Jag har ägnat söndagen åt att städa så dammet yrde, det var vår övervåning som behövde en rejäl ansiktslyftning för att vara presentabel. I den allmänna städyran passade jag på att sortera om min boksamling, i en lite mer estetiskt tilltalande variant. Det är inte helt klart ännu, men några fina bokhyllor kan jag iallafall visa upp:
Oj. Jag kollade precis min statistik över antal besökare idag, och det visade sig att jag har haft över 1000 besökare idag, som läst mitt inlägg om facebooktramset. Uppenbarligen var det inte bara jag som funderade några varv kring det här, och även om absoluta merparten inte har lämnat en kommentar har ändå de flesta som kommenterat haft liknande ståndpunkter som jag.
Färgtramset verkar vara på utdöende nu, även om jag hört att några kompisar fått ett TILL kedjebrev om att köra hela färggrejen en gång till, samt mail om att skriva vilken storlek på sängen man har eller hur långt håret är i cm. Men som alla andra flugor, så dör de troligtvis ut efter ”alla” testat dem.
Och kanske är det lika bra, det.
Är det något som jag har haft svårt för, är allt trams på facebook. Det är grupper om minsta lokalpatriotiska grej som alla börjar med ”Alla vi som..”, det skickas hjärtan och kramar och blommor, det bjuds in till helt meningslösa grupper. Det mesta av det här går ju att undvika genom att blockera applikationen eller gruppen, och det har jag gjort rätt framgångsrikt på senaste tiden. Idag spreds dock nästa meningslösa aktivitet.
Helt plötsligt började hälften av mina kvinnliga vänner på facebook uppdatera sin status med med en färg – det var vitt, svart, turkost och rosa. Det hela handlade om ett kedjebrev som skickats runt till många svenska tjejer på facebook, där det stod att man skulle uppdatera sin facebookstatus med färgen på sin bh, men inte berätta något för manliga vänner – för att se om de blev förvirrade. Enligt mig ett otroligt fånigt och löjligt påhitt, själv växte jag ifrån lekar där man skulle lura killarna saker reda på mellanstadiet.
Jag röt ifrån på twitter och på facebook, och fick väl både några som höll med om att det var fånigt, och andra som tyckte att jag bara kunde ignorera det hela (vilket givetvis är en klok synpunkt). Emanuel har skrivit om det hela, och ställer en mycket bra fråga – vilka står egentligen bakom det hela?
Nåja. Jag har inget behov av att berätta vad jag har för färg på mina underkläder, och inte heller något behov av att leka ”tjejerna mot killarna”-lekar. Jag fyller trots allt 31 i år, och även om jag ibland känner mig som fjorton, så har jag nog blivit lite äldre ändå.