Idag var det tänkt att jag skulle åka in till Stockholm från Bålsta i en snabb, specialchartrad buss. Sen skulle jag bedriva en stund på T-Centralen innan jag skulle kliva på tåget som skulle ta mig hem lagom tills På Spåret började. Det blev visst inte riktigt så.
- Den snabba specialchartrade bussen fastnade i en bilkö och tog mer än dubbelt så lång tid på sig. Bussar är inte riktigt skapta för att köra i 30km/h.
- När jag väl kom till T-Centralen visade det sig att ett trasigt tåg i Flemingsberg kombinerat med en berusad kvinna som ramlat ner på spåren vid Stockholm Södra hade orsakat massivt tågkaos.
Massivt tågkaos är ett understatement. Det var människor överallt, överallt som försökte få information om vad som hände. Tåg dök upp på tavlorna med avgångstid men utan spårangivelse, försvann igen för att sedan plötsligt ropas ut i högtalarna. Andra tåg fanns varken på tavlor eller i utropen. Vissa avgick i tid, andra var över två timmar försenade. Ingen visste någonting, utom att det var försenat och att SJ bad om ursäkt för det.
Efter att ha väntat i över två timmar utan att höra ett ljud om mitt tåg stod det plötsligt på en perrong, utan att någon informerat om det. Som tur är råkade jag passera där av en slump, och hittade tåget. Jag kom därför hem 2,5 timmar försent, till den -25gradiga kylan. Som tur var väntade åtminstone tågtaxin på mig, som planerat.
Hade jag tagit bilen hade resan tagit tre timmar, max. Nu tog den sju timmar. Tack för den, SJ.