Efter att ha inlett dagen med att diskutera det här med #FF / Follow Friday på twitter med Mymlan, Anna Lindberg och Lord Fredruk, fick jag frågan vad jag tyckte om det här med RT:s? Bra eller mobbing?

Nu var ju det inte min mening att kalla folk som ägnar sig åt FF för mobbare (även om jag skrev att det var en subtil form av vuxenmobbing i mitt förra inlägg), men visst blir det intressant att föra över samma resonemang på RT. För den som inte är insatt står RT för ReTweet, dvs ett upprepande av vad någon annan har sagt. Och skulle jag resonera likadant om RT som jag gör om FF, skulle det vara förkastligt eftersom folk kan bli ledsna över att aldrig bli RT:ade. Men det är inte riktigt så jag tänker.

Follow Fridays syfte är att tipsa om personer. Där är det en människas klokhet, insiktsfullhet och/eller förträfflighet som hyllas – vilket i och för sig är bra i sig. Men när tipsandet sker slentrianmässigt i form av långa listor tappar man poängen lite. Det blir bara ett uppräknande av nicknames, oftast utan motivering. Att inte nämnas kan såklart svida – vilket jag redan förklarat att jag helst inte är en del av.

Syftet med RT är ett annat. Där handlar det om att visa att man håller med, eller tycker någon har sagt något bra. Att någon RT:as innebär att budskapet i tweeten förs fram till en bredare krets än skribentens följare. Dessutom RT:ar åtminstone de twittrare jag följer inte av slentrian – utan de gånger man faktiskt läst något man vill föra fram. Och det är väl där någonstans min poäng ligger. FF handlar om människan, RT handlar om budskapet.

Och tro nu inte att jag inte tycker att man ska visa uppskattning till människor på twitter eller i sociala medier – isåfall kunde ni inte ha mer fel. Jag tycker definitivt att man ska visa sina följeslagare och de man följer att man gillar dem – tex via att RT:a när någon sagt något klokt, eller helt enkelt bara genom att skriva till personen ifråga att man gillar och respekterar h*n. Det är när det blir systematiserat, massproducerat och utan hjärta – eller när det slår över i motsatsen och blir gulligullande på barnnivå – som jag reagerar.

Gilla!

Ogilla