Här finns information om Stora Kulturbloggspriset, och här har du röstningsformuläret. Klicketi-klick!

En röst = KÄRLEK. Tack.

Av Sjumilakliv på Sjumilakliv.se, 2009. | Permalink | En kommentar |
Taggar: böcker, kulturbloggen, kulturbloggspriset, pocketblogg

Feed enhanced by Better Feed from Ozh

Livet är hårt mot vissa…

Av Sjumilakliv på Sjumilakliv.se, 2009. | Permalink | Inga kommentarer |
Taggar: böcker, pocketblogg

Feed enhanced by Better Feed from Ozh

Fotspår i snön

Av Sjumilakliv på Sjumilakliv.se, 2009. | Permalink | Inga kommentarer |
Taggar: böcker, pocketblogg

Feed enhanced by Better Feed from Ozh

…klart det heter ostkrokar!

Av Sjumilakliv på Sjumilakliv.se, 2009. | Permalink | Inga kommentarer |
Taggar: böcker, pocketblogg

Feed enhanced by Better Feed from Ozh

Oavsett vilket, vet jag redan nu att jag kommer gäspa när jag hör vem som fått priset. Gäspa åt att jag inte i år heller hade en aning om att det ens fanns en författare med det namnet. För nej, jag har aldrig läst en bok av någon som fått Nobelpriset i litteratur – Selma Lagerlöf och Harry Martinson undantagna.  När jag läste igenom listan med pristagare hoppade jag förvisso till när jag såg att Samuel Beckett hade fått priset, men bara för att jag för en sekund trodde att det var Simon Beckett. Jag har aldrig, min stora bokpassion till trots, stormat bokhandlarna efter den senaste pristagarens verk. Jag har inte ens bemödat mig om att slå på radion för att höra vem som fick priset, utan fått veta det när jag läst någon nyhetssajt.

Då kan man fråga sig, hur kommer det sig? Varför är jag, som trots allt är en boknörd och passionerad läsare, så fullständigt ointresserad av Nobelpriset i litteratur?

Kanske för att priset inte känns modernt. Kanske för att priset värnar om Den Fina Litteraturen, inte om det som gemene man (läs: jag och min omgivning) faktiskt läser. Kanske för att nobelpristagarna i litteratur sällan är de som toppar bästsäljarlistorna. Och det är väl helt okej att det finns ett pris som värnar om den fina litteraturen. Det tråkiga är att det såvitt jag vet inte finns något pris eller någon gala som framhåller de böcker som tilltalar oss vanliga läsare.

Därför kommer jag inte bry mig om Nobelpriset i litteratur i år heller. Möjligtvis att jag googlar vem-det-än-nu-är som får priset, för att kolla om personen ifråga släppt något på pocket. Jag misstänker redan nu att så inte kommer vara fallet. Istället återvänder jag till mina kära deckare och spänningsromaner, och hoppas att någon lanserar ett litteraturpris som är värt namnet. Ett pris som uppmärksammar de författare som faktiskt blir lästa av andra än bibliotekarier och litteraturvetare.

Jag lär få vänta länge.

Av Sjumilakliv på Sjumilakliv.se, 2009. | Permalink | 2 kommentarer |
Taggar: böcker, litteratur, litteraturpriset, nobelpriset, pocketblogg, svenska akademien

Feed enhanced by Better Feed from Ozh

Hur det var? Fantastiskt. Så mycket människor, så mycket böcker, så många förlag man aldrig hört talas om. Det fanns ett grafiskt torg (där jag höll på att skratta ihjäl mig när en förståsigpåare hade en föreläsning om vilken färg man ska ha på länkar på webbsidor. Doh!), ett internationellt torg, ett kristet torg(?), det fanns barnböcker och vuxenböcker och historieböcker och e-böcker och högtravande böcker och pocketböcker. Ballograf hade en monter, Filofax likaså och jag hittade billiga Moleskineböcker som jag köpte på mig. Dagstidningarna fanns också där, såklart. Och massa andra.

Det påminde på sätt och vis om Stora Stockholm – SKK’s hundmässa och Sveriges största hundutställning. Fast med färre hundar, och inte fullt lika mycket hundurindoft utan möjligtvis någon dov parfymmättad svettdoft istället. Och med långt fler kulturtanter i Gudrun Sjödénkläder. Men samma trängsel, samma shoppinghysteri och samma känsla av att alla som är där har något gemensamt. Kärleken till böckerna.

Jag förvånades av hur många killar jag trots allt såg på mässan. Både äldre män i tweedkavaj och skinnlappar på armbågarna och trendiga unga grabbar som var djupt försjunkna i någon högkvalitativ generationsroman. Men visst, tjejer och kvinnor var i absolut majoritet.

