Det är litteraturpristider. Idag, torsdag, ska INTE Horace Engdahl, utan Peter Englund (måste man heta nåt på Eng- för att bli ständig sekreterare?) kliva ut genom den magiska dörren och meddela vem som blivit Svenska Akademiens litteraturpristagare. Troligtvis kommer någon, gissningsvis en man i rosa träningsoverall, skrika ”Äntligen!”. Eller så inte.
Oavsett vilket, vet jag redan nu att jag kommer gäspa när jag hör vem som fått priset. Gäspa åt att jag inte i år heller hade en aning om att det ens fanns en författare med det namnet. För nej, jag har aldrig läst en bok av någon som fått Nobelpriset i litteratur – Selma Lagerlöf och Harry Martinson undantagna. När jag läste igenom listan med pristagare hoppade jag förvisso till när jag såg att Samuel Beckett hade fått priset, men bara för att jag för en sekund trodde att det var Simon Beckett. Jag har aldrig, min stora bokpassion till trots, stormat bokhandlarna efter den senaste pristagarens verk. Jag har inte ens bemödat mig om att slå på radion för att höra vem som fick priset, utan fått veta det när jag läst någon nyhetssajt.
Då kan man fråga sig, hur kommer det sig? Varför är jag, som trots allt är en boknörd och passionerad läsare, så fullständigt ointresserad av Nobelpriset i litteratur?
Kanske för att priset inte känns modernt. Kanske för att priset värnar om Den Fina Litteraturen, inte om det som gemene man (läs: jag och min omgivning) faktiskt läser. Kanske för att nobelpristagarna i litteratur sällan är de som toppar bästsäljarlistorna. Och det är väl helt okej att det finns ett pris som värnar om den fina litteraturen. Det tråkiga är att det såvitt jag vet inte finns något pris eller någon gala som framhåller de böcker som tilltalar oss vanliga läsare.
Därför kommer jag inte bry mig om Nobelpriset i litteratur i år heller. Möjligtvis att jag googlar vem-det-än-nu-är som får priset, för att kolla om personen ifråga släppt något på pocket. Jag misstänker redan nu att så inte kommer vara fallet. Istället återvänder jag till mina kära deckare och spänningsromaner, och hoppas att någon lanserar ett litteraturpris som är värt namnet. Ett pris som uppmärksammar de författare som faktiskt blir lästa av andra än bibliotekarier och litteraturvetare.
Jag lär få vänta länge.