RSS
 

Posts Tagged ‘internet’

Att vara eller inte vara

27 Apr

Med jämna mellanrum brukar jag fundera över min nätnärvaro. Om jag ska fortsätta dölja mig bakom ett alias och en suddig bild, eller om jag ska ta steget ut och skriva under mitt eget namn. Det är svårt att bestämma, svårt att avgöra.

En anledning att fortsätta kalla mig Sjumilakliv är den frihet som kommer med att ha ett alias. Jag kan skriva rakt ut om precis vad jag vill, vara hur ärlig och öppen som helst om min depression utan att någon av dem som känner mig AFK läser. Jag kan skriva om det som finns innerst inne utan att vara rädd för att omgivningen kommenterar.

Men å andra sidan lockar det att vara offentlig också. Ha en blogg under mitt eget namn, med foto och hela alltet. Skriva lite muntrare, lite mindre fokus på mina sorgsamma sidor.

Jag vet inte vilken väg jag ska gå. Kanske går jag båda vägarna parallellt – skaffar en blogg för mitt officiella jag samtidigt som jag behåller sjumilakliv. Det hela tål att funderas lite på, och har du någon bra idé får du gärna dela med dig i kommentarerna.

 
View Comments

Posted in Skrivet

 

Internet, kom tillbaka!

19 Jan

Jag har ett problem. Internet är trasigt. Nej, inte hela stora världsvidanätet, utan internet i vårt hus.

Det började för ungefär en vecka sen. Plötsligt svajade uppkopplingen, dök för en sekund eller tio, för att sen dyka upp igen. Irriterande, men inget mot hur det var när jag kom hem i fredags: heldött.

Ja, vi har felsökt. Ja, vi har ringt supporten, som frågade om vi testat att starta om modemet… doh! Det var det första jag testade. Efter ungefär fem samtal med supporten konstaterades det att det är fel på kabeln som går från stationen till huset. Fukt i kabeln, tydligen. Vilket kommer ta 1-3 dagar att laga.

Jag har förvisso ett mobilt internet, men vi är ju två här hemma, så vi får ju turas om. Just nu bloggar jag t ex från telefonen… och det går inte fort, direkt. Så internet, please, kom tillbaka! Allt är förlåtet!

 
View Comments

Posted in Internet

 

Grattis Internet!

29 Okt

internetkabel1

Idag fyller Internet 40 år. Det är helt enkelt 40 år sedan två datorer skickade ett meddelande mellan varandra. Själv har jag tagit en tripp längs Internet memory lane och minns min allra första egna dator.

Den var av det urgamla slaget; en gammal relik från mina föräldrars jobb som ansågs vara förlegad. Den hade en liten, men tjock skärm som flimrade konstant och gav mig huvudvärk, och surrade troligtvis värre än ett kärnkraftsverk. De enda färgerna som fanns var blått och vitt; bakgrunden var blå och texten vit. Jag använde den för att skriva sagor och berättelser, som sparades på en diskett.

Min första dator följdes av fler, samtliga av det uttjänta slaget. Jag minns dock när jag fick min första Pentium 75:a, som jag använde för att surfa på BBS-baser och chatta med dess ägare och besökare. Senare använde jag även min dator för att surfa på nätet. Jag minns till och med första gången jag använde mig av internet – det var på en dator i skolbiblioteket, och jag tror att jag gick in på Aftonbladets hemsida eller något liknande första gången. Oavsett vilket var jag hänförd redan då, och fastnade direkt för nätets kommunikationsmöjligheter.

Jag vet inte hur många kvällar som tillbringats vid datorn, sent sittandes uppe vid någon webbchat. Rätt snart upptäckte jag IRC och dess många kanaler, och jag var länge en ständig gäst på de lokala chattkanalerna där. Så gick jag även på min första chattfest, som efter det har följts av många träffar med folk jag lärt känna via nätet.

Jag har internet att tacka för mitt förhållande, stora delar av mitt kontaktnät, min vänskapskrets och mitt yrkesval. Självklart firar jag ikväll.

 
View Comments

Posted in Internet

 

Det här med tyckande

30 Sep

Meningsskiljaktigheter. Att tycka olika. En del tycker det är jobbigt, smärtsamt, andra tycker det är hur naturligt som helst. Vissa vill att alla alltid ska hålla med varandra – andra tycker en diskussion bara är uppfriskande.