Jag vet inte vad som var bäst. Var det Simon Kernicks seminarie, han som verkade så fantastiskt trevlig? Eller Robert Goddard som jag aldrig hört talas om innan men som jag definitivt måste läsa något av nu? Kanske det var Natur & Kulturs monter med blogghörnan där vi fick låna ström, kaffe och sittplatser gratis? Eller presscentret, där det fanns tystnad och avkoppling?

Ellerjo. Jag vet nog vad som var bäst. Gemenskapen med de andra PocketBloggarna. Även om vi var på olika ställen mest hela tiden pratade vi konstant via twitter, och middagen på lördagkvällen kommer jag sent glömma. Kannibalpizzor, ornitologer och iPhone-kikar-appar…

Bokmässan 2009 var helt enkelt hur rolig som helst. Jag åker lätt tillbaka nästa år.

Av Sjumilakliv på Sjumilakliv.se, 2009. | Permalink | En kommentar |
Taggar: B&B, böcker, bok- och biblioteksmässan, bokmässan, pocketblogg

Feed enhanced by Better Feed from Ozh

Kulturtanten
Den kanske mest utbredda människotypen på mässan. Kulturtanten har färgstarka kläder i linne eller annat ekologiskt material (gärna från Gudrun Sjödén, som också har en monter på mässan), kanske en chic halsduk/scarf runt halsen, kraftiga glasögon och långa halsband. Faktum är att Kulturtanten är så vanlig på mässan att jag förundras över hur många det finns av dem.

Den ditlurade
Den ditlurade är oftast en man i övre medelåldern. Han har jeans, kavaj, kanske en skjorta och känns framförallt igen på att han strosar fram lite lugnt med händerna på ryggen, samtidigt som han desperat försöker se ut som han hör hemma på Bokmässan. Detta misslyckas dock kapitalt, och Den ditlurade får därför en lätt flackande, osäker blick. Den ditlurade har blivit just ditlurad, av hans fru eller sambo som finns att hitta i närmaste bokmonter.

Kulturtjejen och Kultursnubben
Här har vi den yngre (18-30år) motsvarigheten till kulturtanten! Kulturtjejen har en längre tunika i svart eller starka färger, glasögon med kraftiga bågar och håret i en finurlig uppsättning – gärna med fläta i luggen. Skorna är antingen sköna converse, ballerinaskor eller höga klackar. Kultursnubben har smala byxor eller jeans, skjorta och de obligatoriska kraftiga bågarna på glasögonen. I skovägen klär sig kultursnubben givetvis i trendiga läderskor eller sneakers.

Svenssonparet
Jodå, det finns helt vanliga svenssons också. Jeans, tshirt, jackan slängd över armen eftersom man inte vill lägga pengar på garderobsavgift. Svenssonparet hittar man antingen vid boktravarna med pocketböcker, och de har också en bokkasse i handen, gärna med den senaste Mankelldeckaren om Wallander i.

Nära dödendamen
Så har vi de mest imponerande mässbesökarna. Damerna som ser ut att vara granne med döden, upp emot 80-90 år gamla som rör sig med stil och värdighet. Här är det inga gudrun sjödén-toppar i linne inte, istället stiliga skräddarsydda kavajer, låga pumps och ett par byxor som matchar kavajen.  När Nära dödendamen tar sig fram går det inte fort, men det är med värdighet. Hon har dessutom en yngre väninna som bär hennes bokkassar och andra nödvändigheter.

Denna text är även publicerad på PocketBlogg.se

Av Sjumilakliv på Sjumilakliv.se, 2009. | Permalink | En kommentar |
Taggar: besökare, böcker, bokmässan, pocketblogg

Feed enhanced by Better Feed from Ozh

En ung, rödhårig kvinna blir skjuten i huvudet, men överlever. Hon hittas på en bar, men har inga minnen av själva händelsen. Kort därpå hittas en knarkhandlare och en mc-knutte brutalt mördade. John Cardinal och Lise Delorme vid Algonquinpolisen anar ett samband mellan dåden, trots att det till en början verkar otroligt. Spåren pekar mot en indiansk schaman, som verkar ha övertagit makten i knarkhandeln med hjälp av åkallade andar. Men andarna kräver gentjänster – i form av mänskliga offer…

Jag var sugen på att läsa Blunts Schamanen efter att ha läst hans När du läser detta, som jag tyckte mycket om. Blunts huvudperson John Cardinal är en sympatisk karaktär, vars problem i livet för en gångs skull inte är att han dricker för mycket (som det brukar vara i deckare) – utan hans hustru, Catherines, bipolära sjukdom som kastar henne mellan mani och djup depression.

