annat än den internationella, kulturella smältdegel den är idag.
Lisa skriver:
”Själv har jag bara min mejl kvar, och det är inte mycket bevänt med den. ”Want to enlarge your penis?” Nej tack, säger jag och rapporterar till Internationella Övervakningskommittén, för id-numret indikerar en 73-årig ryska, så jag är ganska säker på att det är stulet. Och jag vill inte riskera att dömas för medhjälp.”
Lisa frågar sig också det jag funderade över igår. Var är alla indignerade nyhetsreportage? Var är de vildsinta, hetsiga debattsidebråken? Varför brinner det inte bilar utanför Rosenbad? Sanningen är väl den att de EU-delegater som vill rösta igenom telekompaketet utan 138:an, gärna ser att allmänheten inte informeras. Det blir lättare att rösta igenom det då.
Och vem vet. Verkligheten kanske ser ut såhär om några år, om våra parlamentariker struntar i att rösta igenom ändringstillägg 138. De svenska parlamentarikerna har dock lovat att rösta för 138:an, men många av de utländska har struntat i att svara på åtminstone mina mejl.
Som tur är, är slaget inte över ikväll. Troligtvis kommer frågan tas upp igen, av EU’s plenum. Där kommer fler svenska delegater rösta, och fler svenska delegater betyder fler som är för ändringstillägg 138 och fler som kan påverka sina delegatkollegor.
Det finns fortfarande hopp.