Jag hör nog till den andra kategorin. Jag kan diskutera, argumentera, debattera med någon – men behöver därmed inte hysa agg mot personen ifråga. Jag kan tycka att någon uttrycker sig klumpigt och klantigt, utan att avsky eller döma personen. Jag försöker så långt jag förmår skilja på sak och person. En person kan säga eller tycka något, utan att jag behöver avsky eller ogilla dem för det. Ibland händer det att jag misslyckas, men jag anstränger mig verkligen för att skilja på sak och person.

Detta är inte självklart för alla, har jag insett. Många tror att jag, genom att säga emot någons argument eller genom att säga ifrån när någon säger ett nedsättande skämt, därigenom ogillar eller dömer personen det gäller. Så är givetvis inte fallet. Det krävs mer än så för att jag ska börja ogilla någon än en åsikt. Och tro mig, den dagen jag verkligen tycker att någon är korkad eller dum, lär de märka det. Då säger jag det, eller tar avstånd genom att visa det på något annat sätt.

Och visst måste man vara extra noggrann med hur man uttrycker sig när man kommunicerar via nätet. Visst gör  twitter, facebook och bloggar att kommunikationen både begränsas och berikas. Att inte ha tonfall, gester och röst, utan bara text, gör att man får tänka ett varv till. Men då måste man också vara noggrann när man läser. Fundera på om personen vars text man läst verkligen menade att såra eller förolämpa mig, eller om det finns något annat sätt man kan tolka texten.

Det här med tyckande och kommunikation är svårt. Och samtidigt så otroligt roligt, spännande och dynamiskt. Utan det, vore vi människor futtiga – om vi ens vore människor.

 
Kommentering avstängd

Posted in Skrivet

 

Hej Internet!

21 Sep

hejinternetNämen titta! För en gångs skull fungerar saker och ting faktiskt som de ska. Den fina lilla internet-dongeln jag köpte för att ha mobilt internet när jag är på språng fungerar alldeles som det ska – vilket för mig inte är en självklarhet. Men det verkar som om ni kommer få blogguppdateringar och twitterbabbel från min del under hela långhelgen då jag är på språng – dvs torsdag-måndag. Det mobila nätet funkar! Woho!

 
View Comments

Posted in Okategoriserade

 

Nätnärvarons fördelar och risker

27 Aug

Fina fina Pelletsmaskinen skriver om nätnärvaro och nätgemenskap idag. Om att det finns mycket bra saker med nätet, att personer som kanske tidigare inte hade särskilt stor gemenskap med de som bodde i närheten (dvs såna som jag) idag kan hitta vänner och en social samvaro via nätet. Men också om riskerna. Baksidan.

Att man kan hamna i en social samvaro som blir alltför likriktad och inte utmanar ens tänkande. Att risken finns att man blir beroende av den uppmärksamhet och bekräftelse man får genom bloggar och tweets. Eller att den som faktiskt är ensam, blir mångdubbelt ensam när man inte har lika många vänner som alla andra på facebook.

Och det fick mig, som vanligt, att tänka. Att fundera kring min egen nätnärvaro. Jag är ju en av dem som har stora delar av min sociala gemenskap via nätet. De goda vänner jag har, bor långt ifrån mig. På just de orter där jag bor har jag faktiskt inte några vänner. Jobbarkompisar, ja… men inte vänner.

Jag började blogga 1997, som 18åring. Då hette det dagbok på nätet, sen reload, för att efter det bli en blogg. Och visst spelar uppmärksamheten, bekräftelsen roll. Dum vore jag om jag sade något annat. Men framförallt skriver jag för min egen skull. För att jag vill, för att jag måste. För att ha en plats där jag kan ösa ur mig de tankar och funderingar som kvalpar runt i mitt huvud dygnet runt. Jag har dessutom inte så pass många läsare att jag kan betrakta mig som någon nätkändis.

Jag tror alla har olika anledningar att blogga eller finnas på nätet. Vissa är förälskade i det skrivna ordet, andra skriver för att nära och kära ska veta vad de har för sig. En tredje blir hög på uppmärksamheten, medan en fjärde ser det som ett sätt att lämna ett avtryck efter sig till världen.

