Jag har bestämt mig för att återuppta min gamla tradition att dela med mig av månadsvisa Spotifylistor. Denna månads lista heter därför Mars, och finns att lyssna på här.
Inlägg taggade ‘Musik’
Rangordning av Melodifestivalsbidragen
Schlagerprofilerna rangordnar Melodifestivalens 32 bidrag efter varandra, så givetvis tänker jag också göra det. De första tio, och de sista fyra, motiverar jag lite närmare medan mellanskiktet mest räknas upp. Här är min topp 32:
1. Ola – Unstoppable
Alltså, det är den där pianohooken. Den har satt sig på min hjärna, klamrat sig fast och spelar heela tiden. En klockren poplåt och den låt jag tycker vi bör skicka till Oslo. Ola skulle bara haft ett lite showigare nummer och liite bättre text, så hade jag varit helt nöjd.
2. Anna Bergendahl – This is my life
Den lilla tjejen med den stora rösten. Anna gjorde verkligen ett grymt framträdande i Malmö, och jag skulle inte bli ledsen om hon tar hem alltihop.
3. Andreas Johnson – We can work it out
Egentligen var jag inte så himla imponerad av Andreas Johnsons ballad, men efter att ha hört honom live i Sandviken smälte jag totalt. Underbar låt, som jag lyssnat mycket på på Spotify.
4. Salem al Fakir – Keep On Walking
En av festivalens bästa låtar, men den är ju inte riktigt melodifestival… så den kommer som nr 4 för mig. Grym låt, Salem är alltid underbar, jag älskar refrängen.
5. Peter Jöback – Hollow
Hela Peters framträdande i Malmö var en enda stor uppvisning i hur ett proffs jobbar. Fantastisk låt med en grym sångare som verkligen har Det.
6. Eric Saade – Manboy
Festivalens bästa framträdande hade nog Eric Saade, med sina dansare, gallerväggen och vattnet. Ännu en värdig vinnare av hela Melodifestivalen, och det bidrag jag troligtvis kommer rösta på i finalen. Eric skulle nog lyckas i Oslo.
7. Alcazar – Headlines
En grym discolåt med grymt sköna stråkar i introt, svängig hook och Alcazar är alltid underbara på scen.
8. Darin – You’re out of my life
Alltså, det är synd att säga det – men i det här startfältet har Darin en för svag låt. Det är inget direkt fel på You’re out of my life, men den är inte lika stark som Peter Jöbacks, Andreas Johnsons och Anna Bergendahls ballader. Synd, för jag gillar verkligen Darin.
9. Kalle Moraeus & Orsa Spelmän- Underbart
En fantastisk svensk polska som jag är övertygad om kommer dominera svensktoppen under måånga veckor framöver. Synd att inte Kalle satte framträdandet bättre, låten håller finalkvalitet i mina öron.
10. Dogge & Andra Generationen – Hippare Hoppare
Det var grym stämning i Göransson Arena när Dogge & Andra generationen stod på scen, och jag älskar balkanpop, så den hamnar på plats 10.
11. Jessica Andersson – I did it for love
12. Lovestoned – Thursdays
13. NEO – Human Frontier
14. Crucified Barbara – Heaven or hell
15. Anna Maria Espinosa – Innan alla ljusen brunnit ut
16. Pauline – Sucker for love
17. Sibel – Stop
18. Elin Lanto – Doctor Doctor
19. Linda Pritchard – You’re making me hot hot hot
20. Johannes Bah Kuhnke – Tonight
21. Timoteij – Kom
22. Pain of Salvation – Road Salt
23. Pernilla Wahlgren – Jag vill om du vågar
24. Erik Linder – Hur kan jag tro på kärlek
25. Jenny Silver – A place to stay
26. Getty Domein – Yeba
27. Frispråkarn – Singel
28. Anders Ekborg – Saviour
29. Noll Disciplin – Idiot
Usel text, förvisso rätt trallvänlig refräng, men… nä. Vi behöver inte låtsastonårspunk i Melodifestivalen
30. Highlights & MiSt – Come and get me now
Visst, det är trallvänligt. Men det är dansband. Det hör inte hemma i Melodifestivalen, inte alls. Bort!
31. Hanna Lindblad – Manipulated
Alltså, nån stans vet jag ju att det här är åtminstone okej, men det ligger så långt ifrån vad jag gillar och vad Melodifestivalen är för mig… så tyvärr, Hanna. Näst sist.
32. Py Bäckman – Magisk Stjärna
En så vansinnigt usel låt, framförd iklädd Ozzy Osbournes kläder, sjungen av en person som må vara en grym textförfattare men som definitivt inte har tillräckligt bra sångröst för Melodifestivalen – sämre än såhär blir det nog inte.
Here I am
För en massa år sen spelades en låt lite då och då på P3. En alldeles fantastisk låt vid namn Here I am som gick från avskalad, akustisk gitarr till distade gitarrer och passionerad sång. En låt som var skriven och sjöngs av Marion Raven, en norska sångerska och gitarrist.
Plattan (som släpptes 2005) fick namnet Here I am och innehöll grymma låtar om uppbrott, kärlek och otrohet, och den fick framförallt uppmärksamhet för videon till Heads will roll som Marion samarbetade med Nikki Six på. I videon ligger nämligen Marion näst intill naken tillsammans med några andra tjejer i en glasbur, och videon fick bara visas kvällstid pga att den ansågs som utmanande.
