Jobb « Sjumilakliv.se

RSS

Inlägg taggade ‘Jobb’

En arbetsplats på övertid

09 Feb

Det märks tydligare och tydligare nu. Mina jobbarkompisar och kollegor börjar bli trötta, utslitna. Stubinerna är kortare, tålamodet tryter och stämningen blir sämre.

Under det gångna året har vi bytt chef, flyttat till nya lokaler och omorganiserat oss två gånger. Och jag tror det är där någonstans som problemet ligger. Det har hänt för mycket, utan att personalen har känt sig lyssnad till eller med på banan. Man har gjort omorganisation på omorganisation för att dölja det faktum som är lika uppenbart som en rosa elefant i ett middagssällskap: nämligen att vi är för få.

Vår yrkesroll blir mer och mer komplex, fler och fler arbetsuppgifter läggs på oss utan att vi får någon avlastning. Samtidigt drivs alla av viljan att göra ett bra jobb, viljan att möta varje kund utifrån dess förutsättningar. Nu har vi förvisso anställt fler, men alldeles för sent. Jag och mina kollegor upplever redan att vi går på knäna; när våra chefer ber oss hålla ut bara liite till, medan våra nyanställda kollegor utbildas, så går det inte.

Jag hoppas innerligt att det blir bättre snart, annars misstänker jag att vi kommer hamna i en situation där flera kollegor är sjukskrivna pga utmattningsdepression. Och det skulle ju definitivt inte göra saken bättre, varken för mig eller för mina kollegor.

View Comments

Skrivet i Jobb

Jag är bra!

03 Feb

Jag är iväg på jobb, på mitt nya uppdrag som utbildare. Och jag måste erkänna att även om jag har varit ganska nervös för min egen förmåga att klara av det här uppdraget, så känner jag är i mitt esse. Den senaste veckan har jag suttit och läst i lagtexter, läst utbildningsmanus, bläddrat igenom hundra (åtminstone nästan) bildspel och gått igenom deltagarövningar och annat material. Jag har försökt få de teoretiska delarna att falla på plats, få ett grepp om hur det är tänkt att det här ska gå till… och det har inte varit helt enkelt. Men nu, när jag är här, så börjar de röda trådarna knyta ihop sig.

Även om jag har haft mina funderingar om vad jag gett mig in på, märker jag att det är i det här jobbet jag kommer till min rätt. Det är när jag får ställa frågor, hålla föredrag och lära ut som jag är som bäst. Jag märker att mina ”elever” uppskattar min pedagogik och mitt sätt att lära ut.

Det kan nog bli bra det här ändå, trots mina farhågor. Det är bara att förstå att jag kan mer än jag själv tror. Jag är bra, kompetent. Det är dags att inse det.

1 läsare gillar detta inlägg.

View Comments

Skrivet i Jobb

Fredag

15 Jan

Fredag. Även om jag mår långt bättre den här hösten och vintern, så är jag ändå trött när veckan är slut. Det räcker så bra med fem arbetsdagar, sen behöver jag vila upp mig. Hämta kraft, sova igen de där timmarna jag inte får i veckan.

Jag har inte gått och lagt mig senare än 21.00 en enda kväll den här veckan. Jag har förvisso inte somnat vid 21.00, utan legat och läst eller sneglat på tv – men att duscha, göra sig i ordning och gå till sängs innan nio hör för mig inte till vanligheterna. Dock är det så tydligt för mig att det verkligen behövs just nu, så då är det lika bra att lyssna på sin kropp.

View Comments

Skrivet i Jobb

Det här med värdegrund

13 Jan

Minns ni när jag fick nog? När jag satte ner foten och förklarade för mina två idiotiska kollegor att de hade en människosyn värdig medeltiden, eller äldre än så? Nå, det var dags för nästa intressanta händelse idag.

Jag fick nämligen veta att en av de personer som ansåg att invandrare bara kommer hit för att de vill ha bidrag, röstade på Sverigedemokraterna i förra valet och kan tänka sig att göra det igen. Och jag vet, vi har rätt att hålla våra politiska åsikter till oss själva i det här landet. Man ska inte döma människor för deras politiska åsikt. Men… Sverigedemokraterna?!

Det förklarar givetvis varför den här personen har så märkliga åsikter. Det innebär också att jag förstår varför den här människan verkar ha så svårt att förhålla sig till och rätta sig efter vår värdegrund. Jag har givetvis framfört vad jag anser om den här personen för min chef (och mitt fackliga ombud), eftersom jag tycker det är allvarligt när någon inte kan leva upp till företagets värdegrund. Enligt mig så kan man inte jobba med människor i utsatta situationer och ge dem god service om man egentligen sitter och tycker att folk får skylla sig själv eller är lata.

