Jag läste ett väldigt bra blogginlägg idag hos Frida Mörtsell om det här med flygresor. Att folk pratar vitt och brett om vilka resor de gjort de senaste åren, gärna långt bort och med flyg. Frekvent resande anses av många vara fint i vårt samhälle, det verkar som om många anser att ju mer man har rest desto mer har man levt.
Själv håller jag inte riktigt med. Jag minimerar mina flygresor så mycket jag kan, och faktum är att jag i höstas flög första gången på sex-sju år. Jag har inte varit utomlands på åtta år, om man inte räknar med en sväng till norge sommaren 07 och en båttur till Åland sommaren 08. I sommar ska jag förvisso till grekland, men det är min första längre utlandsresa på åtta år.
Jag håller med Frida i det hon skriver: ”Att berätta om en flygresa borde ge samma reaktion som ifall någon berättade att de brukar hälla ut sina sopor i det lokala vattendraget eller blåsa cigarettrök i ansiktet på nyfödda barn.” Vi måste alla, gemensamt, besluta oss för att dra ner på flygresor, minimera resandet och göra vad vi kan för att minska vår miljöpåverkan. Välj kollektivt resande, dra ner på konsumtionen av varor som färdats långa sträckor över jorden, ät lokalproducerad (gärna KRAV-märkt) mat och minska shoppandet. Köp energisnål teknik och handla på second hand. Tycker du det är svårt, ta hjälp av exempelvis Naturskyddsföreningens iPhone-app eller andra tjänster.
Om alla drar sitt strå till stacken, kan vi vända skutan åt rätt håll igen.
Det har varit mycket tåg den här hösten. Tåg hit, tåg dit – och nu sitter jag där igen. I ett brett säte på ett X2000 som susar fram genom det sörmländska landskapet. Åtminstone tror jag att det är där jag är – det är rätt mörkt utanför rutan. Vi har en knapp timme kvar tills vi är i Stockholm, där jag ska tillbringa tre timmar innan jag får kliva på nästa tåg. Att jag är framme mitt i natten (ca 03.00) kan ni nog räkna ut.
