Jag har skrivit om Jonathan Johansson tidigare, om hans akustiska version av den fantastiska låten ”Aldrig ensam”. Jag blev så otroligt glad när jag såg att han gjorde den på P3 Guld-galan, live och akustiskt med bara en flygel. Så otroligt vackert och bra – faktiskt det absolut bästa framträdandet på hela galan.
Inlägg taggade ‘P3’
Gilla!Tillbaka till skolbänken, Timo!
23
Jan
Jag blir lite ledsen när jag läser i dagens GP att Timo Räisänen har uttalat sig om den jämställdhetsdiskussion som startat efter P3Guld-galan. Galan hade en tydlig mansdominans, vilket både Expressens Gunilla Brodrej, Frida Mörtsell och Annika Lantz uppmärksammade. Jag blir så ledsen, så sorgsen över att en fantastisk artist som Timo Räisänen uttalat sig som följer:
– Jag tycker inte att feministfrågan hör hemma i musiken över huvud taget. I alla yrken är det ojämställt. Det beror på att kvinnor och män har olika förutsättningar – men just inom konsten har de ju inte det.
Jag vet inte om du märkt det Timo, men kvinnor och män har inte alls samma förutsättningar inom konsten. Konsten har i århundraden dikterats av män. Det är männens konst som hyllats och ansetts som fin. Det är män som leder förlag och skivbolag, män som recenserar, män som sätter standarden för vad som skall anses vara bra och fint och vad som inte är det. Kvinnor är fria att uttrycka sig, men bedömningen av deras konstnärlighet är inte lika fri. Den bedöms med manliga ramar, manliga glasögon. Visst finns det (och har funnits) fantastiska kvinnor inom konsten, men att påstå att de har samma förutsättningar som en manlig konstnär är bara så fel, fel, fel.
Jag tror bestämt att Timo Räisänen skulle behöva en lektion i jämställdhet, feminism och maktstrukturer i vårt samhälle. Då kanske han skulle uppskatta sina kvinnliga kollegor än mer för deras arbete.
Musikhjälpen kapat av blufföretag
07
Jan
Aftonbladet skriver idag om hur Musikhjälpen i P3 blev kapat av ett blufföretag. Istället för det telefonnummer som användes för att smsa in pengar till kampen mot malaria, sattes ett annat nummer in under 21 minuter av sändningen. Ett nummer som gick till ett blufföretag, som lurade av de personer som sms’at runt 500 kronor var.
Det här är givetvis allvarligt, både för P3, Radiohjälpen och SVT. Musikhjälpen har blivit en stor succé under de två år det sänts, och när nu sådant här uppdagas får givetvis varumärket Musikhjälpen en rejäl smäll. Nu var det väl ändå tur att det bara var 21 minuter det rörde sig om då felaktigt nummer visades, men det är fortfarande allvarligt. Frågan är hur något sånt här kunde hända, med tanke på att Radiohjälpen hade personal i Musikhjälpenburen hela tiden. Är det ett insiderjob? Lyckades någon hacka musikhjälpens datorer?
Nåja. I Aftonbladets artikel säger man att de som drabbats kommer ersättas, och att motsvarande summa som donerats kommer doneras till Radiohjälpen – vilket givetvis är helt korrekt ageras. Jag misstänker dock att sista ordet inte är sagt i musikhjälpensoppan.
Musikhjälpen
19
Dec
Det är inte många timmar kvar av Musikhjälpen 2009, och hittills har man lyckats samla ihop över 2,7 miljoner kronor. Men det räcker inte! Många människor, barn som vuxna lider svårt av Malaria i vår värld, och nu när det är jul borde vi sannerligen kunna avvara en liten slant för att hjälpa andra.
Skicka ett SMS till 72999, skriv 50, 100 eller 200 (kronor) och sedan artist + låt som du vill önska samt en motivering. På så vis bidrar även du till kampen mot malaria!
P3 Guld
02
Dec
Jag vill bara passa på att tipsa om P3 Guld, radiokanalen P3’s pris till artister som utmärkt sig under året. De nominerade presenterades idag, och man kan nu rösta på P3’s hemsida! Själv slängde jag iväg en röst på Fibes, Oh Fibes!, Miss Li, Erik Hassle, Agnes och Lars Winnerbäck. Rösta du också!
Det är djävulen som har frestat
25
Aug
P3 stod på i bakgrunden när jag satt och pysslade med bloggen, och programmet Personligt från Utbildningsradion gick igång. Där intervjuade man bland annat några unga kristna killar på 17 år och 19 år om kärlek och relationer. Personerna som intervjuades var Pingstvänner, för att vara mer exakt. Och håren i nacken ställde sig rakt upp när en av personerna frågades om homosexuella.
”Jag anser att Gud har skapat oss till att vara man och kvinna, och… ser inte att homosexualitet på något sätt, det är inte nåt som Gud har tänkt med oss människor. Det är något som djävulen har frestat oss till genom olika sätt, så… jag kan inte säga varifrån det kommer eller så, men det är fel enligt bibeln, och jag tycker också att det är fel.”
