Paddy Meehan har äntligen fått det jobb hon så hett eftertraktat – journalist på Scottish Daily News. Hon sliter på nattskiftet och åker på polisutryckningar i jakten på en nyhet tillräckligt bra för att hamna i tidningen. En natt åker hon på en utryckning till stans bättre kvarter, där en misshandel rapporterats. Mannen i huset hävdar att inget har hänt, och sticker en femtiopundssedel i handen på Paddy. Polisen lämnar platsen efter ett kort samtal, mutade även de. Men vem var mannen? Och hur kommer det sig att kvinnan Paddy såg i huset hittas död morgonen efter? Varför tror inte polisen på Paddy?
Jag tyckte mycket om Denise Minas Sista andetaget som jag tidigare läst,och därför tog jag mig gladeligen an Vargtimmen som handlar om Paddy Meehans envisa arbete för att bli journalist. Därför blev jag ganska besviken när jag insåg att Vargtimmen inte alls höll samma klass. Boken känns seg och tråkig, och även om Paddy har ett litet mysterium på spåren blir jag inte engagerad. Gåtan känns helt enkelt för vag för att verkligen gripa tag i mig.
Det är förvisso intressant att läsa om Skottlands sociala baksidor, men samtidigt känner man igen mycket från svenska krimförfattare. Meehan är en underdog som slåss mot den lokala polisen, och får mer eller mindre lösa hela historien på egen hand vilket inte känns särskilt trovärdigt. Boken innehåller också sin beskärda del av korrupta människor i maktposition, droger, hetsiga kärleksmöten på avskilda bakgator och en huvudperson som svävar i fara – vilket visserligen skulle kunna innebära en spännande bok, men tyvärr inte den här gången.
Det var inte förrän under bokens sista 60 sidor som Mina lyckades fånga mig. Eftersom jag är en läsare som tycker om deckare som griper tag i författaren och har hetsigt tempo, kan jag inte ge Denise Minas Vargtimmen mer än 2.5 i betyg (av 5).
Den här recensionen finns även på Pocketblogg.se
Allt är inte som det ska på Domarö. Invånarna på den Ända sedan Anders och Cecilias dotter försvann oförklarligt vid en utflykt till Gåvasten för några år sedan har Anders liv präglats av djup depression och alkoholism. Han återvänder till Domarö utan att riktigt veta varför, men upptäcker att något inte står rätt till. Människorna som levt sina liv och är födda på Domarö, som Anders farmor Anna-Greta, vet att de sedan många generationer tillbaka slutit en grym pakt med havet. Anders försöker desperat förstå vad det är han är med om, och hans sökande för honom till platser han aldrig ens drömt om. Havet ger, Havet tar.
Jag har rätt nyligen avslutat John Ajvide Lindqvists ”Låt den rätte komma in”, en bok som blivit mycket omskriven och även filmatiserats med höga betyg. Jag läste boken rätt sent, och har inte heller sett filmen, så jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig – däremot visste jag att boken på något sätt handlade om vampyrer.