Och även om uppmärksamheten och relationerna på nätet kan vara beroendeframkallande och berusande, så har de för mig inneburit ett stort mervärde i mitt liv. Det är helt enkelt något jag inte vill vara utan. Jag använder inte nätet, jag lever på nätet. Det trivs jag med.

 
Kommentering avstängd

Posted in Internet, Skrivet

 

Vi är internet

31 Jul
Dagens läsvärda kommer från DN, som i sin serie om nätet skriver om framtidens internet. Bland annat citeras webbgurun Kevin Kelly, som på sina föreläsningar brukar säga ”We are the web”.

Och man kan inte bli annat än inspirerad när man läser följande:

I ett försökt att göra det begripligt jämförde han under en föreläsning 2007 internet med den mänskliga hjärnan. I dag görs omkring 100 miljarder klick per dag på ett nät bestående av webbsidor som fogas samman tack vare 55 triljoner länkar.
- Det är nästan lika många som synapserna i din hjärna. Den fungerar ungefär likadant som internet, men din hjärna fördubblar inte sin kapacitet vartannat år, säger han.

Slutsatsen lyder att internet år 2040 kommer att ha överträffat hela mänsklighetens hjärnkapacitet i processorkraft. Konsekvensen blir att maskinen han talar om förkroppsligas; den kommer alltid att finnas i eller omkring oss. Människans uppgift blir att ge nätet en fysisk kropp. Och i stället för att maskinen är vår förlängda arm blir våra sinnen en förlängning av maskinen, menar Kelly.

…DN Kultur alltså. Läs.

 
View Comments

Posted in Internet, Samhällsfunderingar

 

Döden & Internet

30 Jul

Mymlan skriver som vanligt alldeles briljant på Bloggvärldsbloggen om det här med bortgångna personers kvarlämningar på nätet. För, i takt med att allt fler förlägger delar av sina liv på nätet så ställs ju en ny fråga när en person går bort. Nämligen, vad gör man med konton på Facebook, Twitter, bloggar eller hemsidor?

För mig är det enkelt. Jag vill att min blogg ska ligga kvar, som ett litet minne av mig och mitt skrivande jag. Jag skulle heller inte ha något emot om min facebookprofil låg kvar. Andra konton, såsom mail, twitter mfl spelar det inte så stor roll om de finns kvar eller tas bort.

Mymlan nämner Webwill, som är en tjänst som ska användas för att just kunna definiera hur man vill att ens nätnärvaro ska hanteras vid bortgång. Jag tycker det känns enormt positivt att det skapas en tjänst för just det här, eftersom det uppenbarligen finns ett behov av sådana här tjänster. Samtidigt är det enkelt att se till att ens nära och kära aldrig behöver fundera – skriv ett testamente, om än icke juridiskt bindande, och berätta för din familj vart det finns. Lägg med ett dokument med dina konton på nätet och deras lösenord.

Jag lever mitt liv till stor del på internet, därför har jag inga problem med att finnas här även efter min död.

 
View Comments

Posted in Bloggar, Personligt

 

Önskas: Kompisar

30 Jul

Jag var 12 år. Det var sommar, varm sommar och jag var som vanligt i stugan med mina föräldrar. En plats som jag älskar mer än allt annat på jorden, men som just då började kännas lite tråkig. Det är trots allt bara under en begränsad tid som man kan aktivera sig själv med att leka med kottar, leka häst i skogen och bada i timmar utan sällskap. Vid sisådär tolvårsåldern börjar det bli tråkigt.

Så, på min mammas initiativ satte jag upp en lapp. ”Kompisar sökes”. Jag skrev lite om mig själv, hur gammal jag var, vilken stad jag kom ifrån, vad jag hade för intressen. Och jag fick faktiskt svar, av en tjej som var lika gammal som mig. Vi lekte ihop på somrarna och hade otroligt roligt.

Nu, 18 år senare, befinner jag mig återigen i en situation där jag skulle vilja sätta upp en lapp. ”30-årig passionerad internetmänska med förkärlek för kriminalromaner, promenader, musik och gelbläckpennor söker kompis med hjärna att fika och umgås med. Svar till: Sjumilakliv”

Men det funkar ju inte riktigt så. Det är inte bara att sätta upp en lapp på närmaste anslagstavla längre och hoppas att någon snäll person kommer i ens väg. Det är så mycket mer som ska stämma om ska bli vänner än att vara i samma ålder och bo i samma område.