Nåja. Det kanske finns dem som tycker jag är orättvis eller skvallrig som går till min chef om sånt här, men jag vill känna att jag har arbetskamrater jag kan lita på gör ett bra jobb. Jag har 30 underbara arbetskamrater som gör ett fantastiskt jobb, är otroligt trevliga, kunniga, respektfulla och ödmjuka. Om några inte kan leva upp till det, kanske det är dags att de inser att de är på fel jobb.

View Comments

Skrivet i Jobb

Låta stormen blåsa över

08 Jan

Jag stötte in i en liten vägg igen idag på jobbet. Jag satt och bläddrade i min kalender, och konstaterade att jag är fullbokad fram till i början på februari. Det är en klassisk sak som stressar mig; att inte hinna med mitt jobb och inte kunna hålla den kvalitet i arbetet jag vill. Jag har ju fått en adept som jag ska slussa in i mina arbetsuppgifter, men det kommer ta längre tid än jag hoppades på. Mycket på grund av att jag inte kommer ges möjligheten att introducera honom på det sätt jag vill.

Samtidigt vet jag att det inte är någon idé att stressa upp sig. Jag måste släppa lite på min ambition, måste tillåta mig själv att bara ha en gott nog-nivå, inte alltid vara bäst. Det här är de förutsättningar jag har att jobba med, jag har ingen möjlighet att påverka utan får göra det bästa av vad jag har.

Jag måste ta ett djupt andetag, och försöka hålla lugnet inom mig. Bara andas, och låta stormen blåsa över.

Kommentering avstängd

Skrivet i Jobb

Back to business

27 Dec

Det är söndag. Julen är över, nyår står för dörren och innan dess ska det jobbas tre dagar. Jag har lyckats med konststycket att sova halva dagarna hela julen, och undrar hur jag ska lyckas kliva upp i tid imorgon. Å andra sidan vet jag ju att det inte är någon idé att protestera, det är bara att lägga sig tidigt ikväll och hoppas att man vaknar när väckarklockan ringer. Och att man inte somnar över skrivbordet, utan håller sig pigg.

Hur det nu ska gå till.

Kommentering avstängd

Skrivet i Jobb

Konferens på mina villkor

17 Dec

Jag är, som sagt, på konferens. En händelse som för många är det roligaste på året. Andra tycker förvisso om det, men måste kämpa lite mer. Jag hör till den skaran.

Min migrän gör att det här med konferenser inte är någon hit för mig. Oftast har de flesta klätt upp sig litegrann, haft på mycket parfym – vilket jag är känslig mot. Dessutom är man förväntansfull och på bra humör, vilket brukar dra upp ljudvolymen på sorlet till rent makalösa nivåer. Min depression, och min stundtals dåliga sociala sida gör även de att konferenser blir jobbiga; man fokuserar så mycket på att orka att energin går åt. Kombinerar man dessa faktorer med dagar med späckat schema som tär på koncentrationen och hjärnkapaciteten, så förstår ni kanske att konferenser är väldigt tröttande för mig.

Därför brukar jag alltid höra till dem som håller mig nykter och lägger mig tidigt på konferenser, med konsekvensen att folk ofta tittar snett på en. Och även om man är ärlig med orsaken, så verkar folk inte riktigt förstå att man inte är tråkig och asocial (okej, det kan jag väl också vara ibland), utan bara vill orka konferensen igenom utan att få migrän eller sjunka ner i depression efteråt. Att jag försöker delta på mina villkor.

Tycker de att jag är tråkig, så må så vara.

View Comments

Skrivet i Depression, Jobb, Personligt

En fåfäng förhoppning

16 Dec

För någon månad sedan upptäckte jag att jag hade slut på Inderal, min migränmedicin. Just då var det väldigt hektiskt, och jag glömde helt enkelt bort att ringa och be att få receptet förnyat. Efter någon vecka tänkte jag att jag kunde testa att vara utan den. Se om jag klarade mig ändå; jag äter ju så pass mycket medicin att det ju bara vore bra om jag kunde bli av med åtminstone en av dem.

Det har gått strålande… fram till nu. Idag klubbades jag av en kraftig huvudvärk av det ensidiga, flimrande slaget. Inte oväntat relaterar jag den direkt till stress på jobbet – jag har på grund av många tjänsteresor, sjukdom och fler arbetsuppgifter nu mer än någonsin att göra, och inte en chans att hinna med. Därför kommer huvudvärken tillbaka, som en påminnelse om att jag ska ta det lugnt. Och förvisso är det bra att den gör det, men har jag väl börjat få huvudvärk och migrän igen så vet jag av erfarenhet att det inte ger sig. Det kommer tillbaka, dag efter dag.

