Så var det då finaldags. På lördag går den efterlängtade Melodifestivalsfinalen av stapeln, och vi har nu tio bidrag som kommer slåss om att få åka till norge och tävla i Eurovision Song Contest. Jag har varit en sån där person som röstat med hjärtat de senaste åren, på den låt som jag tyckte var bäst – men i år kommer jag agera lite annorlunda. Jag kommer rösta med Eurovision Song Contest i tankarna.
För även om mitt hjärta klappar starkt och intensivt för Salem al Fakir, så tror jag inte att han kommer lyckas särskilt bra i Eurovision. Jag tror inte heller att Peter Jöback (som har en fantastisk låt) eller Pernilla Wahlgren skulle lyckas där – även om de båda är välkända artister i Sverige så vet inte europa vilka de är. Andreas Johnson är något mer känd och har en fantastisk låt, men står fortfarande inte för något nytt.
Därför kommer jag fokusera på de unga bidragen i finalen. Anna Bergendahl har en grym låt, men tyvärr en ballad – och Eurovision är fullt av ballader i år. Samtidigt gör hon ett framträdande fullt av känsla. Timoteij har förvisso en hittig låt, men känns för osäkra på scen. De går bort. De som känns mest aktuella för att lyckas i Eurovision är Ola, Anna B, Darin och Eric Saade. Av dem känns det som att Ola har den starkaste låten (men är inte segertippad), Eric Saade har det starkaste framträdandet och Darin den mesta star qualityn och är dessutom ett namn i europa. Det blir alltså en strid på kniven mellan dem.
Jag vet inte hur det kommer gå, jag har inte en aning. Jag tycker samtliga finallåtar (förutom Timoteij och Pernilla W) har starka låtar och är värdiga vinnare. Dömer man av förhandstippningarna verkar det som om striden kommer stå mellan just Anna Bergendahl, Eric Saade, Darin och kanske Timoteij. På lördag vet vi hur det gick, och vi vet vem/vilka vi skickar till Oslo i maj. Må bästa låt och artist vinna.