Ibland får jag frågan om jag är sjuk. Jag svarar oftast nej, jag är inte sjuk – jag har bara en återkommande depression. Jag vill se mig själv som frisk, som alla andra – även om jag så förtvivlat vet att jag inte är som alla andra. Alla andra tar inte 3 olika mediciner på kvällen för att inte rasa ner i ett svart hål. Alla andra måste inte kalkylera om energin och orken räcker till att träffa vänner två kvällar på en vecka.
Det är så svårt att beskriva mitt liv. Jag gör sånt som alla andra gör – går och handlar, tar en promenad, tittar på tv, jobbar – men med lite annorlunda inslag.
För jag antar att de flesta som går på konsum och handlar har sådana tankar som jag. Här kommer ett litet utdrag ur mina tankar när jag var och handlade idag.
Nu ska vi se… bröd. Rostat bröd? Och så apelsinjuice. Kött till grillning… undrar om jag lever nästa år? Eller om jag gett upp då? Justja, marinad. Majskolvar, paprika… är de mediciner jag tar dödliga? Kan man överdosera dem, eller går det inte? Oj, får inte glömma kattmat. Äpplen. Man kan ju inte ta livet av sig på semestern. Det går ju inte. Får kämpa ett tag till. Choklad… hushållspapper. Gurka. Så, då var jag klar.
Jag vet att det är sjukt, men jag kan inte stoppa tankarna. Sådär funkar det rätt ofta för mig. Jag kan gå från bussen hem och fundera på vad jag ska äta till middag, samtidigt som jag tänker på om jag är för feg för att skära mig i armarna eller inte. För gammal kanske, sånt gör ju bara tonåringar. Bättre att jag städar ur hundgården och läser lite.
Jag vill känna mig frisk, jag vill ha ett vanligt liv. Det är bara kryddat med några ovanliga inslag.

Jag ligger fortfarande däckad hemma. Febern pendlar upp och ner med toppar över 39,5 grader, men jag slåss mot den beväpnad med både ipren och alvedon. Jag hostar och har ont i halsen, vilket B&J Chocolate Fudge Brownie lindrar. I övrigt erbjuder menyn clementiner, massor med vatten och mackor. Klassisk sjuk-mat.