Det var en fåfäng förhoppning att kunna sluta. Imorgon är det jag som ringer läkaren, för att be om ett nytt recept.

View Comments

Skrivet i Jobb, Personligt

En minimerad jul

14 Dec

Det är jul. Tio dagar kvar till Julafton, och jag sitter fortfarande och funderar på hur jag ska få ihop ett och annat. Är man sambo med en person vars företag har sin absolut högsta försäljning under december månad får man nämligen planera julen själv. Dessutom är min sambo så vansinnigt trött när det väl blir jul att det inte är någon idé att åka någonstans.

Och det hade väl kanske inte varit något problem att jag knappt ser röken av min sambo i december om jag hade varit en Helt Vanlig Människa. Som mår bra, har energi och ork. Nu råkar jag inte vara någon sådan, utan istället en person som slåss mot depression och ångest. En kamp som är som värst under december, januari och februari. Då blir det här med att få ihop jul, klappar, mat och firande lite svårare.

De senaste två åren har julen firats i lugn variant i det Sjumilaklivska huset. Jag har minimerat pyntet, minimerat julmaten, bara haft det som kändes nödvändigt. Det blir likadant i år, det känner jag redan nu. Det blir jul ändå, även om man tar det lugnt.

View Comments

Skrivet i Kultur, Personligt, Ätbart

På rätt spår

04 Dec

Min chef och jag pratade om min blivande tjänst för någon vecka sen. Att jag ska ut och resa i tjänsten, utbilda nyanställda för företagets räkning. Hon erkände att hon tänkt ”Men hur ska Sjumila klara det?”; inte på grund av att hon misstror mig, utan för att hon vet hur skör jag kan vara ibland. Hur min depression påverkar mig. Jag svarade precis det jag sa på intervjun, nämligen att jag tror att det här uppdraget kommer peppa mig. Stärka mig.

Och faktum är att jag har upplevt just det nu. I början på veckan var jag otroligt låg, kände att det inte gick längre utan att jag behövde gå ner i tid. Jag var faktiskt lite rädd för den här veckan, för att jag skulle vara på resande fot fyra dagar av fem och inte komma hem förrän till helgen.

Men det har gått riktigt bra. Och jag har insett att mitt antagande var korrekt; jag får mer energi av att vara på resande fot. Även om det är jobbigt, ger det mig mycket att se nya miljöer, bo på hotell, träffa nya människor och dessutom få göra något kreativt. Jag tror verkligen att jag är på rätt spår.

View Comments

Skrivet i Depression, Jobb, Skrivet

Konferens – nöje eller plåga?

02 Dec

Konferens. För andra är ordet synonymt med glädje, fest, gemenskap och roligheter. För mig handlar det om något annat.

Att åka på konferens på kontoret innebär nämligen att min ensamhet sätts på sin spets. Det blir så otroligt tydligt när man är på konferens att ingen sätter sig bredvid mig på bussen. Att jag inte har något att säga när vi fikar. Att mina förslag och argument inte lyssnas till. Att platsen bredvid mig i konferensrummet är den som fylls sist.

Jag skulle givetvis kunna bjuda till mer. Ta initiativ, ytlighetsprata om sånt som jag varken har intresse eller kunskap om, föreställa mig så de andra ska gilla mig mer. Problemet är att jag har väldigt, väldigt svårt att göra det. Som jag sa till min terapeut – när man har varit ensam så mycket som jag har, så lär man känna sig själv väldigt bra. Och i och med det får man svårt att vara någon annan än den man är.

Idag flydde jag ut ur hotellet där vi var, sa att jag skulle ta en promenad efter lunchen medan jag i själva verket stod på parkeringen och hyperventilerade och försökte hålla panikångesten tillbaka. Efter några andningsövningar kunde jag torka tårarna och gå in igen, och jag lyckades dölja vad jag faktiskt gjort. Ingen märkte något.

Imorgon åker jag till Stockholm igen, och jag hoppas innerligt att jag känner mig stark nog att gå på WP-fika på Scandic Anglais när jag är klar på utbildningen. Vi får se om jag lyckas.

View Comments

Skrivet i Depression, Jobb

Stockholm Calling

30 Nov

Så har jag då avverkat ännu en tur till Hufvudstaden. Det här året har jag sannerligen varit mer på resande fot än på många år. Normalt sett är jag ju en rätt hemkär typ som gärna tillbringar semestern i sommarstugan nere vid sjön och inte reser så mycket, men i år har det blivit många resor i jobbet. Och fler ska det bli! Jag kommer ju delvis gå över på en ny tjänst som kommer innebära måånga fler tjänsteresor.

