Den är tillbaka. Huvudvärken.
Det började nog egentligen 2003, när jag började jobba som högstadielärare. Skrikande, bråkiga elever, dåliga lokaler och mycket stress gjorde att min dittills milda migrän mångdubblades och blev värre. I takt med att jag fick stressutslag på mina underarmar blev huvudvärken och migränen värre och värre, och i slutet av första året funderade jag på om jag verkligen skulle jobba som lärare. Men inga andra jobb fanns, så jag gav det ett år till. Ett år då det bara blev värre, med både huvudvärk, migrän och stresseksem. Efter det året beslöt jag mig för att aldrig mer jobba som högstadielärare, att det inte var något för mig. Vilket nog var klokt.
Sedan dess har jag alltid brottats mer eller mindre med huvudvärk och migrän. Jag har anpassat min arbetsplats, sett till att få dämpad belysning som inte strålar från lysrör i taket, har eget rum så jag kan hålla ljudnivån nere. Ändå har jag fått kämpa hårt för att få bort flimret framför ögonen, för att slippa drabbas av huvudvärk på eftermiddagarna. Inderalen, en blodförtunnande medicin som även används för att motverka migrän, har hjälpt mig mycket och jag har börjat med den nu igen efter ett uppehåll. Jag misstänker att jag inte fått full effekt av den ännu, eftersom jag fortfarande får huvudvärk.
Förhoppningsvis kickar den dock in snart, så jag slipper knapra smärtstillande tabletter och migränmedicin på eftermiddagarna.
Gilla!
Jag har införskaffat D-vitamin, som jag tänkte testa att ta nu några veckor. D-vitamin bildas normalt sett i huden när kroppen belyses av solljus, men eftersom vi är i den mörkaste och jävligaste årstiden så får många svenskar inte tillräckligt med D-vitamin vintertid. Det finns dem som säger att det finns ett samband mellan brist på D-vitamin och depression, och det räcker för mig för att testa.
