RSS
 

Posts Tagged ‘nörderi’

Mitt liv som Nörd

04 Maj

Mattias Boström skrev häromdagen om att växa upp som nörd, och jag kände verkligen igen mig. För även jag hör till nördarnas skara.

Jag hade inget specifikt intresse som jag nördade ner mig i under barndomen – men min första fascination, som var rätt kortlivad, rörde Pompeji, den italienska staden som begravdes under ett lavatäcke. Jag gjorde ett extra eget arbete i femman om pompeji, och läste det jag kunde komma över om staden.

När jag blev äldre fastnade jag för andra saker. Jag läste allt jag kunde komma över om Ebolaviruset, grottade ner mig i väderfenomen, stormar och dess ursprung – och läste böcker och vetenskapliga artiklar på lektionerna på gymnasiet. Mina lärare förstod mig inte alltid, och suckade lite över att jag läste medicinska artiklar på engelska som knappt min engelsklärare förstod.

Som vuxen har jag haft stor nytta av mitt nörderi. Jag är en fena på att ta in stora mängder text på kort tid, jag lär mig fort när det gäller sånt jag är intresserad av. Jag har mängder med värdelöst vetande i huvudet om allt ifrån höns till melodifestivalen, hundar, glee och psykologi. Jag jobbar förvisso inte med något av mina nörderiintressen, men jag har ändå nytta av mina kunskaper och mina nördegenskaper varje dag.

En gång nörd, alltid nörd.

 
Kommentering avstängd

Posted in Personligt, Skrivet

 

I väntan på OS

08 Feb

Jag tittar på Vetenskapens värld. De analyserar en backhoppares fysik och hoppteknik med hjälp av höghastighetskameror och andra tekniska hjälpmedel.

Och det slår mig att det här är den enda typ av sport jag är intresserad av – det vill säga den vetenskapliga aspekten av sporten. Varför människor kan vara bra på en sport, vad det är i deras fysik och psyke som gör dem till duktiga idrottsmän.

Nörd? Jag?

 
View Comments

Posted in Skrivet

 

Passion och nörderi

14 Jan

Jag har alltid, så länge jag kan minnas, haft förmågan att verkligen grotta ner mig i något. Jag är en nörd från födseln, kan lära mig allt om ett specifikt område om det bara fångar mitt intresse. Mina passioner har varit olika genom åren, exempelvis har jag onödigt mycket kunskap om orkaner och tornados, Pompeji (min första passion), virus – framförallt ebolaviruset, hundträning, etologi, crimepsykologi och Greys Anatomy. Bland annat.

Förra året satte ännu en passion in, nämligen twilightböckerna som jag plöjde en efter en och sen började om med. Jag tror jag läste serien fyra gånger under förra året. Och om twilight kan representera 2009, så tror jag nästa besatthet satt in nu.

Glee.

Jag ser avsnitten om och om igen, läser allt jag kommer över i form av bloggar och nyhetsspalter, har särskilda Glee-spellistor i min telefon och i Spotify och följer samtliga skådisar och karaktärer på twitter. Jag har även funderat på att köpa på mig lite Glee-merchandise från USA… kort sagt, alla tecken finns där på att jag har inlett en ny passion.

Jag vet precis vad det är jag tilltalas så mycket av i Glee. När jag gick på högstadiet var jag exakt en sån outsider som ungdomarna i Glee. Jag älskade att sjunga precis som Rachel, var ensam och lite tyst som Tina, en nörd som Artie. Det räckte för att min högstadietid skulle vara ett helvete, och det gör mig så gott att se ett program som handlar just om den jag var i 13-15-års-åldern. Ett program där de utstötta får revansch, och som dessutom är fullt av det jag älskar mest – sång och show.

Kanske kommer jag tänka tillbaka på 2010 som Glee-året. Isåfall gör det mig ingenting alls.

(och ja, jag vet att det inte är någon nyhet att jag har en stor glee-obsession. jag kom bara att tänka och fundera lite på det idag.)

 
View Comments

Posted in Personligt

 

Levicorpus! (varning för nörderi)

05 Jul

harrypotterhalfbloodprince

Jag insåg idag att det bara är tio dagar kvar tills Harry Potter och halvblodsprinsen släpps på bio. Tio dagar! Jag började genast kolla efter promos och annat om filmen, och hittade en hel del trevligheter.

För ja, jag är ett Harry Potter-fan. Och ja, jag är vuxen. Trettio bast, för att vara exakt. Jag läste inte böckerna precis när de kom, utan upptäckte dem nog inte förrän efter 2:a boken. Men då började jag läsa dem, och som jag läste! Jag fastnade totalt i JK Rowlings sagovärld med häxor, trollkarlar och magiska ting. Trots att jag var över 2o år gammal nånting när jag läste första boken.

Fascinationen har hängt med upp genom åren, och jag har sedan länge köpt böckerna både på svenska och engelska (och helst första dagen de finns utgivna). Jag gillar även filmerna, och ser därmed fram emot att ”Halvblodsprinsen” släpps på bio.Dessutom råkade jag hitta lite HP-merchandise, och blev plötsligt och oförklarligt sugen på en Hogwarts-hoodie… men jag vet inte vad omvärlden säger om trettioåringar i harrypotterkläder?

(Äh, erkänn! Det vore råtufft med en tisha med texten ‘sectumsempra’ eller ”I solemnly swear that Im up to no good”…? Eller?)

 
View Comments

Posted in Okategoriserade

 

En Periodares bekännelse

05 Maj

Jag är periodare. Jag vet faktiskt inte när det började, jag misstänker att jag alltid varit sådan. Och nej, jag pratar inte om alkoholmissbruk nu, utan snarare om ett karaktärsdrag. Att vara intresserad av olika ämnen i perioder. Thats me.

En av mina första perioder kom på mellanstadiet. Jag kom på att jag skulle bli arkeolog, läste om Pompeji och blev rysligt fascinerad. Gjorde extra projekt på historielektionerna om den lilla Italienska orten som blev översvämmad av brinnande lava. Tvingade min lärare att beställa böcker om Pompejis öde från Det Stora Biblioteket, böcker som egentligen var alldeles för avancerade för en elvaårig Sjumilakliv. Men jag hade en period, så jag var envis. Stod på mig. Pompeji skulle det vara.

Efter det har många perioder kommit och gått. Jag har haft flera akvarieperioder, ett gäng hundperioder, musikperioder, bakningsperioder, skrivperioder, kattperioder, friluftslivsperioder, dataspelsperioder, virusperioder och alla andra möjliga sorters perioder som finns. Jag snöar helt enkelt in på ett ämne och tar reda på allt, ALLT om det ämnet. Läser allt jag kommer över och ägnar mig överhuvudtaget väldigt mycket åt just det ämne jag är periodare i för stunden. Nörderi kallas det också.

Det finns naturligtvis fördelar med att vara periodare. Jag blir väldigt kunnig inom ett smalt område, vilket jag oftast kan använda mig av antingen för att imponera på personer eller för att framstå som excentrisk. Jag har också förmågan att koncentrera mig starkt på ett och samma ämne under en viss tid. Problemet är bara att när min period väl släpper, så har jag svårt att hålla kvar vid mitt ämne eller vid min företeelse. Den stora fascinationen finns bara där under tiden som jag är inne i en period.

Jag vet inte om det är helt sunt att vara en sån kraftig periodare som jag är. Kanske har jag en släng av ADHD, vad vet jag? En sak är dock säker:

Jag är periodare. Och jag lär fortsätta vara det en lång tid framöver.

 
View Comments

Posted in Depression