I Schamanen hamnar Cardinal i centrum av ett märkligt brott. Kvinnan som hittas skjuten i huvudet lider av minnesförlust från händelsen, och Cardinal och hans kollega Delorme försöker få rätsida på de få minnen kvinnan ändå har. Samtidigt som ledtrådarna är få ser Cardinal och Delorme samband med andra brutala brott, och man tvingas granska Algonquin Bays undre värld för att komma framåt.

Och även om jag tycker mycket om Blunts karaktärsskildringar och hans sätt att ge läsaren en god bild av den kanadensiska landsbygden, så känns Schamanen lite tröttare, lite segare än När du läser detta. Läsaren får från berättelsens början följa gärningsmannens sida av vad som händer, vilket både är intressant och samtidigt gör att lite av spänningen förtas. Sammantaget får Schamanen en trea – den är läsvärd, men inte så mycket mer.

[rating:3]

Den här recensionen finns också publicerad på PocketBlogg.se

Av Sjumilakliv på Sjumilakliv.se, 2009. | Permalink | Inga kommentarer |
Taggar: böcker, giles blunt, pocketblogg

Feed enhanced by Better Feed from Ozh

Althea Molin är psykolog och gärningsmannaprofilerare. Efter att ha  utbildat sig och arbetat i New York återvänder hon till Sverige och Stockholm efter ett brutalt mordförsök som närapå kostade henne livet. Hon plågas av mardrömmar om överfallet och försöker komma på vad hon ska göra med sitt liv.
Så får hon ett oväntat telefonsamtal från vännen Peter, som arbetar som polis på länskriminalen. En seriemördare sätter skräck i Stockholms nattliv efter att tre kvinnor hittats mördade i väskor runt om i Stockholm. Althea bestämmer sig för att hjälpa till, och hon dras snabbt in i en komplicerad mordgåta där lyxlivet på Stureplan varvas med brutala brott. Hennes arbetsmetoder ifrågasätts av polisen, och hon inser att mördaren inte är långt borta…

Jag fick Ängalik som recensionsexemplar från Ordfront förlag, och läste den med glädje eftersom jag hört mycket gott om den. Likt Simon Becketts alster präglas Änglalik av en polisverksamhet vi framförallt sett på tv på senare år i program som CSI. Och det är riktigt tacksamt att få läsa om en kvinnlig hjälte med glorian rejält på sned, som brottas med sina egna problem samtidigt som hon utför sitt arbete. Althea känns som en mänsklig hjältinna, och det känns uppfriskande att man i boken får följa berättelsen i första person.

Men ändå märks det att Änglalik är von Schencks debut. Språket känns ibland lite abrupt och klumpigt, och berättelsen följer en etablerad mall för hur en deckare skall skrivas. Ändå tycker jag Änglalik är läsvärd, mycket på grund av fokuseringen på gärningsmannaprofiler som känns som ett fräscht grepp i jämförelse med alla de manliga, alkoholiserade kriminalkommissarier vi mött. Althea är en karaktär jag vill följa i fler böcker, förhoppningsvis utvecklas von Schencks författarskap till nästa bok.

Betyg: 3.5 out of 5 stars

Se även: Altheasprofil.se
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 246 st
Utgiven: 2009
ISBN: 9170374570

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Av Sjumilakliv på Sjumilakliv.se, 2009. | Permalink | Inga kommentarer |
Taggar: böcker, pocketblogg

Feed enhanced by Better Feed from Ozh

Ers Majestäts Olycklige Kurt är en roman byggd på verkligheten. Kurt Haijby var en mycket verklig person, en enkel söderkis som kom upp sig och levde ett dramatiskt och äventyrligt liv. Verklighetens Kurt var mycket riktigt Gustav V’s älskare, vilket han utnyttjade till max, och en person med högtflygande mål och en förunderlig förmåga att dupera alla, inte minst sig själv. Han lyckades charma sig in i de allra förnämaste kretsarna och fick för en tid leva ett förtrollat liv. Allt skulle bli honom givet. Och allt skulle tagas från honom igen.

Dock ska inte Ers Majestäts Olycklige Kurt anses vara en biografi helt och hållet. Författarparet Eberwall & Samuelsson har gjort grundlig research, men har även tagit sig friheten att brodera ut berättelsen till en skönlitterär roman. Och just detta håller mitt intresse vaket boken igenom – man är aldrig säker på vad som är sant och vad som är påhittat.

Onekligen hade Kurt Haijby ett ovanligt och intressant liv, som dessutom blev vida känt i och med de skandaler som omgärdade honom på 1900-talets första hälft. Boken om honom är definitivt läsvärd, sagan om Kurt Haijby upphör inte att fascinera.

Betyg: 4 out of 5 stars

Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 464 st
Utgiven: 2009-06
ISBN: 9186067028

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Av Sjumilakliv på Sjumilakliv.se, 2009. | Permalink | Inga kommentarer |
Taggar: böcker, pocketblogg

Feed enhanced by Better Feed from Ozh