Det blev sådär. På julaftonskvällen kom melankolin över mig och idag känner jag hur allt tar emot. Har suttit och försökt hitta ett wordpresstema för att hålla mig sysselsatt och inte sjunka djupare ner, men istället har jag tappat sugen eftersom jag inte hittar något som passar. Jag funderar på att lägga mig och sova, samtidigt vill jag inte vända på dygnet.
Det blev en halvdan jul, trött och solkig i kanterna. Kanske blir nyår bättre.
Det är julafton. Jag firade genom att sova ut riktigt länge och åt sen en god julfrukost med vörtbröd, julost och västerbottensskorpor. Jag har öppnat en julklapp, en otroligt fin julduk som min mamma broderat. Jag blev alldeles rörd när jag tänker på den tid och möda hon lagt ner.
Julen i Sjumilaskogen blir en lugn sådan. Kalle Anka klockan tre, Karl-Bertils Julafton klockan sju och lite julklappsutdelning där emellan. Julmiddag med hemgjorda köttbullar och prinskorv. Massor med choklad och cleme-manda-satsu-riner. En omgång Trivial Pursuit.
Jag önskar att ni alla får en precis så härlig jul som ni önskat.
Stora julkramar från mig!
Så har den då äntligen kommit, dagen som jag längtat efter i så många månader. Vintersolståndet. Idag kl 18.47 lutade jordaxelns norra del maximalt bort från solen, vilket ger oss på norra halvklotet årets kortaste dag och dito längsta natt. Efter idag vänder det, och blir bara bättre och bättre. Dagarna blir ljusare och ljusare ända fram tills i juni.
Personligen så har jag i flera år önskat att vi kunde flytta julafton till den 21:a. Det är ju då det händer något, rent fysiskt, i världen. Att Jesus inte föddes den 24 December är väl såvitt jag vet allmänt känt, utan man lade Jesu födelse vid den tidpunkten eftersom det sammanföll så bra med midvinterblotet – som enligt vissa källor firades vid vintersolståndet.
Nåväl. Det lär ju bli svårt att flytta hela den kristna världens viktigaste högtid, så jag får fortsätta mitt lilla firande av vintersolståndet på egen hand. Äta en lussekatt extra och tänka att snart, snart är det vår igen.
Det är jul. Tio dagar kvar till Julafton, och jag sitter fortfarande och funderar på hur jag ska få ihop ett och annat. Är man sambo med en person vars företag har sin absolut högsta försäljning under december månad får man nämligen planera julen själv. Dessutom är min sambo så vansinnigt trött när det väl blir jul att det inte är någon idé att åka någonstans.
Och det hade väl kanske inte varit något problem att jag knappt ser röken av min sambo i december om jag hade varit en Helt Vanlig Människa. Som mår bra, har energi och ork. Nu råkar jag inte vara någon sådan, utan istället en person som slåss mot depression och ångest. En kamp som är som värst under december, januari och februari. Då blir det här med att få ihop jul, klappar, mat och firande lite svårare.
De senaste två åren har julen firats i lugn variant i det Sjumilaklivska huset. Jag har minimerat pyntet, minimerat julmaten, bara haft det som kändes nödvändigt. Det blir likadant i år, det känner jag redan nu. Det blir jul ändå, även om man tar det lugnt.
Den uppmärksamme märker att jag har julpyntat bloggen en smula. Jag kan glatt erkänna att jag inspirerades en smula av Onekligen, som dessutom påstår att det är lag på att det ska julpyntas på bloggar.
Personligen har jag ett lite kluvet förhållande till julen. Jag är helt klart för allt vad glögg, pepparkakor och lussekatter heter, men när jag börjar tänka på jobbiga släktträffar, bråk och tårar och ångest sent på julaftonskvällen är jag inte lika pepp. Därför tänkte jag att lite julpynt på bloggen kanske kan få mig på bättre tankar. Ge lite julstämning.
Vi får se om det lyckas.
Det var ett bra tag sen jag trodde på tomten. Och jag förväntar mig inte direkt några underverk i år. Men en liten julklappslista borde man väl kunna sätta ihop? Eller? Jo, jag tror bestämt det.
På önskelistan i år står:
…och på den dyrare önskelistan, med sånt jag verkligen inte förväntar mig, står ett elpiano.
|
Gilla!