Ja, jag vet. Det är rätt vanligt med fördomar kring homosexualitet, trots att vi snart är inne på 2010-talet. Hat mot homosexuella finns i varje stuga, varje lägenhet och kanske ännu starkare i de kristna lägren. Men jag blir ändå ledsen när jag hör unga killar uttala sig såhär om homosexualitet år 2009.
Jag önskar att den där kärleken de säger sig ha till gud, och känna från gud, kunde få omfatta alla människor. Att man kunde ta bort de där dimmorna framför ögonen, lyfta på glasögonen av förutfattade meningar och inse att alla människor är lika mycket värda och är lika menade att vara, oavsett sexuell läggning. Det handlar om kärlek, och all kärlek borde få vara lika mycket värd och lika vacker – oavsett vem som känner den.
Pingströrelsen har uppenbarligen fprtfarande en hel del att göra, när det gäller jämställdhet och människosyn.
Frågor från Soraya
05
Jun
Namn: Sjumilakliv. Fast inte på riktigt.
Hemma för mig är: I stugan, i skogen, vid sjön.
Den bästa morgonen: Utspelar sig vid ovanstående stuga, i soluppgången, nere på bryggan med en…
Det här äter jag till frukost: ..tallrik kelloggs special k och en lingbolimpmacka med ost.
Så här tar jag mig till jobbet: Buss. Kollektivtrafik FTW!
Röst i radion jag vill vakna till: Soraya Hashim och Olle Garp i ljuv förening.
När jag var tolv år drömde jag om: Att bli sångerska.
En gång svalde jag en: Fluga. Ingen angenäm smak, direkt.
Det blir ingen sommar utan: Ett dopp mitt i natten när sjön ligger spegelblank och himlen är sådär underbart ljusblå. När man tror att världen står still.
Min skämslåt är: Jag har ju inte vett att skämmas… men ”Stronger” med Britney kanske?
Mitt favoritljud: En spinnande katt.
Person jag helst vill vara: Jag trivs bra med mig själv. Men det skulle nog inte göra ont att vara Alicia Keys för en vecka.
Men är nog mest som: …en foppatoffla med ångest och stil. Det vill säga väldigt vanlig, men med en twist.
Adress Fittlyckan
27
Maj
Dagens asgarv kom från Kvällspasset, som tog upp udda svenska orts- och gatunamn. Det finns tydligen en gata i Conisbrough i England som tyvärr nu ska byta namn, men den har hetat Butt Hole Road i åratal och såklart är de som bor där lite trötta på alla skämt om namnet.
Själv har jag hört talas om den småländska platsen Tidelagslyckan, och även Fittlyckan (betyder fuktig äng), vilket jag skrivit om tidigare. Sen har vi ju det gamla klockrena exemplet Kräkångersnoret, som numera heter Södra Lövsele. Kvällspasset tog upp några andra riktiga höjdare – Pungpinan, Kuballe, Ryckepungvägen och Fittja. Ibland undrar man vad de tänkte på när de döpte vissa städer och gator…
Jag och Dom Andra – Del II
18
Maj
Jag fick en hel del beröm för min text om Dom Andra, både på Bloggy och här i kommentarerna. Många snälla kommentarer och uppmuntrande kramar. Det värmer såklart, men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka…
Tänk om någon hade sett mig då? Hade förstått vad jag gick igenom? Hade sett den där lilla flickan som spenderade varje halvtio-rast med att gå två varv runt skolan i sakta mak. Hade vågat prata med den där ensamma tjejen som oftast gick för sig själv. Jag kanske ska tillägga att skolan visste om vad som försiggick. Mina lärare visste, vår kamratstödjare på högstadiet visste. De pratade till och med med mina föräldrar om det, men ville inte göra något åt mobbingen eftersom de trodde att det skulle bli värre.
Bli värre. Av att någon vuxen ingrep. Det är ju så man kan skratta åt eländet. Samtidigt är det så som många skolor resonerade då, i början av 90-talet. Att det var bäst att inte göra något, inte röra upp himmel och jord såsom man borde gjort. De som fått lida för det är vi, offren. Och kanske framförallt de barn som gjorde som jag – led i det tysta, skötte sig, presterade bra på proven och tryckte ner alla de där kvävande, vidiga känslorna och kommentarerna djupt ner i halsen på sig själva. Lät dem ligga där och pyra och sen komma surt efter.
Mobbing är aldrig enkelt. Det finns alltid dem som tar på sig offerrollen som mymlan skriver, det finns alltid ett grupptryck som påverkar. Händelser i barndomen påverkar människor, skapaar ett behov hos dem att trycka ner andra. För att må bättre.
