Jag slog över på Värdshusträdgården idag efter På spåret, och förlorade mig i de fantastiska grönsaksodlingarna de visade från Värdshuset The Pot Kiln. Jag blev verkligen sugen att dra igång odlandet igen till sommaren, jag odlade ju kryddor i somras (syns nyplanterat här nedan) som växte som bara den. Jag har ju underbar hönsgödsel som jag kan lägga i botten i drivbänkarna, och i sommar kommer jag definitivt odla lite ärtor, morötter och annat gott.
Aftonbladet skriver idag om hur Musikhjälpen i P3 blev kapat av ett blufföretag. Istället för det telefonnummer som användes för att smsa in pengar till kampen mot malaria, sattes ett annat nummer in under 21 minuter av sändningen. Ett nummer som gick till ett blufföretag, som lurade av de personer som sms’at runt 500 kronor var.
Det här är givetvis allvarligt, både för P3, Radiohjälpen och SVT. Musikhjälpen har blivit en stor succé under de två år det sänts, och när nu sådant här uppdagas får givetvis varumärket Musikhjälpen en rejäl smäll. Nu var det väl ändå tur att det bara var 21 minuter det rörde sig om då felaktigt nummer visades, men det är fortfarande allvarligt. Frågan är hur något sånt här kunde hända, med tanke på att Radiohjälpen hade personal i Musikhjälpenburen hela tiden. Är det ett insiderjob? Lyckades någon hacka musikhjälpens datorer?
Nåja. I Aftonbladets artikel säger man att de som drabbats kommer ersättas, och att motsvarande summa som donerats kommer doneras till Radiohjälpen – vilket givetvis är helt korrekt ageras. Jag misstänker dock att sista ordet inte är sagt i musikhjälpensoppan.
Woho! Idag är jag galet glad och nöjd eftersom världens bästa Pelle T Nilsson köat i ottan för att se till att jag (och han själv) fick biljetter till Melodifestivalen! Jajjemän, jag och min syster+familj kommer gå på Deltävling 2 som är i Sandviken den 13 Februari 2010! Känns otroligt roligt, framförallt eftersom jag alltid älskat festivalen och varit en hängiven tittare många (alla) år. Räkna med direktrapportering från arenan via twitter från mig!
Posted via email from Sjumilakliv
Imorgon, Söndag, visar SVT den första delen av serien ”Fallet”, där man filmatiserat fyra olika svenska brott. Det är Rödebyfallet, där ett tonårsgäng hetsade en familj med följd att en av tonåringarna sköts till döds; Skandia – där en styrelse ser till att tilldela sig själv höga bonusar; Utpressningen, om hur några restaurangägare i Göteborg tvingas betala för att inte bli utsatta för brott; och Hagamannen – våldtäktsmannen som härjade Umeå under åtta års tid.
Jag bodde uppe i Umeå när Hagamannen gick lös. För mig var han ett högst reellt hot, och inskränkte såväl min som andra unga tjejers frihet i Umeå vid den tiden. Det var självklart att inte gå ensam hem, det var självklart att alltid ha koll på sina vänner när man var ute på krogen, man litade inte på killar man inte kände. Några av mina vänner gick inte ut överhuvudtaget efter mörkrets inbrott, och några flyttade från stadsdelen Haga trots att den var en av de mest eftertraktade i hela stan.
Mitt eget starkaste minne är när jag vaknade en morgon och inser när jag läser tidningen att Hagamannen våldtagit en kvinna på universitetsområdet – där jag själv gick kvällen innan med min hund. Jag passerade på samma plats bara några få timmar innan våldtäkten. Jag minns också hur en av mina klasskamrater berättade att hennes vän var ett av Hagamannens offer – och att hon numera var blind efter den grova misshandel han utsatte sina offer för. En annan kände någon som jobbat på akuten en natt när ett offer kom in, och att det var det vidrigaste hon sett i sitt yrkesliv.
När polisen sedan gick ut med en fantombild blev två av mina killkompisar angivna till polisen, av vem vet de fortfarande inte, för att vara lika hagamannen. De tog in hundratals unga män till förhör och topsning, som fick redogöra för vad de gjort de aktuella nätterna. En god väns föreläsare på Universitetet inledde varje lektion med att säga ”Jag vet att jag är lik Hagamannens fantombild, men polisen har redan förhört mig och tagit mitt DNA och det är inte jag.”
Den verklige Hagamannen var en familjefar som bodde utanför Umeå. Han arbetade på en verkstad i stadsdelen Haga, vilket enligt tidningarna troligen var orsaken till att han framförallt attackerade sina offer där. Hagamannens familj har bett svt att inte göra filmatiseringen och visa hänsyn till hans familj, men jag håller med svt i att det är ett fall som präglat en stad så otroligt mycket under flera år att det finns samhällsnytta nog att göra den här filmatiseringen. Hagamannen attackerade 8 kvinnor, och förstörde därmed deras liv. Förhoppningsvis kan filmatiseringen av hans härjningar lyfta samhällsdebatten, och kanske förhindra att en ny hagaman tar plats i den svenska brottshistorien.
Kvällens höjdpunkt blir Henrik Schyfferts ”The 90s – Ett försvarstal” på ettan. Direktsändningen från Cirkus som Schyffert intervjuats om av bland annat DN. Jag, mitt stolpskott, har inte sett föreställningen live eftersom jag helt enkelt missade den. Trots att den spelades i en stad hyfsat nära (10 mil) mig. Korkat, jag vet. Skönt att man får ett andra tillfälle via tvn.
