Jag älskar Wulffmorgenthaler.
Posts Tagged ‘twitter’
Hamlet goes Twitter
13
Maj
#Onsdagsfika
24
Mar
Vi hade en riktigt riktigt trevlig #onsdagsfika idag. Det var jag, @anna_klara, @niklasdahlqvist, @pelletsmaskinen, @smallcakes, @jessicawsandber, @ficklampa och @nywens som strålade samman på Wayne’s Coffee på Vasagatan i Stockholm och fikade tillsammans. Vi avhandlade allt ifrån höns till gowalla, webb, kolonilotter, barn, twitterapplikationer och tv-serier. En härlig kväll med härliga människor! Tack!
Hej Stockholm!
22
Mar
Imorgon kl 05.45 (fatta vad tidigt!) ska jag stå utanför huset, med ryggsäcken på ryggen, beredd att hoppa in i en taxi som tar mig till tågstationen. Sen blir det tågresa till Kungliga Hufvudstaden, där jag ska bo på hotell några nätter och jobba på dagarna. Om någon skulle få för sig att det vore en trevlig idé att träffa mig på en fika någonstans i närheten av Centralen på onsdag kväll, så är det bara att hojta på twitter. Det ryktas nämligen om att vi ska sno ihop en #onsdagsfika.
Och så gäller det vanliga, såklart: ser ni någon som ser vilsen ut, stirrar mer än nödvändigt på sin mobil(-karta) eller står på fel sida i rulltrapporna (närå) så är det jag.
Twitterförvirring
11
Mar
Jag har varit flitig twittrare i över ett år. Jag älskar den snabba strömmen av tweets, diskussionerna, de ironiska kommentarerna, de fantastiska vänner jag träffat via twitter. Men på sistone känner jag att jag tappat bort mig lite i twitterströmmen. Jag bottnar inte, det går lite för fort och jag hänger inte riktigt med.
Därför har jag bestämt mig för att gå igenom de jag följer på twitter och rensa lite, så det blir lättare att hänga med. Vi får se om jag får bättre koll på tillvaron efter det.
Söndags7an: favorittwittrare
07
Mar
Förra veckan var det favoritbloggare, nu kör vi favorittwittrare av det kvinnliga slaget. Alltså; sju twittertjejer jag inte skulle vilja vara utan:
- @Tjeern
Hon fanns på förra veckans lista, och även på denna. Fröken Tjernström är helt enkelt en fena på det skrivna ordet i sociala medier. Roligt, fyndigt och smart om vartannat. - @Stielli
Christina Stielli är författare och entreprenör med ett gott ord om alla, och kanske twitters största hjärta. - @Carnebro
Supertrevliga Carnebro twittrar klokt, intressant och smart om sitt liv, om webb och om sina funderingar. - @McSarcne
Härliga Essa twittrar om livet som småbarnsmamma och om sin vardag. En av de där som förstått att twitter handlar om kommunikation och inget annat.
- @Nywen
Finaste nywen twittrar om livet som student och singel i Stockholm. Träffsäkert och intelligent, med glimten i ögat.
- @Cirkusanna
Anna twittrar strålande om livet som journalist och Melodifestivalenälskare. Otroligt trevlig och duktig skribent, som dessutom har en annan grym twittrare till sambo. - @Noterar
Ännu en schlagerälskande journalist med jävlaranamma och humor. Grym tjej som förtjänar att följas!
Deltävling 3: Eftersnack
20
Feb
Kunde vi inte stava till Schlagerskräll innan, så kan vi det nu. Jag tror ingen, allra minst jag, trodde att gymnasietjejerna i Timoteij skulle gå vidare med sin tuggummi-etno-poplåt Kom. Det var en schlagerskräll av sällan skådat slag, och jag satt häpen i min fåtölj och trodde jag hört fel. Jag tror banne mig fortfarande att jag hört fel, jag har väldigt svårt att förstå att de fick flest röster av alla… men Sverige kanske ville ha lite svensk schlager?
Att Darin gick vidare till globen var givetvis välförtjänt; han gjorde ett klockrent framträdande med massor av känsla. Dock önskar jag att mina stora favoriter Alcazar hade seglat rakt in i globen, det hade de definitivt förtjänat. Deras låt var grym, framträdandet klockrent och det enda jag tyckte var lite halvkasst var den så kallade pyron. Där behövs rejäl förbättring till andra chansen i Örebro!
Och apropå Andra Chansen så kommer det bli ett intressant program. Jag räknar kallt med att Crucified Barbara kommer slå ut Pauline i sin duell, likaså hoppas jag innerligt att Alcazar krossar Jessica Andersson i deras duell. Men det riktigt intressanta blir om CB går vidare till duell 2, där de isåfall kan få möta Pain of Salvation… det kan bli intressant att se hur rocksverige röstar då!