Så jag får nog allt fortsätta leta vänner på annat vis. Förr eller senare stöter jag nog på personer som uppskattar mitt sällskap såsom jag uppskattar deras. Tills dess, har jag ju alltid min vän Internet.

 
View Comments

Posted in Personligt

 

Internet och jag

27 Maj

Lotten ställde följande fråga i sin blogg idag:

”När snubblade du första gången över den där mystiska nyheten ”internet” ?”

För min del började fascinationen tidigt. Jag fick min första dator när jag var 11 eller 12, ett hiskeligt schabrak som pensionerats från min mors jobb. Den hade två färger på skärmen, blå bakgrund och vit text, och det enda man kunde göra med den var att skriva. Så det gjorde jag.

Jag skrev sagor, noveller, dikter, dagbok och allsköns texter. Långa utläggningar om hur mitt drömstall skulle se ut (ja, jag var hästtokig när jag var liten) och låtsas-artiklar. Det var nog under de åren som grunden till mitt bloggande lades.

Ju mer åren gick, desto nyare blev datorerna som dök upp i det Sjumilaklivska hemmet. Jag minns framförallt den fantastiska 486:a som jag fick en vårdag 1995. En fantastisk dator, på alla sätt och vis. Med den (och det modem som hörde till) lärde jag mig att koppla upp mig på BBS:baser. De flesta som använde sig av BBSerna gjorde det för att ladda ner program, men jag upptäckte raskt chattfunktionen och ägnade mig istället åt att prata med övriga på baserna.

Senare samma höst provade jag Internet för första gången. Vi hade fått en dator med det vidunderliga verktyget på skolbiblioteket på gymnasiet, och jag minns att det första jag gjorde var att besöka Aftonbladets webbplats, som på den tiden verkligen inte var snygg. Men den var i färg och det gick att läsa nyheter, så jag var nöjd – och förevigt fast.

Senare samma höst gjorde jag min första hemsida, med hemknackad html som jag lärt mig av grabbarna i skolans datorklubb. Webbsidan var knallila och pryddes av ett stort feministmärke. Där skrev jag mitt första inlägg i en dagbok på nätet på våren 1996, något som jag sedan dess ägnat mig åt även om det kallas blogg idag.

Internet och jag har varit bästa vänner i 14 år nu. Och jag misstänker att vårt förhållande kommer vara många år till.

 
Kommentering avstängd

Posted in Bloggar

 

Det finns fortfarande hopp

21 Apr

Dagens bästa inlägg i telekompaketsdebatten kommer, i mitt tycke, från Aftonbladets Lisa Magnusson. Hon beskriver en verklighet som faktiskt kan vara nära förestående för oss Européer, där man får köpa abbonnemang för att få tillgång till vissa sajter, där multinationella bolag kan stänga dig ute från nätet pga att du länkat till en sajt med upphovsrättsskyddat material, där internet är allt annat än den internationella, kulturella smältdegel den är idag.

Lisa skriver:

”Själv har jag bara min mejl kvar, och det är inte mycket bevänt med den. ”Want to enlarge your penis?” Nej tack, säger jag och rapporterar till Internationella Övervakningskommittén, för id-numret indikerar en 73-årig ryska, så jag är ganska säker på att det är stulet. Och jag vill inte riskera att dömas för medhjälp.”

Lisa frågar sig också det jag funderade över igår. Var är alla indignerade nyhetsreportage? Var är de vildsinta, hetsiga debattsidebråken? Varför brinner det inte bilar utanför Rosenbad? Sanningen är väl den att de EU-delegater som vill rösta igenom telekompaketet utan 138:an, gärna ser att allmänheten inte informeras. Det blir lättare att rösta igenom det då.

Och vem vet. Verkligheten kanske ser ut såhär om några år, om våra parlamentariker struntar i att rösta igenom ändringstillägg 138. De svenska parlamentarikerna har dock lovat att rösta för 138:an, men många av de utländska har struntat i att svara på åtminstone mina mejl.

Som tur är, är slaget inte över ikväll. Troligtvis kommer frågan tas upp igen, av EU’s plenum. Där kommer fler svenska delegater rösta, och fler svenska delegater betyder fler som är för ändringstillägg 138 och fler som kan påverka sina delegatkollegor.

Det finns fortfarande hopp.

 
View Comments

Posted in Internet, Samhällsfunderingar