Jag har alltid haft ett bra lokalsinne. Jag hittar lätt i nya städer, behöver sällan använda kartor mer än en gång, har ett bra sinne för väderstreck. Men mitt lokalsinne har svikit mig mer än en gång på sistone.
Första gången var då jag var i Göteborg i höstas, och gick vilse från mitt hotell till den konferensanläggning vi skulle vara på. Och jag trodde nog att det var en engångsföreteelse, ända tills idag. Jag kom fram till Stockholm, tog tunnelbanan till Östermalmstorg, tog fram kartan över hur jag skulle gå till konferenshuset… och började gå. Jag gick, och jag gick, och jag gick längs Birger Jarlsgatan – men ingenstans såg jag de gator som fanns med på min karta. Jag tog därför fram GPS:en, som visade att jag gick åt rätt håll – ända tills den fick fullständigt fnatt och trodde att jag var vid norrlandskusten någonstans. Hm. (Det visade sig sen att det tydligen varit solstormar i farten, som kan förvirra GPS:er. Bra förklaring, va?)
Efter en stund gav jag upp och satte mig på en parkbänk någonstans och funderade lite på vad jag skulle göra. Jag valde att börja gå tillbaka, åt andra hållet, och efter en rejäl stunds promenerande fram och tillbaka, närstuderande av papperskartor och GPS-kartor så hittade jag faktiskt fram till Finlandshuset, som konferensanläggningen hette. Vid det laget hade jag letat mig fram i sisådär 50 minuter… och var över 20 minuter sen till min utbildning. Det visade sig givetvis, vilket det alltid gör, att det var busenkelt att hitta dit. Om man visste var den rackarns lilla gränden låg.
Nästa gång jag ska till ett nytt ställe tar jag en taxi.
De två senaste gångerna jag varit i Stockholm, det vill säga idag och förra gången, så funderade jag rätt mycket över en sak. Jag ser aldrig så många människor i kostym som i Stockholm. Det är kostymer till höger, kostymer till vänster och endast i undantagsfall ser man någon man med tex bara skjorta eller en vanlig tröja. Ofelbart rör det sig då om en turist. Hur kommer det sig?