Ett riktigt bottennapp under programmet var dock twittrandet på hashtaggen #Mel2010, där allt twittrande verkade gå ut på att såga bidragen så elakt och fyndigt som möjligt. Jag undrar varför folk tittar på ett program som de uppenbarligen avskyr så mycket? Det är väl en sak om man framför konstruktiv kritik, men när allt man skriver verkar gå ut på att vara så elak som möjligt blir det varken särskilt intressant eller trovärdigt. Nästa vecka väljer jag nog att följa twittrandet på min egen Melodifestivalslista istället.
TweetUp Östersund
03
Feb
Ikväll var jag iväg på en liten spontan TweetUp här i Östersund tillsammans med @johannka och @veronicasvard. Två supertrevliga tjejer som jag tog en fika med på Café Pause. Vi pratade om allt från twitter, bloggande (såklart), tvprogram och politik. Jag rekommenderar starkt att du följer dem, du hittar Johannas blogg här och Veronicas blogg här.
Rättigheter och skyldigheter på twitter
04
Jan
Jag kom att tänka på det här med skyldigheter på twitter idag. Jag läste nämligen en artikel som jag tyckte om, och länkade till den med texten om att jag kanske bestämt mig för vilket parti jag skulle rösta på i nästa val. Det tog inte lång stund förrän någon hade läst både min tweet och artikeln, och dragit in mig i en politisk diskussion. En diskussion jag själv inte var så värst sugen på, framförallt på grund av att jag vaknade med migrän imorse.
Det hela fick mig att fundera lite. Ska man alltid vara beredd på en diskussion när man skriver en tweet? Eller är det okej att avböja? Förvisso kan det anses blåögt att skriva om något politiskt och tro att ingen ska säga emot – twitter är ju fyllt av människor från olika delar av samhället, och självklart finns det ju alltid någon som tycker något annat än en själv. Å andra sidan bör vi kanske respektera att människor inte alltid är diskussionslystna till tänderna?
Jag vet inte vad jag tycker i den här frågan, däremot har jag lärt mig att inte twittra om politik (eller länka till en politisk artikel i mina tweets) när jag inte känner att jag orkar ta en diskussion. Alltid lär man sig något varje dag.
Tweet nr 10 000
27
Dec
Jaha. Det blev det här som blev tweet nr 10 000. Kanske inte det klokaste, mest intelligenta jag någonsin sagt… men å andra sidan känns det väldigt mycket Jag.
Så jag får väl vara nöjd, antar jag.
Stockholm Calling
30
Nov
Så har jag då avverkat ännu en tur till Hufvudstaden. Det här året har jag sannerligen varit mer på resande fot än på många år. Normalt sett är jag ju en rätt hemkär typ som gärna tillbringar semestern i sommarstugan nere vid sjön och inte reser så mycket, men i år har det blivit många resor i jobbet. Och fler ska det bli! Jag kommer ju delvis gå över på en ny tjänst som kommer innebära måånga fler tjänsteresor.
Det var just för detta ändamål jag idag styrde kosan söderöver. Utbildning om sådant jag själv ska utbilda om, en heldag på Kungsholmen. Och det visade sig att jag hade fått lite fel uppfattning av vad min nya tjänst innebär. Istället för att vara en person i ett team om 2 som utbildar, och bara ha hand om IT-delen, ska jag nu ha utbildningarna helt själv och hålla i samtliga utbildningsavsnitt. Viss skillnad, men det spelar ingen roll – jag tänker köra ändå.
Efter att ha manglats full med kunskap styrde jag kosan tillbaka till centralen där jag träffade världens finaste Bea, Mattias (på bilden), Per & Danne för en fika. Vi pratade twitter, böcker, bokmässan och annat trevligt, och Mattias var vänlig nog att ge oss en tidig julklapp i form av en bok (jag fick Sara Kadefors “Borta Bäst”)! Det tackar vi så hemskt mycket för. Det var otroligt kul att ses, alltid lika roligt när man springer in i twittermänniskor.
Bombay visade vägen
26
Nov
Det är ett år sedan terroristattackerna i Bombay, Indien. Ett år sedan jag satt klistrad dag och natt vid datorn, frenetiskt följande alla ögonvittnesskildringar som flödade ut på twitter under hashtaggen #mumbai. Det rapporterades om skott från hotell, bomber gömda i byggnader, terrorister som stängt in sig på Oberoi hotel och Taj Mahal, och dödat mängder med människor. Om hur en hotellchefs fru och barn skjutits, eftersom de inte hann ut i tid. 166 personer miste livet, däribland 9 av de 10 terroristerna.