Det var just för detta ändamål jag idag styrde kosan söderöver. Utbildning om sådant jag själv ska utbilda om, en heldag på Kungsholmen. Och det visade sig att jag hade fått lite fel uppfattning av vad min nya tjänst innebär. Istället för att vara en person i ett team om 2 som utbildar, och bara ha hand om IT-delen, ska jag nu ha utbildningarna helt själv och hålla i samtliga utbildningsavsnitt. Viss skillnad, men det spelar ingen roll – jag tänker köra ändå.

Efter att ha manglats full med kunskap styrde jag kosan tillbaka till centralen där jag träffade världens finaste Bea, Mattias (på bilden), Per & Danne för en fika. Vi pratade twitter, böcker, bokmässan och annat trevligt, och Mattias var vänlig nog att ge oss en tidig julklapp i form av en bok (jag fick Sara Kadefors “Borta Bäst”)! Det tackar vi så hemskt mycket för. Det var otroligt kul att ses, alltid lika roligt när man springer in i twittermänniskor.

View Comments

Skrivet i Skrivet

Självbedrägeri pågår

19 Nov

En kort titt i min kära moleskine-almanacka gav mig lätt magknip idag. Jag har nämligen hamnat i den där situationen jag inte vill vara i. När jag inte hinner med.

Nytt arbetssätt på kontoret har inneburit att jag inte har lika mycket tid till ”mitt” jobb längre. Som det är nu är jag inbokad till mitten på december. Att bli sjuk är inte att tänka på.

Och det är just då jag brukar bli sjuk. Eller sjunka ner i en depressiv episod. Då, när jag inte får. Det är då tröttheten slår till som värst, då jag förlamas mentalt och tappar den så viktiga orken. Alltså måste jag intala mig att jag inte är fullbokad. Att allt är lugnt.

Självbedrägeri pågår.

Kommentering avstängd

Skrivet i Jobb, Skrivet

Flyttfrenesi

13 Nov

De kom insvischandes som en virvelvind. Ett gäng käcka, glada gossar från flyttfirman, med kartonger under armen och inslagspapper i högsta hugg. Vi hann knappt reagera innan de hade smällt ihop hela förrådet till en hög kartonger. Och sen var det omöjligt att stoppa dem.

Arkivet packades ihop under tiden jag blinkade. Plötsligt hade varje möbel, varje inventarie en färgglad klisterlapp som visade vart den skulle. Jag fick stoppa en av dem från att packa ihop hela grupprummet en halvtimme innan jag skulle ha ett möte där. Han stod och slet i bokhyllan när jag skulle gå in och förbereda mötet. ”Jaha? Ska du vara här?” sa han med bekymrad min. ”Men, kan jag packa ihop det här åtminstone då? Hur många stolar behöver du?”

När jag kom tillbaka från mötet stod en annan av flyttkillarna och slet i sladdarna till min dator. ”Är det okej att jag tar datorn nu?” Eh, nej, klockan är förihelvete innan lunch och jag har arbetstid till 16.30, så det går nog inte. Alls. Dessutom är det på måndag vi ska flytta, inte idag. Så lugna ner dig några hekto, okej?!

Nå, jag ska inte bara klaga. De är duktiga flyttkarlar också, bär och packar utan att klaga. Och dricker upp vårt kaffe. Men jag hade verkligen känslan att jag var tvungen att frenetiskt hålla i mina saker för att de inte skulle försvinna ner i någon kartong vilken sekund som helst. När dagen var slut hade jag packat ihop mina två kartonger på egen hand, och på måndag börjar äventyret att packa upp alltihop igen. Jag har aldrig varit med om att en hel arbetsplats med 35 anställda har flyttat tidigare, så det ska bli intressant att se hur det går.

Kommentering avstängd

Skrivet i Jobb

Tack!

20 Okt

Igår, när jag satt på jobbet och som bäst höll på att göra mig i ordning för att ta tåget och flyget ner till Göteborg, fick jag veta att jag blivit antagen till en ny tjänst inom mitt jobb.

I glädjen över att ha fått jobbet, och frustrationen att inte få tag i någon av mina nära och kära, skrek jag ut min glädje på twitter. Och vilket stöd jag fick! Massor med trevliga människor (kända som okända) hurrade och gratulerade mig, och jag vill bara ta tillfället i akt att tacka er allihop.

Tack för att ni finns, tack för att ni tar er tid att glädjas med en medmänniska ni aldrig träffat. Ni ska veta att det uppskattas massor.

Kommentering avstängd

Skrivet i Jobb