I Amerikanska pratshower där mobbing hanteras brukar man säga ”We were kids!” som ursäkt. Som om det faktum att man var yngre skulle ursäkta ens handlingar. Det gör det inte, åtminstone inte i mina ögon. Däremot kan det finnas förklaringar, givetvis. Ytterst få människor (om några) är genuint onda och mobbar på grund av ondska. Oftast finns det ett tragiskt öde bakom.
Det har dock inte gjort min tid som mobbad mindre jobbig att hantera. Det har inte läkt de sår jag haft i själen. Det gör inte de personlighetsdrag och beteenden jag lärde mig då lättare att ändra.
Jag, och alla andra som utsatts för mobbing har haft en jobbig väg att gå. För vissa går det lättare, för andra svårare att lämna den tiden bakom sig och gå vidare. Och även om man lämnar själva oförrätterna och händelserna bakom sig, kan det finnas annat kvar som är svårare att jobba bort. Vi kommer alltid vara en av Dom Andra, varesig vi vill det eller ej.
Jag kommer alltid vara en av Dom Andra
17
Maj
Under hela min uppväxt har jag varit en av Dom Andra. Det kan kanske anses konstigt, med tanke på vem jag är. En helsvensk tjej, uppväxt i ett vitt och svenskt villaområde med en pappa som jobbade som civilingenjör, mamma som var sekretarere, och en fyra år äldre storasyster. Villa, volvo och katt istället för vovve. Sommarstuga på landet. Hur kan en sån tjej bli en av Dom Andra?
Under hela min grundskoletid var jag utfryst och mobbad. Det spelade ingen roll vad jag gjorde, det var fel och skulle bespottas av mina klasskamrater. Hade jag alla rätt på ett prov var det fel, hade jag inte alla rätt var det också fel. Jag fick konstant höra hur dålig jag var, hur fel jag var, hur ful och udda jag var – som om det inte var uppenbart redan. Jag fick ju gå ensam på rasten. Det var ju ingen som ville sitta brevid mig. Jag fick ju äta själv på lunchen.
När jag hoppade kryckor pga brutet ben ägnade sig killarna i klassen åt att kasta prick på mig med snöbollar. Efter skolan väntade de på mig vid skolans utgångar, och skulle ta mig och snöpurra mig. Jag vägrade, så jag satt kvar inne. Väntade på att de skulle ge sig. Ibland kom nån lärare och frågade varför jag var kvar, och jag sa som det var. Jag kunde inte gå ut.
Några år senare började jag ha peppar i fickorna på min lila täckjacka, som jag kunde kasta i ögonen på dem om de försökte hoppa på mig igen. Vid ett tillfälle fick jag rusa upp i en okänd trappuppgång och ringa på en okänd dörr för att få hjälp och komma undan.
Vi hade en temadag om mobbing, och när föreläsarna frågade klassen om de visste om någon som var mobbad så ville jag så gärna, så gärna räcka upp handen. Men jag vågade inte. Mina klasskamrater sa ju att det inte fanns mobbing på skolan.
Det har tagit mig många år att komma över den nio år långa mobbing jag utsattes för. Jag har gått otaliga timmar i terapi, och lider än av depression – något som jag är övertygad om har sin grund i tiden då jag var en av Dom Andra. Då berättade jag inte för någon, men idag är jag öppen med mina erfarenheter – för jag hoppas att min historia kanske kan hjälpa någon annan att förstå att det är inte Dem Själva det är fel på.
Idag är jag starkare, och faktiskt stolt över att vara en av Dom Andra. Jag vet att jag inte är ensam, och att vi är en samling fantastiska människor. Alla har bara inte valt att se det.
Brunchrapporten special – Om dom andra, sex timmar radio om intolerans, främlingsfientlighet och mobbning, i P3 Sveriges Radio, måndag 18 maj kl 10.02-16.00.
P3 och Dom Andra
15
Maj
Jag vill passa på att tipsa om Brunchrapporten, som på Måndag sänder en sex timmar lång special om ”Dom Andra”, dvs om intolerans, främlingsfientlighet och mobbning. Allt sänds i P3, på måndag den 18 maj kl 10.02-16.00.
Läs mer om programmet här.
P3 pratar bloggar
20
Mar
Idag pratas det bloggar mer än vanligt i P3. Först ut var ”Hallå P3″ med Kitty Jutbring, som pratar integritet på internet och frågar sig hur det kommer sig att vi gått från att vara hemligt privata under dagboksåren, till att lägga ut allt på nätet för allmän beskådning. Kitty själv bloggar ju på djungeltrumman, så det var intressant att höra henne diskutera.
På måndag kl 11.o0 fortsätter Brunchrapporten med Henrik Torehammar och Soraya Hashim, som diskuterar nyblivne SR-VD’n Mats Svegfors uttalande i Svenska Dagbladet att ”Det är nästan omöjligt att hitta kvalitet på svenska bloggar, det mesta är en form av insändare”. Där medverkar Sofia ”mymlan” Mirjamsdotter. Inte missa.
Och missar du Brunchrapporten och Hallå P3, så går det att ladda ner dem som podradio. Så smidigt så.