Det var nog där och då jag insåg twitters storhet. Hur det kan fungera som en nyhetskanal direkt ut i etern, som de som faktiskt drabbas kan använda. En nyhetskanal som inte styrs av mediebolagen utan av den lilla människan. Händelserna i Bombay, hur horribla och vedervärdiga de än var, visade vägen mot ett lite annorlunda, lite mer demokratiskt medielandskap.
Jag är tacksam för det.
Twitter, RT och uppskattning
24
Okt
Efter att ha inlett dagen med att diskutera det här med #FF / Follow Friday på twitter med Mymlan, Anna Lindberg och Lord Fredruk, fick jag frågan vad jag tyckte om det här med RT:s? Bra eller mobbing?
Nu var ju det inte min mening att kalla folk som ägnar sig åt FF för mobbare (även om jag skrev att det var en subtil form av vuxenmobbing i mitt förra inlägg), men visst blir det intressant att föra över samma resonemang på RT. För den som inte är insatt står RT för ReTweet, dvs ett upprepande av vad någon annan har sagt. Och skulle jag resonera likadant om RT som jag gör om FF, skulle det vara förkastligt eftersom folk kan bli ledsna över att aldrig bli RT:ade. Men det är inte riktigt så jag tänker.
Follow Fridays syfte är att tipsa om personer. Där är det en människas klokhet, insiktsfullhet och/eller förträfflighet som hyllas – vilket i och för sig är bra i sig. Men när tipsandet sker slentrianmässigt i form av långa listor tappar man poängen lite. Det blir bara ett uppräknande av nicknames, oftast utan motivering. Att inte nämnas kan såklart svida – vilket jag redan förklarat att jag helst inte är en del av.
Syftet med RT är ett annat. Där handlar det om att visa att man håller med, eller tycker någon har sagt något bra. Att någon RT:as innebär att budskapet i tweeten förs fram till en bredare krets än skribentens följare. Dessutom RT:ar åtminstone de twittrare jag följer inte av slentrian – utan de gånger man faktiskt läst något man vill föra fram. Och det är väl där någonstans min poäng ligger. FF handlar om människan, RT handlar om budskapet.
Och tro nu inte att jag inte tycker att man ska visa uppskattning till människor på twitter eller i sociala medier – isåfall kunde ni inte ha mer fel. Jag tycker definitivt att man ska visa sina följeslagare och de man följer att man gillar dem – tex via att RT:a när någon sagt något klokt, eller helt enkelt bara genom att skriva till personen ifråga att man gillar och respekterar h*n. Det är när det blir systematiserat, massproducerat och utan hjärta – eller när det slår över i motsatsen och blir gulligullande på barnnivå – som jag reagerar.
Follow Friday – Nej tack!
24
Okt
Follow Friday är ett uttryck som är rätt populärt på twitter. I korthet går det ut på att man på fredagar ska tipsa om sina favorittwittrare. Så långt är allt bra och happygolucky, men som vanligt har myntet en baksida.
För det första är det stundtals näst intill omöjligt att använda twitter på fredagar – eftersom många av dem man följer ägnar sig åt att spotta ur sig listor med twitter-nicknames. Ett sånt inlägg då och då är väl okej, men när hela skärmen fylls av dem blir det inte lika roligt.
För det andra - hur värdefullt är det att bli uppräknad i en lista med fem-tio andra personer? En lista rätt upp och ner, utan beskrivning eller motivering vad det är man gör som är bra? Visst, det är smickrande att andra rekommenderar att följa en, men… ändå? Dessutom, är det någon, överhuvudtaget som lyssnar på de rekommendationer som flödar på fredagarna och faktiskt ser till att börja följa någon ny?
Personligen misstänker jag att FollowFriday helt enkelt bara är ännu ett uttryck för grupptillhörighet. Precis som det var status att väljas först på gymnastiken i skolan, är det status att bli FF-ad av många personer på twitter. Helst ska man dessutom nämnas i kombination med ”rätt” personer, och av ”rätt” personer. Och hur det känns för den som aldrig blir FF-ad vill jag inte ens tänka på.
Därför har jag bestämt mig för att jag inte tänker ägna mig åt FollowFriday något mer. Jag ställer inte upp på att vara en del av en subtil vuxenmobbing via nätet. Jag vill inte vara en av dem som gör så andra mår dåligt över att inte bli nämnda. Och framförallt ser jag inte funktionen med FollowFriday längre – personligen börjar jag följa nya twittrare genom att någon RT:ar ett inlägg eller svarar på något fyndigt. Inte genom att någon räknas upp som ett namn bland massa andra.