Jag gillar verkligen Marion Ravens röst och gitarrbaserade låtar, och blev därför väldigt glad när jag såg på hennes webb att hon snart kommer med nytt material. Tills dess, tipsar jag om att ni lyssnar på henne på Spotify eller köper hennes gamla platta.
Now I’m standing in the cold – everything is said and done
Atomic winter in my soul – from the absence of the sun
The only remedy I know is I gotta let you go
Here I am
Maia Hirasawa på svenska
Jag blev otroligt glad när jag öppnade upp Spotify idag och såg att Maia Hirasawa har släppt en EP på svenska. Inte nog med att hon gjort en anständig låt av den annars så uttjatade ”Tusen bitar”, hon har även släppt tre låtar till som jag tror är egenskrivna. Otroligt vackert, akustiskt och finstämt.
Gitarrer & bas, trummor & hat
Bäst just nu är Hästpojkens ”Gitarrer och bas, trummor och hat”. Underbar låt med passion, längtan och saknad; med grymma gitarrer och snygga pianoslingor. Den går på repeat här hemma.
Så säg mig vad vi väntar på
Säg mig vad du tänker och
allt vi lämnar kvar här är allt förlorat
Jag är dig tills jag ändrar mig
Är dig tills jag vänder mig
Allt vi lämnar kvar här är allt förlorat
Mmm… Glee!
Woho! Spotify har äntligen fått arslet ur den berömda vagnen och lagt in Glee-soundtrack nr 1! Förhoppningsvis kommer även soundtrack nr 2 snart. Tills dess, kommer jag nynna på Bust your windows och Keep holding on varthelst jag går.
Omgivning, beware!
(förresten, ni vet väl att det är klart med en säsong 2 av Glee? Inte nog med att det blir 9 nya avsnitt i vår, till hösten kommer Glee tillbaka för ännu en säsong! Yay!)
Keep holding on
Backstreet Boys: This is us

Det är då ett som är säkert: Backstreet Boys levererar. Efter en något sömnig inledning med September som förband (med förskräckligt ljud), släpps äntligen den röda ridån ner och boysen springer igenom en film/tvduk in på scenen. De inleder med Backstreet’s Back / We’ve got it going on, och de fick åtminstone mig att rysa av det faktum att hela hovet sjöng med från första tonen. Det måste vara en galen kick att stå på scen under de förutsättningarna.
Glädjande nog är BSB-killarna smarta nog att bygga sin show på de gamla låtarna. Alla hits finns med, från ”Ill never break your heart” och ”The Call” till ”Incomplete” och ”Quit playing games”. De gamla låtarna blandas upp med låtar från nya plattan som givetvis inte får samma gensvar från publiken – men något annat hade jag inte förväntat mig heller.
Tråkigt nog hade BSB inget liveband med sig, utan bara en DJ. Personligen hade jag gärna sett att de hade kört någon låt helt a capella, för att visa hur duktiga vokalister de faktiskt är. Tyvärr dränks deras röster stundtals av de entusiastiska skriken från fansen. Och även om Expressens utsände tyckte att showen var sömnig och stel, så är jag övertygad om att övriga gamla fans likt mig själv tycker något helt annat. Om inte annat borde det faktum att folk stod upp och dansade i hela hovet, även på bakersta/översta raden, vittna om det. För mig visade Backstreet Boys igår att de fortfarande har det, även om deras stjärna inte lyser lika klart på himlen längre.
Straight through my heart

När ni läser det här har jag tagit plats inne i Hovet, konsertbyggnaden vid Globen. Jag ska se ett band som jag aldrig varit något maniskt fan av, men som jag alltid gillat det jag hört av. Ett band som jag helst inte sagt högt att jag gillar, men som i vars musik jag guilty-pleasure-nynnat med så fort de spelats på radio. Jag skrev i Augusti att de kommer till Stockholm, och att jag ville hitta någon att gå med. Nå, det har jag gjort – så därför är jag och syrran på Backstreet Boys konsert nu ikväll.
Jag har givetvis luskat rätt på deras setlist för turnén och ser till min glädje att de är kloka nog att låta deras gamla material ta stor plats, även om det är uppblandat med en del nytt. Förhoppningsvis blir konserten både en nostalgisk resa bakåt i tiden, såväl som ett frossande i melodiösa popslingor och harmonierande stämmor. Jag vet att jag kommer älska det, oavsett vilket.
(psst – det kan hända att jag rapporterar lite från konserten via twitter. Vi får se.)
You can see my heart beating
Jag gillade Rihanna när hon kom med sitt första album; jag dansade till Pon the replay och därefter SOS, men efter det har jag inte lyssnat så mycket på henne. Förrän nu, det vill säga. Första singeln ”Russian Roulette” (som jag gissar handlar om exet Chris Brown) från nya albumet ”Rated R” är galet bra och stark, och om albumet är av samma typ kommer jag spela den flitigt under 2009 och 2010.
Have you ever been alone in a crowded room?
Ja, jo. Jag vet. Den här låten – och skivan – släpptes runt 2005, eller så. Den är inte direkt ny. Men jag har upptäckt den rätt nyligen, och just idag har den spelats om och om och om och om och om och om igen. Bäst idag. Jack’s Mannequin, låten heter (som ni kanske förstår) Dark Blue.



