Idag vill jag passa på att tipsa om en mycket trevlig twittrare med en angelägen blogg. Det är nämligen Jessica, som twittrar under namnet @j_ivarsson och som har bloggen Jakten på Specialistvårdsremissen. Hennes blogg handlar om hennes sömnproblem, och hur hon krigar för att få hjälp med sina problem. Rekommenderas varmt, och har en given plats i min GReader.
Posts Tagged ‘Favoritbloggare’
Favoritbloggare: Jakten på specialistvårdsremissen
29
Apr
Att drunkna i RSS-flödet
22
Apr
Jag har ett problem. Jag läser för många bloggar.
Vän av ordning skulle väl efter ovanstående påstående (stående stående?) milt säga ”Jamen, det är väl bara att sluta läsa några stycken”. Och det är väl sant, att det kan lösas så enkelt. Men… det vill jag ju inte.
Såhär är det: jag prenumererar på ett antal bloggar via RSS. Google Reader är min bästa kompis, som jag använder för att sortera bloggarna i olika mappar – och det är där problemet är. Hur i helskotta sorterar man bloggar i olika mappar?
Jag läser mest bloggar som är rätt spretiga i sin natur. Så är även min blogg, om ni inte märkt det tidigare. Och hur kategoriserar man dessa? Skapar en ”allmäntochblandat”-mapp? Som innehåller 100 bloggar? Nej, det funkar ju inte heller. Det gör det inte lättare att hålla ordning i läsaren. Och för att illustrera problemet ytterligare, har jag just nu 230 olästa inlägg i Google Reader. Och då är det ändå en bra dag idag. Jag har hunnit läsa mycket.
Tips emottaget tacksamt. I annat fall kan det hända att jag drunknar.
Och dör en smula. I ett alltför stort RSS-flöde.
Scribefire – bloggverktyg för Firefox
20
Apr
Jag har letat runt på nätet idag efter ett vettigt bloggverktyg som hjälper mig att publicera texter på mina bloggar. Ja, jag skrev mina bloggar – jag skriver nämligen på fler ställen än här på Sjumilakliv.se, och då kan det ibland bli lite bökigt när man ska komma ihåg att logga in på rätt ställe med rätt användarnamn och lösenord. Ett separat bloggverktyg skulle kunna hjälpa mig med det, och jag tror att jag har hittat rätt nu.
Scribefire är ett finfint litet publiceringsverktyg som integreras i Mozilla Firefox, och gör det busenkelt att uppdatera ens blogg. Det skickar uppdateringar via XML-RPC-protokollet, och kan uppdatera till WordPress, Blogger och flera andra bloggar. Det jag framförallt gillar är att själva textfältet där man skriver upptar ca halva browserfönstret, vilket innebär att jag har gott om plats för att titta på en webbsida samtidigt som man skriver – perfekt om man exempelvis vill citera någon.
Rekommenderas!
Bloggar som öppnar ögonen
31
Mar
Hata
31
Mar
Nytt hatobjekt: Bloggar som inte visar hela inläggen i rss-feeden, utan bara ett utdrag. Det gör mig så ilsk att jag får lust att slå in käkbenet på någon.
HataHataHataHataHataHataHataHataHataHataHataHataHataHataHataHataHataHata.
Jag <3 Google Reader
30
Mar
Mitt liv har förändrats drastiskt sen jag insåg det fina med rss-feeds. Nu känner jag förvisso till att normala människor upptäckte det för några år sen, men eftersom jag är lite efter ibland så började jag inte med Google reader förrän för nån månad sen. Detta har inneburit flera bra saker:
- Jag behöver inte surfa runt på massa bloggar
- Jag slipper försöka komma ihåg bloggadresser när jag använder en annan dator än min. Google reader minns allt.
- Jag missar inga blogginlägg
- Allt känns lite bättre.
Dock har jag insett en nackdel med det hela. Jag läser numera enormt många bloggar. ENORMT. Det bara svämmar över av dem, de dräller ur öronen på mig och jag kan knappt hålla rätt på nånting. Dessutom är min länkavdelning här på bloggen ruskigt eftersatt, eftersom jag läser så många bloggar att jag inte riktigt vet vilka jag ska länka till.
Nåja. Lyxproblem, kallas det väl?
Läs Dramatenbloggen!
27
Mar
Jag har läst Dramatenbloggen lite halvhjärtat tidigare, men när Morgan Alling satte sig vid tangentbordet så har det hela blivit mer intressant. Han är verkligen en duktig skribent, som verkligen kan beskriva sin passion för teatern och vad som fick honom att ta den vägen. Exempelvis älskar jag hans text ”Jag har alltid sökt kickar”, och avslutningen är rent av fenomenal:
”Visst, jag ville leva farligt och gjorde väl rätt mycket bus, men jag ville leva farligt på riktigt, med livet som insats. Att gå upp på scen och stå där helt naken, inte bokstavligen, men som människa och hundratals människor tittar på en och avkräver; Entertain us!!
Det är på liv och död.”
Så jag tycker helt klart att du ska läsa Dramatenbloggen, du också.
Mörk design förbjudes!
24
Mar
Är det något jag har svårt för, så är det bloggar med mörk bakgrund och ljus text. Jag kan bara inte läsa det, bokstäverna flyter ut, blir suddiga, jag tappar bort mig i texten och får ont i huvudet om jag försöker för länge. Och då har jag bara ett yttepyttigt synfel och behöver normalt sett inte glasögon alls när jag sitter vid datorn hemma.
Och jo, jag kan förmodligen hämta glasögonen och på så sätt kunna läsa ljus text på mörk bakgrund. Men det innebär en procedur i flera steg (gå upp från fåtöljen / hämta väskan / ta upp glasögonen / sätta på sig dem / lägga tillbaka dem i väskan igen efter användning) som jag helt enkelt inte kommer mig för att utföra varje gång jag vill läsa en blogg som har mörk design. Alltså blir det sällan av att jag läser En man med ett skägg, Kristoffer Appelquists blogg med flera. Tyvärr. Och så kan vi ju inte ha det.
Alltså förbjuder vi bloggar med mörk bakgrund och ljus text från och med nu. Frågor på det?
Jag – en draftbloggare
17
Mar
Jag tror jag har kommit på vilken typ av bloggare. Att jag inte tillhör modekategorin är ju sannerligen känt, men nu tror jag att jag äntligen hittat ett ord som beskriver mig.
Jag är (håll i er nu) – en draftbloggare.
Det vill säga, jag påbörjar ett nytt blogginlägg. Jag kollar upp eventuella fakta på nätet som hör till det inlägg jag tänker skriva, jag formulerar mina tankar noggrant, läser igenom några gånger, rättar stav- eller syftningsfel… och precis när jag ska sätta igång med slutklämmen, så kommer jag av mig. Ämnet känns inte lika intressant längre. Eller fel att dela med sig av. Eller bara so-last-year.
Så allt det blir, är ett utkast. Det bidde inte ens en tumme, bara ett utkast till en tumme. Och tro mig, jag har många drafts/utkast i min wordpressdatabas. Som bara väntar på att publiceras, bli aktuella eller kännas intressanta igen.
Chansen att det ska hända är ungefär en på miljonen. Men ändå. Kanske.
Draftbloggare.
Jojomensan.
(nu ska jag publicera det här, innan jag ångrar mig.)