Okej, jag kan inte låta bli att notera:
Aftonbladet skriver ”Rekordpublik för nya ”Robinson – TV4 spöade SVT i tittarkampen!” idag. Nya Robinson lockar rekordpublik, och tv4’s presschef Jennifer McShane uttalar sig att det är ”helt fantastiska siffror”.
Samtidigt noterar Aftonbladet inte att svt har sopat banan med tv4 och alla andra kanaler i hela sex veckor. Schlagerprofilerna skriver att Robinsons ”succepublik” var 1 809 000 personer färre än Melodifestivalens ”rekordlåga tittarsiffror”.
Håhåjaja. Det här med journalistik är verkligen intressant.
Jag såg premiärprogrammet av ”Grillad” på svt häromkvällen, vilket jag skrev om här på bloggen. Personligen tyckte jag att svt’s ”Grillad” var lite för snällt och medhårsstrykande för min smak. Jag ville se mer satir, mer fyndiga och intelligenta skämt och snabba repliker. Nu visar det sig att komikerna själva inte håller med. Åtminstone inte Claes Malmberg och Lennie Norman.
Jag kan inte påstå att jag är förvånad. Varken Malmberg eller Norman hörde till mina favoriter i premiärprogrammet, och att höra att de inte kommer vara med i resten av programmen känns inte som någon jättestor förlust. Dessutom, vad tror man att det ska handla om när man skapar en programserie där själva syftet är att bjuda in en person för att ”grilla” denne?! Fyrtiofem minuters beröm och smicker blir ju lätt rätt tråkigt att titta på. Jag menar naturligtvis inte att rena elakheter i fyrtiofem minuter är särskilt roligt heller, men trots allt kräver programformatet att det är snabba repliker och spetsiga kommentarer som levereras (fast med värme). Annars tröttnar publiken.
Håhåjaja. Förhoppningsvis hittar Malmberg och Norman en annan programidé som passar dem bättre. För trots allt gillar jag dem båda, de må inte vara lika rappa i replikerna som min favorit Magnus Betnér, men de står för en humorform som åtminstone jag uppskattar.
Roasting däremot, ska de nog undvika i framtiden.
Röstningen pågår, och jag sitter mer eller mindre på helspänn. Det kan verkligen gå hur som helst, vilket juryrösterna verkligen bevisat. Tolvorna har fördelats otroligt jämnt, och juryns röster kommer i det långa loppet inte spela någon som helst roll. Det blir verkligen tittarnas röster som avgör i år… vilket känns kul!
Hur det går? Nä, jag har fortfarande ingen aning.
Jag tittade på svt’s ”Grillad” ikväll, som på förhand kändes av en blek kopia av femmans ”Roast på Berns” – trots att femmans program inte börjat sändas än. Jag menar, när femman har Soran Ismail, Magnus Betner, Schyffert och Martin Soneby får Svt dras med Claes Malmberg, Lennie Norman och okända namn som Anna Blomberg. Att varje komiker bara får några få minuter med huvudpersonen, gör inte saken bättre. Framförallt när komikerna lägger flertalet minuter på att häckla varann.
Men när Måns Eriksson säger att Per Morberg är ”så macho att han inte använder kondom, utan fårtarmar. Utan att ur dem ur fåret.” så kan man inte låta bli att småle. Samma sak när Hörstadius hävdar att Järvheden är en korsning mellan Kalles Kaviar-pojken och Hitlerjugend, eller Claudia Gallis benämning av ”Hem till Midgård” som ”Arn för efterblivna”.
Förresten gissar jag att just Claudia Galli kommer få en rejäl besökstopp ikväll.
Så jo, ”Grillad” får godkänt, men mycket mer blir det inte. Lite vassare får det allt bli, för att jag ska ryckas med.
Jag såg i SvD att svt har valt att filmatisera fler av Camilla Läckbergs böcker om Erica Falck och Patrik Hedström. Kul tycker jag, som gillade de första filmerna även om de inte var några mästerverk. Det är ”Stenhuggaren” och ”Olycksfågeln” som spelas in nu, och regisserar gör Emiliano Goessens. På något sätt är det alltid kul att se filmatiseringar om böcker man läst och tyckt om, oavsett hur väl gjorda de är. Läckbergs böcker (och filmer) är inget undantag.
Jag blev ärligt talat riktigt glad när jag såg i nyheterna imorse att det är Kristian Luuk som tar över som programledare efter Ingvar Oldsberg i ”På Spåret”. För, även om Oldsberg varit en kanonprogramledare för På spåret, tror jag att Kristian Luuk kan göra det ännu bättre. Framförallt kanske han lockar en ny generation av gäster att ta plats i de så välkända tågkupéerna, vilket jag dels skulle uppskatta enormt, men som jag även tror är viktigt för att förnya programmet och locka en ännu bredare publik.
Det är ungefär som när Peter Settman tog över ”Så ska det låta” – det blev helt enkelt bättre, roligare, nya och yngre artister – det vill säga mer riktat mot min generation. Så jag ser fram emot ”På spåret” i Luuks version, och hoppas att det blir en riktig långkörare längs tv-spåren.
|
Gilla!